Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((Good... XD))


Deianeira frös. Hur visste mannen om hennes profetia?
Sedan gled förståelse över hennes ansikte.
"Åh." Hon darrade lite, det var första gången hon träffat en gud. Hennes mor Athena hade talat till henne och lämnat gåvor, men aldrig visat sig.
"Vad menar ni, lord...?"
"Asclepious." sa mannen.
"Åh. Okej. Vad menar ni, lord Asclepious?" sa Deianeira.
"Det jag menar är att profetian är en väldigt vag en. Min fader, Apollo, har inte sett kunnat se ditt öde klart, det är inte riktigt förutbestämt. Och som det nu verkar, kommer ditt uppdrag vara mycket svårare och mer oväntat än vad du tror."
Deianeira fick en klump i halsen. Det måste ha synts i hennes ansikte att hon var ganska förskräckt, för guden nickade.
"Du har all anledning att vara rädd. Men kom ihåg att profetior inte går att undfly. Lord Apollo vet inte om du kommer möta döden, men var glad att det är så. Om det hade stått i profetian att du skulle möta Thanatos*, vore du dömd."
Deianeira vågar inte göra något annat än att nicka. Hon var glad att lord Asclepious var ärlig, och inte sa att allt skulle ordna sig. Han visade att han inte visste om det skulle bli bra eller dåligt, och han ingav inte Deianeira falska förhoppningar.
Åska mullrade i fjärran, även om himlen var klar.
"Lord Zeus kallar. Lycka till, kära barn. Du är på rätt väg."
Ur tunna luften drog guden fram sin symbol, staven med en orm virad runt*, och dunkade den i marken. En blixt...
Och lord Asclepius var försvunnen.






((*: Thanatos är Dödens Gud. Hades är Underjorden Gud, och de blir ofta ihopblandade, men Thanatos jobbar för Hades i Underjorden.

*: Hermes stav har två ormar och vingar, medan Asclepious har en orm och inga vingar))

När Alexis nästan rusar in i någon som är påväg i motsatt riktning saktar han snabbt ned och ber om ursäkt till den äldre kvinnan. Det är något underligt med henne men det konstigaste är det hon säger.
"Du har en svår resa framför dig, Alexis." Alexis rycker till vid användandet av namnet. Han skakar förbryllad på huvudet någon sekund men när han öppnar ögonen är kvinnan spårlöst försvunnen. Inbillade han sig? Troligtvis.

(( Jäkla dator. Den har zoomat in och jag vet inte hur jag ska zooma ut D: ))

Deianeira fortsätter på vägen framåt mot Thermopyle. Det var någon veckas resa dit, men inte alldeles för långt. Medan hon gick tänkte hon på vad Asclepious sagt.
"Och som det nu verkar, kommer ditt uppdrag vara mycket svårare och mer oväntat än vad du tror."
Hon ryste till. Den hade låtit hemsk nog i början, om det skulle bli ännu värre än så, vad hade hon för chans?
Deianeira försökte skjuta undan tankarna och tänka på något annat. Mat, t.ex. Hon hade inte ätit sedan hon lämnade slottet och åkt till Delphi dagen innan.
Längre fram fanns en dal med en by nedanför. Hade hon tur kunde hon kanske få lite mat där.
Deianeira tog av sig hjälmen, bronsplattan och resten av skydden som varit hennes fars. Hon satte på sig sin gamla vita (kvinnliga) chiton. Om Deianeira hade tur skulle byborna inte känna igen henne, men risken fanns. Men hon trodde att om hon kom i soldatkläder skulle de inte vara så gästvänliga.

