Perfection in a human body - Bellatrix Lestrange (SV)

Awezome!

Jättebra! Bara en liten fråga BlondaHermione; Var det så hon fick sitt namn Bellatrix? Jag bara undrar, för det är inte något jag kommer ihåg att det stod i boken

Nej, det är bara en extra detalj som jag lade in för att jag kallade henne Bella överallt tidigare

Jättebra

Miss Black trots att det här är en fanfiction måste jag nämna att jag ÄLSKAR din forumsignatur o_o


Och så en fråga till alla läsare:
Tycker ni att jag ska fortsätta på Bellas ungdom, eller ska jag hoppa ett par år framåt?

Jag tycker att du ska fortsätta lite till på Bellas ungdom men du bestämmer själv

Jättebra!

Haha! Tack XD

~

När Bellatrix kom tillbaka till Stora salen var hon triumferande. Hon hade klarat "testet", en duell mot Voldemort, och fått märket. Hon tittade en gång till på Mörkrets märke som hon hade intatuerat i armen för att försäkra sig om att hon inte drömde. Lord Voldemort gick framför henne och satte sig på sin stol, som mer liknade en tron med snirkliga ormar som prydnader.
Bellatrix gick och satte sig vid sin familj för att de vinkade henne till sig. Annars skulle hon ha satt sig på den tomma platsen intill Voldemort. Han följde henne med blicken, som om han också hade velat att hon skulle sitta där.
Bellatrix fick den tomma platsen bredvid Cissi. Den yngsta som bodde i huset, Lucius Malfoy, stod bredvid Cissi. En ganska stilig ung man med kort blont hår och djupa, grå ögon. Han bugade avmätt för Bellatrix och lät henne sätta sig.
"Tack, jag klarar mig själv", sa Bellatrix lätt kyligt. Lucius rätade hastigt på sig och kastade en snabb blick på Cissi. Hon log, böjde sig fram och kysste honom på kinden. Bellatrix suckade demonstrerande. Egentligen störde det henne, att Cissi kunde kasta sig sådär i vems famn som helst och snabbt finna sig.
Cissi blängde på Bellatrix när Lucius gick och satte sig.
"Vad gjorde du så för? Luc är jättetrevlig!", fnös Cissi.
"Mer än så, verkar det som", skrockade Bellatrix hånfullt. När hon plockade upp gaffeln för att äta böjde hon avsiktligt på armen så Cissi inte kunde undgå att se det. Hennes ögon blev som två tefat.
"Du har fått Mörkrets märke, Bella!", flämtade hon. Bellatrix tittade nonchalant på henne.
"Jag heter inte Bella, jag heter Bellatrix", sa hon. "Det är mitt namn som Dödsätare." Cissi rynkade på näsan, tydligt avundsjuk.
"Vad gjorde ni där nere?", viskade hon och böjde sig fram.
"Duellerade", sa Bellatrix. Det kröp i skinnet när hon tänkte på det, men hon försökte att inte visa det. "Och så tatuerade han mig, förstås." Cissis mun blev ett runt, litet O.
"Han är så elegant", sa hon drömmande. Bellatrix rätade förorättat på sig.
"Där nere berättade han att han tycker att jag är imponerande och beundransvärd", ljög hon. Eller, han sa ju något liknande.
Cissi stirrade förvånat på Bellatrix. Bellatrix hade vunnit en gång till.
Cissi vände blicken mot tallriken och började långsamt äta, medan Bellatrix log nöjt.

Gah, vad bra du skriver!