vem?

Freja är ett coolt namn....dumma gubbe....
JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!

BÄST!!!

Förlåt att jag inte skrivit på länge är bortrest

det gör inget! Du lever ju också ett liv utanför mugglis!

LÄNGTAR tills nästa kapitel!

Tack för att ni har väntat! Nu blir det nog bara en kortis eftersom att jag bara har en timmes laddningen och om två timmar ska vi iväg och köpa en skrivmaskin.


Jag såg generat bort mot dem när de lämnade Stora Salen. Folk omkring babblade högljutt och jag bestämde mig för att strunta i maten och gå ut en stund. Jag lämnade tallriken åt ett par husalfer som mumlade med varandra. När jag väl kommit ut såg jag Lucy, stå helt ensam framför karavanen av mattor. Hon sprang fram till mig med små tårar i ansiktet.
- Förlåt, jag menade det inte, jag var bara avundsjuk! Snyftade hon
- Det är okej, jag... Jag hade ändå inget på gång med Freja
Hon log mot mig, sedan kysste hon mig. Jag kände inte den där glädjekänslan längre, som om någonting hade försvunnit. Hon kramade mig länge innan hon släppte mig.
- Jag älskar dig! Sade hon kärleksfullt.
Jag såg mig omkring. Bara inte Freja ser! Sade en liten röst inuti mig. Men det gjorde hon. Hennes ögon tårades och hon blev röd i ansiktet av ursinne. "Aj då..." Mumlade jag. Freja gick med arga steg fram till oss. Hon såg mig in i ögonen, sedan gav hon mig en rejäl örfil. Samma sak hände Lucy, som nu hade ett rött märke på kinden.
"Vänta Freja! Jag gillar inte henne! Jag lovar" Skrek jag efter henne. Hon vände sig om, nu alldeles vit och fuktig i ansiktet.
"Göör du intee?" Frågade hon olyckligt
Lucy brast i gråt bakom mig. Ååh, det här skulle jag inte fixa....

bra!!!

På nåt sätt gillar jag Lucy nu....Freja här faktiskt ingen rätt till att slå folk, även om hennes stora kärlek hånglade med "den där duummaa Slytherintjeejeen"...

Tack för kommentarerna! Sådana där som Winny Geasley skriver blir jag extra sporrad av! Och tack Queen Boo!

Jag såg från den ena till den andra. Lucy grät, om det var över att Freja slagit henne eller det jag sagt visste jag inte. "Öhm..." Började jag. "Jag menade inget, eh... Lucy... Det går inte... Jag är inte kär liksom. Inte längre, du svek mig" Sade jag oskuldsfullt. "Meh.... Men vafför?" Frågade hon med tårar i ansiktet. "Joo... Det verkade ju som att... Att det var du och, och han där". Hon såg olyckligt på mig. Freja stegade argt iväg upp till slottet. En hufflepuff flicka följde med henne och man kunde höra Freja anklaga mig för både det ena och det andra. En av de turbanklädda såg olyckligt efter henne. Han vände sig till mig med ännu en anklagande min, innan han grep tag i Lucy och kysste HENNE?! Hon skrek och försökte ta sig ur hans grepp. Han gav henne inte en blick när hon sprang iväg. Den turbanklädde gick tyst förbi och fortsatte in i Skogen.
Ska jag springa efter Lucy eller Freja? tänkte jag förtvivlat.
"Ååh" Stönade jag, innan jag satte iväg upp till slottet. Jag sprang upp till sällskapsrummet och skrek förargat lösenordet till tavlan, som i sin tur blev förargad på mig. Jag susade in genom det trånga hålet och sprang ner till pojkarnas sovsal. Jag krafsade ner ett brev där det stod:

Möt mig vid ingången till era sovsalar nu

MVH Charlie

Jag öppnade Drummels bur lite för våldsamt, och ugglan hoade argt, men jag brydde mig inte om det. Jag fick med stort besvär ut Drummel, och fäste brevet på hans eget ben. Jag kastade ut Drummel genom fönstret, men jag han inte inse att det var fel väg, och att brevet nu skulle dröja mycket längre, men det kom faktiskt ett svar efter redan tio minuter

okaj


Stod det. Jag småskrattade lite över stavfelet innan jag gav mig iväg upp till vikingatavlan. Det gick förvånansvärt fort, med hjälp av trapporna som rör sig. Jag gick snabbt upp för den sista trappan och såg på Freja. Hon var riktigt sur. Jag gick fram till henne med ett fånigt leende på läpparna. Hon började överösa mig med svordomar på svenska, men efter en stund förstod hon att hon inte förolämpade mig, och började sedan stirra intensivt på mig. Efter vad som kändes som flera timmar yttrade hon några ord: