Hemlighetsväktaren

Tack det är jättesnällt av dig att säga så!
Jag blir så glad!

Åh den är SÅ bra!

Super bra!!!!!!

Tack Båda två!!!!!!♥

Insåg just att jag har läst de två första kapitlen och glömt att bevka.. super bra!!!

Haha, sånt händer. Men det verkar som att du hittade hit ändå Och tack.

Om du slutar skriva dör jag!

Här kommer kapitel 4
Det är också längre än vad de brukar vara men...
INGEN MAN KAN LITA PÅ

Helt otroligt! HELT OTROLIGT!! Vem kan vara så elak, dum och genom korkad att man kan förråda sina vänner. Hur kan man svika dom som tror på en, ger den personen viktig fakta och sen bara sviker oss.

Alla bara stod vid dörröppningen och stirrade, ingen aning om vad de stirrade på, dom bara stirrade. Tillslut stängde James dörren mycket försiktigt och gick in till köket igen. Alla följde hans exempel och gick in dit. Men Lily bar med sig Harry upp till övervåningen och la honom i hans säng, det var ganska sent och bäst för honom att lägga sig. När Lily kom ner till köket såg hon hur James, Peter, Sirius och Remus satt djupt försjunkna i ett samtal.
”… var så korkad. Jag fattar bokstavligt talat inte vad som kan ha lockat den personen till att bli en Dödsätare!” sa Sirius medans hans hand knöts till en näve.
”Tja. Han kan antigen ha blivit torterad eller så vet han inte vad han håller på med eller så har han gått med friviligt! Eller låter det alltför konstigt Tramptass?” svarade Remus med en blick på Sirius som sa Vad Tror Du.
”Jag var bara sarkastisk!” slängde Sirius som svar rätt i ansiktet på Remus.
”Jaha, men jag tyckte då inte att det var ett lämpligt tillfälle att vara sarkastisk på!” sa Remus som fortfarande försökte behålla lugnet.
”Grabbar sluta nu! Ni kan inte hålla på att…” började James men upp hörde när Peter börja prata: ”Vad ska det hjälpa att skrika på varandra? Tramptass behärska dig! Måntand ta det lugnt!”
”Är det verkligen vi som ska ta det lugnt? Du sitter och darrar som ett asplöv.” for det ur Remus. Alla tittade på Remus. Det är inte ofta som det kommer en elak kommentar ur munnen på Remus. Lily bestämde sig tydligen att hon skulle skilja på Remus och Sirius, för hon satte sig mellan dem. Sirius tittade lite konstig på henne, men sen sa han:
”Tja, sätt dig bara. Men Tagghorn vad ska Ni två ta er till?”
”Vi får väl bara vara ännu mer försiktiga än vad vi är.” svarade James och gav Lily en orolig blick. Hon vände blicken ner mot bordet och bara stirrade.
”Men kan ni vara mer försiktiga än vad ni redan är? Jag menar om Voldemort vill ha er på sin sida för att han ska få makten, då är det väl ganska svårt.” sa Sirius. Det blev en lång tystnad.
”Jo det är det väl. Men det skulle nog inte vara så svårt, eller hur? Det är väl bara att försegla sig med skydd.” sa Remus som försökte bryta tystnaden.
”Jaså, så du tycker att det verkar enkelt att gömma dem?” sa Sirius med en underlig min riktad mot Remus.
”Va… Nej inte alls. Jag…” började Remus medans hans humör blev sämre.
”Nej men killar…” började Peter men...
”Är du säker Måntand, för enligt mig börjar du att gå för långt!” skrek Sirius till Remus. Lily ställde sig upp för att vara beredd om något skulle hända.
”Hör ni! Sluta att skylla på varandra.” skrek James.
”Vet ni vad. Jag tror att jag ska gå hem nu. Tack för maten.” sa Remus. Han ställde sig upp och transfererade sig hem.
”Men Måntand vi… Tramptass! Vad gör du? Vi har ju inte ätit av sirapstårtan än. Kan vi inte få tillbaka Måntand och äta klart?” Peter såg ut som om han var på väg att brista i gråt när han sa det. Sirius tittade på honom med en iskall blick.
”Håll mun Slingersvans!” sa Sirius,”Jag ska nog också gå hem. Tack för allt.” och så transfererade också han iväg sig.
Stakars Peter satt och tittade sig omkring.
”Ja, då ska väl jag också dra mig hem. Tack för middagen.” sa Peter och gick mot hallen.
”Jaha. Okej. Tack för att du kom Slingersvans. Det var roligt att ha dig här.” James gick efter Peter, Lily kom efter dem med en bit tårta i handen.
”Här ta med dig en bit tårta hem. Det är inget att spara på. Trevligt att se dig.” sa hon och gav Peter en kram och tårtan. Han tog emot den, gick ut igenom dörren och transfererade sig.
”Och nu litar inte ens mina vänner på varandra... Hoppas bara för tillfället.” James stängde dörren medans han sa det.
”Det är det säkert. Förneka inte dem. Det finns ingen man kan lita på.” sa Lily med gråten i halsen och gav James en kram.

awesome ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