Things I never expected [SV]

Tack så sjukt mycket hela högen! Mer kommer ikväll eller imorgon

JAA!!!!

OMR OMR OMR! DENNA FF ÄR BÄST, DEN ÄR SKRIVEN AV PotterHunger OCH DEN BARA MÅSTE BEVAKAS. PUNKT. ♥

KÄNN DIG STALKAD!

Tack världens bästa! ♥

jag talar bara ren sanning vännen, så du behöver inte tacka! ♥

Super!

OH. MY. GOD.
Nu fortsätter du, kvinna.
Du... du... GAAAAHH, DET ÄR SÅ BRAAAAAAWESOOOOMENHARRYPOTTERBOOOOKEEEEEJDÅLIGTELLERTRÅKIIIIIIGT! Jag är helt beroende, förstått?

Something mysterious is happening

Timmarna blir till dagar, som så småningom blir till hela veckor. Sommaren flyter på i sitt lugna tempo. Det är ruskigt tråkigt och jobbigt att uthärda de långa dagarna, men det går framåt.
Men det går inte en sekund av sommaren då Lyra inte tänker på brevet. Hon förbannar sig själv för sin dumhet gång på gång. Hur kan man vara så dum att man råkar glömma brevet inne hos föreståndaren? Även om hon inte förstod sig på innehållet stör det henne. Det är nästan det ända som finns i hennes tankar.

Efter en middag bestående av potatissallad och kött är det dax för alla barnen att sova. Lyra går upp till sitt rum på tredje våningen med lätta steg. Idag har hon lyckats undvika Lori hela dagen. Fast det är inte så konstigt egentligen. Lori ligger i sjukhussalen eftersom att han drabbats av en kraftig hosta. Lyra är överlycklig att äntligen kunna lämnas ensam, även om han måste vara sjuk för att det ska hända.
Hon stiger in i sitt rum och slänger sig sedan på sin säng. Det är tid för att sova, men Lyra är inte det minsta trött. Hon klär på sig det vita långa nattlinnet, mest för att ha något att göra.

Efter säkert några timmar kliver hon upp. Rummet är som en bastu och sovplatsen är som en bassäng av svett. Och det finns inget hon kan göra åt det. Det är vindstilla och varmt utanför det lilla fönstret. Så det hjälper inte ens att öppna det.
Hon öppnar försiktigt sin dörr på glänt. Det är mörkt utanför. Men om man sticker ut huvudet lägger man märke till ett svagt ljussken nerifrån.
Försiktigt smyger hon ut och nerför trapporna. Det är förbjudet att gå ur sitt rum på natten. Om man inte ska på toaletten förstås. Men det finns till och med en belägen på tredje våningen, så det är ingen ursäkt om hon blir hittad.
När det är ungefär tre trappsteg kvar tills hon är nere på första våningen tar hennes hjärta ett skutt. Det hörs röster från föreståndarens arbetsrum.
"… har rätt till att få veta vad hon tillhör", hör hon en obekant röst säga.
"Det har du faktiskt inte med att göra", väser föreståndaren.
"Lyra Miller har varit inskriven på min skola sedan hon föddes. Det är självklart att hon ska gå där." Hon lyssnar nyfiket på rösten och tassar närmare. Nu står hon precis utanför det upplysta rummet. Dörren står på glänt.
"Lögnhals", muttrar föreståndaren. Lyra kan inbilla sig hur hon blänger på mannen hon pratar med.
"Låt henne delta i samtalet", säger rösten. Fotsteg närmar sig. Lyra hinner inte gå undan förens det är försent. Dörren öppnas. Där står en lång gestalt i en konstig lila klädnad. Han har ett långt silverskägg som är nedstoppat i bältet, kloka ögon bakom halvmånsformade glasögon och en väldigt krokig näsa.
"Stig in", säger han och ler. Han verkar inte ens förvånad att hon tjuvlyssnade.
----------------------------------------
Jaa.. gillar ni det då? Jag har jobbat hela kvällen med det här korta kapitlet. Ledsen för att det är kort.. men jag var tvungen att få det ur vägen >.<

It's Dumbledore! Oh my, you' re so freakin' awesome! Vill kunna skriva som du!