Clato-rollspel! (Privat rollspel för Incendio & Dramione99)

''Hans liv går ut på att träna. Han har förberett sig för det här hela livet. Han måste vinna.'' Tänkte jag. Jag tänkte efter. Vad brukar jag göra, förutom att kasta knivar?
''Jo, jag brukar ju träna rätt mycket... Jag kan ju hantera de flesta vapnen, men knivarna är ju min främsta styrka..'' Började jag och tittade mig nervöst runt i kupén. Vad skulle jag säga som inte lät helt galet? ''Sen har jag ju mina kompisar som jag brukar vara med, men jag trivs inte så bra med dem.. Jag tror att de är rädda för mig.'' Sa jag och skrattade lätt. ''Du är inte rädd för mig, va?'' Frågade jag skämtsamt och blinkade med mitt högra öga, så jag verkligen skulle markera att jag skämtade.

"Nja, rädd för dig är jag då inte" svarade jag roat. "Men jag förstår att andra kanske är det, hehe. Jag skulle kanske varit lite skraj för dig om det nu inte varit så att jag är två år äldre än du, minst lika tränad, och typ dubbelt så stark som du!"
Jag log lite snett mot henne.
"Jag är oftast mer rädd för mig själv än för andra, faktiskt. Just nu känns det rätt så läskigt att jag börjat gilla en tjej som egentligen är alldeles för ung för mig, och som jag snart ändå kommer förlora ....."
Så, bra - då hade jag sagt det. Nu var det bara att se hur hon skulle reagera.

Jag tittade bort och jag kände hur kinderna började hetta. Pratade han om mig, eller någon tjej hemma i distriktet? Han hade ju räknat med att dö, så han kanske pratade om någon annan. Jag spelade oförstående och la huvudet på sne.
''Vem då?'' Sa jag med förvånad röst och log. Nej, det skulle inte verka som att jag tog för givet att han gillade mig, för att det gjorde han inte. Trodde jag.

"Jag kan ju beskriva henne lite, du kanske känner henne litegrand" sa jag lurigt.
"Hon är väldigt vacker och brunhårig, hennes ögon är öuhm...." Jag gjorde en paus. Hur skulle jag beskriva hennes ögon nu då? Jag tittade snabbt på Clove och repade mig igen. "Öuhm, eh, typ nästan chokladbruna, mörk choklad. Och juste, jag gillar choklad, jag vet, det var inte det jag skulle snacka om! Jag tror inte jag kan beskriva henne så mkt mer", avslutade jag.

Kunde det vara mig han pratade om? Nej, det var det förstås inte. Hade det varit jag så hade han sagt det rakt ut.
''Jaha, okej..'' Svarade jag, en aning besviket, för jag hade ju trots allt hoppats på att det var jag.
''Jag är faktiskt också intresserad av någon, men det spelar ingen roll. Jag får inte känna kärlek.'' Sa jag och ryckte på axlarna medans jag tittade bort mot matkupén.

Är de på tåget fortfarande? Eller? När du säger Kupé blir jag förvirrad, xD.
--------
"Happ, det var ju synd det, tycker jag!" sa enkelt. "Men du kommer nog få tid för den där killen ändå när du kommer hem. Jag kanske känner honom? Hm, då får du hälsa honom ifrån mig!"
Jag gillade Clove mer och mer för varje minut som gick. Men om hon var intresserad av nån hemma i 2 så var det ju ändå kört .....

Ja, det är de
---
''Han bor inte där längre..'' Sa jag nästan ohörbart. ''Om jag kommer tillbaka kommer inte han finnas där.'' Sa jag och ryckte på axlarna. Om han skulle förstå att det var han, så skulle han göra det. Jag skulle ändå dö snart, så det spelade ingen roll ändå.
Hur snabbt kunde det gå för någon att falla? Går det att falla för någon på bara några minuter? För om det var så, så hade jag gjort det.
Jag stirrade ner på den mörkbruna bordsskivan som var extremt lackad. Jag tittade upp på Cato igen och mina ögon fastnade på hans läppar. Tänk att få kyssa dom...

Cloves röst ekade i mitt huvud, 'han bor inte där längre ..... om jag kommer tillbaka kommer han inte finnas där ....'
Kunde det vara nig hon snackade om. I så fall skulle det vara sjukt. Sjukt bra.
"Clove?" Jag såg milt på henne. "Kommer du ihåg att jag bara för en stund sen sa att du inte skulle råka charmas för mkt av mig .....? Om det är mig du pratar om så ... så kan du inte mena allvar, jag menar, jag kan inte ge dig någonting."

Jag tittade bort. Sårad av hans ord. Han ville inte ha mig. Jag var en skamfläck. En synd för mänskligheten och Distrikt 2.
Jag kände hur tårarna började trycka på, men jag fick inte börja gråta, inte nu, här eller något. Jag fick inte visa mig svag inför Cato, då skulle han tro att jag var en lätt måltavla. En liten flicka, som faller för den där killen som alla tvåor faller för.
Långsamt reste jag mig upp, och lämnade kupén. Jag skulle hitta våra handledare.

Fuck, vad i helvete hade jag nu gjort?!!!!! Hon hade lämnat mig ensam kvar i kupén med tårar i ögonen. Hon måste trott att jag ..... äsch, det var jag som var klantig som vanligt. Att såra människor och att försöka ta livet av de med spjut och svärd var det som jag var bra på. Inte kärleksförklaringar direkt.
Jag reste mig hastigt upp och lämnade kupén jag med. Måste hitta henne. Nu.
"Clove?!" ropade jag.