Hogwarts bakom kulisserna- eldwhiskey och quidditch

Jag gillar inte Brighton -.-



Men jättebra kapitel!!

Haha kul spoiler! XD
Han är dum


sen kom jag på en sak också, Gwen sa ju inte till Cat och Audrey att det var Brighton :o

hon berättade ju att de hade sex, så han vet ju att det är hennes tändare. men Gwen berättade inte för Cat och Audrey att Brighton hotade henne genom ögonkontakt, för om hon berättar för någon att han var där den kvällen så kan ju skvallret säga att det var han som tände eld. ber om ursäkt om det var otydligt! kommentera så kommer ett nytt kapitel upp snart!

När du säger snart vill jag verkligen ha det snart också
Men hans namn nämndes väl inte när hon berättade att killen stack? :o

Kapitel 11- Cat
– Jag skulle kunna bo här inne, säger Audrey och tittar med stora ögon på allt godis.
Det är svårt att tro men Audrey är en riktig gottegris. Och hon kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt.
– Hur har ni det på skolan tjejer? frågar Ambrosius Flume, ägaren av Godisbaronen.
– Bara bra. Det är mycket nu inför G.E.T- proven, säger jag och tittar på en påse med Bertie Botts bönor.
Mason älskar bönorna. Själv har jag inte ätit en enda sedan jag under mitt andra år fick i mig en böna med smak av inälvor. Jag skulle kanske köpa en påse åt honom?
– Om någon kommer klara proven så är det ni tre tjejer. Smartare tjejer får man leta efter, säger Ambrosius och skrockar.
Jag ler. Han är inte tyst med att vi är hans favorit kunder.
– Hur mycket ska du ha för lakritsstavarna? frågar Audrey.
Vi tittar på henne.
– Du hatar lakrits, påpekar Gwen och väljer mellan två olika chokladgrodor.
– Men Casper älskar lakrits, säger hon.
– Egentligen 4 siklar men eftersom det är du som frågar så säger vi 58 knutingar, svarar Ambrosius.
Jag lägger tillbaka bönpåsen och sparar istället pengarna till honungsölen som vi ska köpa så fort vi är klara här inne. De andra betalar sitt godis och vi skyndar bort till Tre kvastar för att värma oss. Inne på puben är det nästan fullt av Hogwartselever. Även vuxna trollkarlar har slagit sig ner inne på den varma puben.
– Trevligt att se er tjejer. Tre honungsöl? frågar Madam Rosmerta när vi kommer in.
Vi nickar och sätter oss vid ett bord. Den blonda och kurviga Rosmerta kommer fram med tre stora glas honungsöl.
– Cat, jag stötte på din mamma i Diagongränden häromdagen. Hon sa att hon inte visste om du var vid liv eller inte eftersom du inte hört av dig till henne, berättar Rosmerta.
– Jag vet. Det har kommit annat i vägen, säger jag.
– Pratar du om branden? Det stora samtalsämnet om kvällarna. Ingen som har hämtat den där tändaren än? undrar hon.
– Inte vad vi vet, säger Audrey.
Rosmerta suckar.
– Njut av honungsölen. Huset bjuder, säger hon och går iväg.
Gwen suckar tungt och lutar sig tillbaka. Hon tittar rastlöst på sina händer. Stackaren har inte fått röka på flera veckor. Hon kommer snart gå under.
– Det kommer bli bra, säger jag tyst.
– Säg inte så! För det kommer inte bli bra, säger Gwen tjurigt.
Jag himlar med ögonen.
– Erkänn då, säger Audrey och rycker på axlarna.
– Är du dum? Alla kommer fråga vad jag gjorde där och då kommer Brighton slå ihjäl mig, säger Gwen.
Hon ser plötsligt ångerfull ut.
– Vad sa du? undrar jag.
– Inget. Glöm vad jag sa, säger hon och dricker av sin honungsöl.
– Gwen, varför kommer Brighton slå ihjäl dig? undrar Audrey.
– Jag antar att han är rädd för att bli relegerad. Jag menar, det var efter utegångsförbudet, svarar Gwen.
Jag skakar på huvudet.
– Är det därför du inte vill berätta? frågar jag och lägger en hand på Gwens.
Hon tittar på mig.
– Om jag berättar att det var jag så kommer jag bli relegerad. Vilket betyder att jag måste åka hem. Och hemma är inte det bästa stället just nu, säger Gwen och drar undan sin hand.
– Men om Brighton hotar dig så måste du ju berätta för någon! säger Audrey.
– Vet ni vad? Lägg er inte i. Jag skulle aldrig ha berättat för er, säger Gwen och går ut ur puben.
I farten ramlar hennes stol baklänges och smällen ekar i puben som plötsligt blev väldigt tyst och alla tittar på oss. En grupp med tjejer från Hufflepuff börjar viska med varandra.
– Andra gången hon rusar ut. Hon kan ju döda någon med det temperamentet.
– Eller sätta något på eld.
När jag hör det sista vrider jag på mig och tittar rakt på dem. De slutar genast att viska och blir plötsligt väldigt intresserade av sina honungsöl. Nu måste det här få ett slut snart. Det har redan hållt på för länge.

Så här säger jag alltid.
Så kan du ju inte sluta, så kan ingen sluta. Mer ikväll? ♥
Lova att skriva ett kapitel på min fanfic då ehe. :3

superbra !
Älskar hur du har gjort Brighton

så grymt bra!!!!