Alexis stannade i Aten när han verkligen inte hade lust att fortsätta vidare. Plus att han fick skjuts av en bonde som skulle till Aten. Väl i Aten fick han höra nyheten om att den store Jason tydligen ska ha lyckats ta sig till destinationen. Det för Alexis lättat. Just nu befinner han sig någonstans i centrum och ser sig lite lätt omkring så att han inte är helt handikappad när det gäller var saker och ting ligger. Men det är just idag han får syn på någon oroväckande. Samma kvinna som han såg på sin resa hit. Hon ser på honom, och han kan inte titta bort. Hur hade hon kommit hit? Innan honom dessutom? Någon går förbi och skymmer sikten, när synfältet är fritt är kvinnan borta.
"Vad gör du här, Alexis?" Frågar en röst bakom honom och han drar genast sin kniv, mot kvinnan.
"Vem är du!?" Frågar han irriterat henne.

((Jag tror att det tog Jason ett år typ att hämta Det Gyllene Skinnet, så är det inte lite tidigt för att han ska ha hittat platsen Gyllene Skinnet befinner sig på? O.O
Bara frågar XD Men det spelar inte så stor roll))


Hon skuttade ner till byn och försökte se obekymrad och glad ut, inte alls som en prinsessa som rymt och har en profetia på sina axlar.
En ung man med ljust hår stod vid en brunn. När han fick syn på Deianeira såg han förvånad ut.
"Vem är du? Du bor inte här." sa han.
Deianeira kände sig lite förolämpad, men log stort.
"Jag är på besök." sa hon och försökte . "Skulle du snälla kunna visa mig till närmsta restaurang? Jag är utsvulten!"
Det funkade. Mannen såg lite förvirrad ut. men sa:
"Ja... öh... självklart. Den här vägen." Han började gå, och Deianeira skuttade efter och kände sig extremt löjlig. Hon hatade att behöva spela söta-flickan-som-alla-tycker-är-superfin-och-glad. Tyvärr var det en användbar taktik, särskilt när man var vacker.
"Här är restaurangen." sa mannen och pekade på en liten vit byggnad. "Smaklig måltid."
"Tack så mycket!" sa hon och log brett. "Ska du inte följa med? Du ser hungrig ut!"
Deianeira log det sötaste hon kunde, och till slut gick han med på det. Hon trodde att hon kanske kunde övertala honom att betala maten åt henne.

(Jag sa inte att han verkligen gjorde det. xD Rykten kan bedra. :3 Dessutom så kan det vara någon stolle som sagt det och så går folk och tror på det. )

"Talar man verkligen till en dam sådär? Dagens ungdomar, ingen respekt för vanligt folk." Säger kvinnan tillrättavisande och Alexis kan inte hjälpa att känna sig en aning skyldig iallafall.
"Jag tycker jag har rätt till det när jag först ser dig på landsvägen på väg bort från Aten, där du säger att jag har en svår resa framför mig, och sedan träffar jag dig i Aten där du stirrar på mig innan du dyker upp precis bakom mig!" Säger Alexis irriterat.
"Så du känner inte igen mig, alls?" Ifrågasätter kvinnan honom och han himlar med ögonen innan han betraktar henne lite nogrannare. Hon liknar Atena-statyerna han sett... men det går ju inte.
"Det är möjligt och det är definitivt inte här du borde befinna dig för att fullborda det som påbörjats enligt Apollos ord." Säger "Atena" åt honom och Alexis ruskar på huvudet en aning - för att se om han verkligen inte ser i syne.

(( Oj. Sorry XD))

Deianeira stirrade hungrigt på medan mannen som sålde maten tog fram fisksoppa med färskt bröd efter deras beställning.
Sedan kom hon på vad hon skulle göra, och tittade med stora, mörka ögon och brett, lekfullt leende på mannen som tagit henne till restaurangen.
"Åh, vad dum jag är." utbrast hon. "Jag har glömt mina pengar! Och vi som redan är här..."
Mannen blinkade till.
"Åh. Ja. Jag kan bjuda."
Deianeira log stort. Mannen lade upp några drachméer* till kocken. Deianeira tog emot maten, och sedan gick hon ut ur restaurangen, utan ett enda ord till mannen. Hon fick inte ens reda på hans namn.
Medan Deianeira njöt av sin soppa och sitt bröd fortsatte hon gå norrut, mot Thermopyle.


