Caroline, Mitt Perekta Liv - Förstört?

Amazing

Ni är awesome! Ni är bäst! ♥

Nu kommer här ett ganska så kort kapitel. Eftersom jag inte har inspiration att skriva just nu... Det har... Hänt saker liksom...
Men medans ni väntar på nästa kapitel kan ni läsa min Dramione ff (Dramione - Hjärtekrossaren) den är en ett kapitels ff och det kommer inte fler kapitel på den då...

Kapitel. 5
Louise

Efter minst 2 timmars prat, frågor, undrande blickar och förklaringar började Caroline få en bild av hur den där ”trollkarls/häxvärlden” såg ut. Och den verkade nästan perfekt – för utom det att Caroline skulle bli tvungen att lämna alla sina kompisar, och hela sin gamla skola, eftersom att hon nu fått veta att Hogwarts var en internat skola. Men det som oroade Caroline mest var vad hon skulle säga till sina vänner när hon mittiallt slutar skolan.
”Du kan ju alltid säga att du får gå in på privat skola” sa Erik när Caroline berättade om sina bekymmer. Och Caroline tyckte att det verkade som en bra idé, så det sade hon till hennes kompisar sedan i skolan nästa dag.
”Molly, Sara, Louise, Maja” sa Caroline för att dra till sig uppmärksamheten nästa dag. ”Jag är några fantastiska nyheter att berätta! Pappa har lovat mig att jag ska få börja på en privat skola, någonstans långt härifrån” pep Caroline och låtsades vara väldigt glad för denna sak.
”Långt borta? Som i att inte kunna träffas?” Louise såg lite tvekande på Caroline, och Caroline undrade om Louise skulle hålla igång hennes gäng åt henne – eller om hon skulle ta över det.
”Långt bort” försäkrade Caroline de andra, men sa det inte med en ”glad” röst, inte heller med en ledsen – utan med en tonlös röst. ”Men vi kommer nog att träffas på loven” uppmuntrade Caroline de andra och försökte små le.
Louise visar åt Caroline att de ska ostört och prata.
”Varför sa du inget åt mig? Jag ser ju ut som en tönt nu när jag inte visste om att du skulle byta skola” sa Louise sårat och tittade envist åt ett annat håll. Caroline hade helt glömt bort att tänka på något löjligt som hennes bästa kompis, med allt som har hänt har hon inte ägnat en tanke åt sin bästis – och det gav henne skuld känslor.
”Jag... Jag tänkte berätta det, men trodde att det skulle vara lättare om vi hade andra människor runt omkring oss” började Caroline att ljuga, även fast hon visste att det inte var bra, men vad kunde hon säga annars? Att hon är en häxa och att hon fick reda på det igår, och därför inte tänkt så mycket på annat? Nej, då skulle hon tro att Caroline var galen.
”Jag förstår. Så nu säger du hejdå? Jaha, hejdå. Caroline Stewart” sa Louise och vände ilsket på klacken och gick tillbaka till sin blivande grupp. Caroline såg inget skäl till att stanna kvar i skolan, utan gick raka vägen hem – lite sårat efter det Louise hade gjort.

”Så gick det bra?” frågade Erik utan större intresse. Utan att vänta på svar fortsatte han: ”Tänkte att vi skulle åka ner till Diagongränden för att handla lite saker tills du ska börja”. Diagongränden hade jag fått veta att var en pub som var som en ”portal” till den magiska världen från mugglar världen.
”Nu, direkt nu?” frågade jag förvånat. Jag trodde inte att det skulle vara så bråttom att börja på Hogwarts, och tanken på att börja mitt i terminen skrämde mig. Vilket var konstigt, eftersom jag aldrig haft bekymmer om en skola förut.
”Nej... Eller ja... Du ska liksom börja skolan nästa vecka på Måndag redan” började Erik sakta medans han smidigt drog fram en pinne – som han tidigare berättat att var en trollstav. Med ett ryck med trollstaven fick han hans väska och saker att komma flygande genom luften till honom på mindre än 10 sekunder.
”Så är du klart att åka redan?” Jag nickade och följde ut genom dörren.

Amazing
Jag ogillar starkt Louise

Bra!!!

jätteee braaa ♥

Vad gäller åldern så står det på första sidan.
Men med årskursen är jag inte helt säker ännu...