Kapitel 12- Gwen
De har rätt. Jag vet det. Men jag kan inte erkänna. Men inte av den orsaken som de tror. Jag är inte rädd för Brighton. Han är mitt minsta bekymmer. Jag kan bara inte åka hem. Jag fryser över hela kroppen. Promenaden från Hogsmeade må ha gått fort men kylan hann i fatt mig. Vaktmästaren Argus Filch går förbi mig med sin hemska katt Mrs Norris efter sig. Inte ens Ozzy tycker om henne. Han går en bit innan han stannar och vänder sig om.
– Är du Gwendolyn Baker? frågar han tittar på mig med sitt hemska ansikte.
– Hurså? frågar jag.
– Professor Dumbledore vill se dig på hans kontor. Lösenordet är vingummi, säger och hasar sedan vidare.
Min hjärna går på högvarv. Vad vill han? Ska jag gå? Ska jag strunta i det? Vad vill han? Men jag har tyvärr tillräckligt mycket intelligens för att veta att man inte struntar i att rektorn vill prata med en. Det är med tunga steg som jag går upp till sjätte våningen. Jag suckar tungt när jag står framför den oerhört fula statyn.
– Vingummi, säger jag och han släpper in mig.
Jag går upp för trappan och knackar på dörren till rektorns kontor. Jag hör ett kom in och går in. Dumbledore sitter vid sitt skrivbord och han ler snällt mot mig. Jag tror i alla fall att han ler, lite svårt att se bakom allt vitt skägg.
– Trevligt att du kunde komma Ms Baker. Jag har faktiskt väntat på ditt besök i flera veckor, säger han och ber mig sätta mig ner i en fåtölj framför skrivbordet.
Jag sväljer. Han vet. Men jag vägrar erkänna.
– Jaså, hur kommer det sig? frågar jag och sätter mig ner.
– Jag tror att jag har något som tillhör dig, svarar Dumbledore och drar ut en låda.
Jag håller andan. Han lägger den silvergråa tändaren framför mig. Jag bara tittar på den.
– För om jag inte mistar mig så är det här din, säger han.
Jag skakar på huvudet.
– Det är inte min, säger jag. Det är… var min pappas.
Då brister det för mig. Tårarna rinner ner för mina kinder. Tårar som jag har hållit inne ett bra tag nu.
– Gwen, vad hände i sommar? frågar Dumbledore och jag bli inte förvånad över att han vet.
– Min pappa tog självmord. Han hängde sig i vardagsrummet, svarar jag. Och det var jag som hittade honom.
Han nickar.
– Det är okej att sakna honom, säger Dumbledore.
– Men jag gör ju inte det. Jag saknar honom inte. Han var världens sämsta pappa. Enda skälet till att han och mamma gifte sig var på grund av mig. Mamma var sexton och pappa tjugotvå när jag föddes. Alla trodde att han skulle skärpa sig när jag kom men nej. Det blev bara värre. Och när Annabeth och Timothy föddes för fem och tre år sedan så blev det ännu värre. Okej visst, jag kanske saknar min pappa. Men jag saknar inte hur min mamma blev slagen, sparkad och våldtagen i rummet bredvid mitt. Jag saknar inte heller hur han stank cigarettrök och sprit, säger jag och andas tungt.
Det känns skönt. Jag behövde få ut det.
– Säg mig, om du nu hatade när din pappa rökte, varför röker du då? undrar Dumbledore.
– Jag antar att jag är min pappas dotter, säger jag.
Han nickar.
– Kommer jag bli relegerad? frågar jag.
– För att du har en dålig pappa? Nej det skulle jag inte vilja påstå, svarar Dumbledore.
Jag ger ifrån mig en snyftning/skratt.
– Nej, jag pratar om det faktum att jag eldade upp quidditchplanen, säger jag.
– Åh det. Jag tror att Filtwick skulle bli otroligt arg på mig om jag relegerade en av hans, säger han.
Nu förstår jag ingenting.
– Men, jag eldade upp quidditchplanen! säger jag.
– Inte med flit. Vem som helst kan fimpa en cigarett dåligt. Du hade helt enkelt bara oturen att bli upptäckt, säger han.
Jag sitter helt förstummad. Förstummad och lättad. Som om jag burit på en tung väska i flera veckor.
– Gå nu och möt upp dina vänner till middagen. Jag tror dessutom att du ska lära någon en läxa, säger Dumbledore och lägger tändaren i min hand. Hälsa också Ms Davies att hon får behålla sitt märke.
Jag nickar och börjar gå mot dörren. Alla sitter vid sitt bord i stora salen när jag kommer in. Cat och Audrey vinkar till mig men jag går fram till Slytherins bord. Jag ställer mig bakom Brighton och knackar honom på axeln. Han tittar sig över axeln och ler.
– Vad vill du Gwen? frågar han.
– Professor Dumbledore bad mig ge dig den här. Du måste ha tappat den, säger jag och lägger tändaren bredvid honom på bordet innan jag går iväg.
Alla i rummet drar ett djupt andetag. Jag väntar på smällen.
– Det är din tändare Gwen. Du använde den när du skulle röka efter att vi haft sex, säger Brighton.
Han står nu upp och har sitt jäkla leende på läpparna.
– Vad pratar du om? Jag har aldrig haft sex med dig. Snälla sig inte att du har gått runt och skrytet om att vi har haft sex, för det vore bara pinsamt, säger jag och sätter mig vid Audrey och Cat.
Då kommer smällen. Alla quidditchspelare, tjejer som killar, reser sig ifrån sina platser och går mot Brighton som sakta backar ur salen. Han sätter snart fart på fötterna och får en kaskad av elever efter sig.
– Någon som vill ha bröd? frågar jag och lyfter upp brödkorgen.

Sista kapitlet! Har planer på fortsatt historia om de tre vännerna. Någon som är intresserad av att läsa?
Kommentera, älska, fråga! ni är bäst♥

superbra !
vill gärna läsa