((* = Valutan de hade på den tiden...
Enligt internet. XD))

((Lol. xD))

Alexis ser på kvinnan.
"En spindel har åtta ben och de är inte sena med att väva nät. Se till så att du inte blir snärjd, Alexis." Säger "Atena" varnande innan hon är borta igen. Alexis skakar på huvudet och går vidare. Vad pratar hon om? Vaddå nät? Ibland skulle det bara vara bättre med klarspråk och inte en gåta som han måste lösa bara för att man inte ska få allt smärtfritt. Alexis himlar med ögonen och beslutar sig för att släppa det. Istället grubblar han bara vidare på vad hon sagt och undrar vad det kan betyda. Finns det fler som han? Alltså fler spindlar? Eller är det att han ska undvika nät?

((Kom och tänka på en grej... Det finns en myt om en kvinna, Arachne, som skröt om att hon vävde bättre än Athena (som också är typ vävningens gudinna). De tävlade, och enligt vissa berättelser vann Athena och enligt andra blev det oklart vem som vann, men Athena var väldigt arg på Arachne. I alla fall, Athena förvandlade Arachne till den första spindeln.
Tänkte bara nämna det, du kanske vill använda dig av det? ))


Deianeiras fötter smärtade.
Kvällsmörkret började falla. Hon var mitt i en oändligt stor skog. Hon hade gått i flera timmar utan mat, och var nästan redo att svimma.
Precis innan hon skulle falla ihop satte hon sig ner och bredde ut sin sovsäck i en glänta. Hon lade sig ner, utmattad och hungrig.
Vad gjorde hennes far nu? Deianeira tänkte sig sin far stå och förtvivlat skrika order åt sina sökgrupper. Tanken fick henne nästan att skämmas.
Men hon hade vetat vad det skulle innebära att rymma. Hon kunde inte mjukna nu. Sådant här fick en äventyrare klara av.
Deianeiras ögon blev långsamt tyngre, men den kurrande maten gick inte att bortse från.
Precis när hon höll på att glida in i en orolig sömn, sköljde värme och ljus över henne, och en röst till höger om henne sa:
"Du måste vara utsvulten."
Deianeira satte sig hastigt upp, för att se en ung flicka i brun, enkel chiton sitta bredvid en flammande brasa. Flickans hår var trassligt, och hon hennes hud var smutsig, men hon var ändå vacker. Hon utstrålade värme och lugn.
Flickan vände sig mot Deianeira och log. Deianeiras hjärta gjorde en volt: i flickans ögon fanns två mini eldar. Det var inte obehagligt, utan varmt och mysigt.
"Lady Hestia?" gissade Deianeira.
"Duktigt." sa brasans gudinna och rörde om i brasan med sin bara hand.
Ur elden drog hon fram en tallrik av trä (som visade att hon verkligen var en gudinna, för dne skulle ha brunnit upp) med en stor bit grillat kött och grönsaker på.
Deianeira stirrade på maten. Lady Hestia räckte henne tallriken.
"Berätta nu." sa hon. "Hur mår du?"
Mellan tuggor av maten berättade Deianeira allt som hänt. Det var ingen poäng med att gömma någonting, och lady Hestia utstrålade sådan värme och behaglighet.

((*Useful information detected.* Sorry att det tog tid, jag skulle ut med hunden, till affären och äta mat. >_<'' )

Alexis går vidare även när det börjar bli kväll hans klätterkunskaper kommer väl till pass där han sover eftersom det är en, tyvärr, förfallen byggnad. Den hade säkert varit vacker och ståtlig en gång i tiden, men inte nu längre. Anledningen till att han måste klättra var att dörren var igenbommad och det fanns inget fönster förrän på andra våningen. Så han drog upp en kniv ur fickan och tog ett hårt avstamp med foten innan han stack in kniven och började klättra på den skraltiga fasaden till huset som blivit hans nya hem.