Trodde faktiskt jag läst det någonstans men var osäker..
Okej, vi får hoppas du kommer på hur du vill ha det :3

Ni. Är. Typ. Helt. Fantastiska. Och. Helt. Enkelt. Bäst. Okej? ♥

Kapitel. 6
Diagongränden

Erik och Caroline gick igenom byn, eller staden – som det egentligen var - Diagongränden. De hade redan köpt allt på listan (Caroline hade tyckt att Olivanders verkade lite mysko) förutom ett husdjur, som skulle bli nästa stopp.
”Välkommen till U & K. Butiken som har allt mellan Katter och Ugglor” hördes det när de steg in i en butik som såg väldigt fallfärdig ut. Snart kom det en ödleliknande kvinna med stora läskiga ögon, och ett spretigt och smutsigt hår.
”Hej, kan jag hjälpa er med något?” frågade hon och spottade lite på Caroline på samma gång som hon sade det, Caroline började tveka om att det här var rätt affär för att köpa en uggla på. Hon hade redan bestämt sig för att hon ville ha en guldbrun uggla med stora söta ögon och fet päls, något som inte såg ut att finnas här.
”Jo, vi skulle vilja titta på ugglor” började Erik att förklara, och kvinnan – som genast verkade gilla dem lite mer - förde in dem i ett rum fullt med smutsiga burar, och äcklig spillning på golvet.
”Jag heter Mrs Lissie, och här är alla mina gulliga små pluttar” sa hon med en mjuk röst och kliade en katt som liknade henne själv väldigt mycket under hakan. Caroline gick längre bort från Mrs Lissie, mot den delen av rummet där det fanns ugglor (Andra sidan fanns det bara katter) – vissa som flög fritt och andra i burar. Caroline studerade varenda en, tills hon bestämt sig för att ta en uggla med guldbrun päls. Men den var inte som den ugglan hon tänkt sig, utan den hade små, små ögon, med en rufsig och tjock päls.
”Den där vill jag ha” sa Caroline och pekade på ugglan som flög omkring upp vid taket. Pappa nickade och tittade tvekande på Mrs Lissie. Som om ugglan misstänkte att det skulle hända något nu började den pipa med upprörda ljus.
”Hur mycket blir den?” frågade han väldigt högt, för att överrösta fågelns ständiga pipande – som hade övergått till skrikanden nu.
”Det blir... 50 Gallioner” sa Mrs Lissie och log mot Caroline med ett skrynkligt och matt leende. ”Men du ska veta att just den där lilla rackaren har lyckats rymma... Jag vet inte hur många gånger. Så du får se till så att du låser buren ordentligt” tillade hon innan hon började rota fram gamla frön från sin ena fick för att locka ner ugglan. Ugglan tvekade lite innan den sakta landade på Mrs Lissies arm.
”Jag bryr mig inte! Jag vill ha den” sa jag envist och Mrs Lissie mumlade något litet ”Okej” till svar. Hon tog ner ugglan från armen och lade den omsorgsfullt ner i en bur, Erik räckte henne flera mynt och de gick tacksamt därifrån.
När man kände den svala och friska luften utomhus kände man en lättnad från bröstet, det hade verkligen varit dålig luft där inne. Caroline tyckte att det var väldigt dåligt för djuren att de skulle behöva andas den luften, och hon kunde nästan se hur ugglan i buren andades lättare och fridfullare här ute, där det fanns den luft den egentligen skulle ha – just nu gjorde den sig trygg och varm av allt hö inne i buren, och kurade in sig så att den skulle kunna somna.
”Hon ska få heta Rocky” sa Caroline stolt till sin pappa och tog buren från honom. ”Ska vi åka hem nu?” frågade hon sedan, eftersom hon inte visste om de skulle gå och äta på en ”magisk” restaurang eller om de skulle åka hem för att äta.
”Jag tänkte att vi skulle äta på ett nytt ställe, fast det mugglar ställe. De har inte så bra restauranger i trollkarls världen” svarade Erik och blinkade menande med ögat mot Caroline. Hon började genast skratta, men slutade tvärt när hon såg ett par ungar som gick förbi med en äldre dam (Antagligen deras mormor), som stirrade på henne.
De gick ut ur Diagongränden och ut genom Den Läckande Kitteln, och gick över gatan till en restaurang som hette Spagetti och Köttfärssås. Det såg ut som ett väldigt trevligt ställe, tyckte Caroline, och där fanns inte heller en massa skramlande burar. Så det verkade som ett lugnt ställe, Caroline kände sig också lättad över att gå till något normalt – det hade hon inte fått på ett tag.