Legend of Mato (The last airbender spoof)

sadjaksdj; grymt bra!

Mato är en fantastisk karakter och du är fantastisk för att du väckt liv i honom

*Varning för svordomar*

Fan vad bra! Och otroligt medryckande. :3

Jättebra

Skitbra!

Matos resa fortsätter..


Kap4
Mato släpades längs med en korridor, uppbyggt i liknande material och inredning som Kyus fängelsecell. Han hade ännu inte vaknat till liv. Den lelösa kroppen drogs av två av borgmästarens vakter. Mato blå byxor färgades näst intill till gråsvarta på framdelen och knäna. Kyu hörde hur människor kom henne allt närmre. Ljusstrimman som lyste upp den mörka cellen bländade henne en aning då hon vant sig vid mörkret. Mato släpptes på golvet framför sin mor och de två männen som lämnat honom drog tag i Kyus armar. "Du är fri att gå!"
Kyu stirrade på sin son som låg framför henne. Byxorna hade skrapats sönder på knäna som blödde ganska ordentligt. Kyu kastade sig hejdlöst emot Mato. Hon drogs snabbt undan och skrek i förtvivland då hon drevs allt längre och längre ifrån sin son.
"SNÄLLA! SNÄLLAAAA!! MATO NEEEJ!!"
Dörren small igen och pojken som Kyu helat, satt placerad upptryckt i hörnet. Han skakde och svettades kraftigt.
Mato vred försiktigt på sig och kände hur en skärande känsla trängde sig igenom kroppen. Han bet ihop käkarna och slöt försiktigt upp ögonen samtidigt som han pustade ut. Ansiktet som mötte honom ovanifrån fick honom att hoppa till. Han satte sig upp och tog sig för bröstkorgen. Det ömmade överallt.
"Var är jag?" viskade han tamt.
"I huvudstaden. Är du avatar Mato?"
Mato vände sig mot den unge pojken som gjort hans mor sällskap. Han såg ut att vara från södra lufttemplet.
"Ja. Ingen tid för artigheter. Vi måste ta oss här ifrån omedelbart!."
Pojken kröp närmre honom och placerade sig i lotusställning bredvid honom.
"Din mor, hon var här men de släppte henne så fort de fängslat dig."
Mato såg chockerat på den unge luftmedborgaren.
"Gjorde dem henne illa?"
Mannen ruskade på huvudet och svalde hårt.
"Jag var rädd dock att det skulle ske."
Mato rest sig upp och gick fram och tillbaka i cellen. Han haltade men trots detta gjorde han allt för att undvika att lägga fokus på smärtorna. Han fick syn på skålen vatten och en pöl som låg bredvid den. Han anade vad som hänt under hans moders tid inne i cellen. Han slöt ögonen och vände sig sedan mot mannen igen.
"Vad sa du att du hette?"
Pojken såg med försiktighet men artighet på den nykomna fången.
"Yuuka....Från luftnomadernas södra tempel."
Mato log vänligt.
"Detta kan inte bli mycket bättre än såhär."
Yuuka såg förvirrat på honom. Hur han kunde se något positivt i en stund som denna var för honom ofattbart. Han funderade över om det verkligen var rätt person de tillfångatagit och om Mato i själva verket inte endast var någon galning som utgett sig för att vara avataren för att rädda sin moder. Vattenbendaren samlade sig och lyckades denna gång snabbare än tidigare framkalla en mindre låga som cirkulerade ur handflatan på honom. Han tog några varv i cellen för att se om det inte fanns någon möjlig väg som tidigare inte upptäckts utav de tidigare fångarna. Sedan släckte han lågan genom att åter knyta handen.
"Va dum jag är. Det är klart att jag inte kan upptäcka något nytt här. Jag är väl inte den enda med möjlighet till eldbendning som suttit här inne."
Yuuka sken upp.
"Du ÄR avataren."
Han stirrade med stora ögon på Mato och gjorde ett vagt försök till att resa sig upp. Känslan av att benen skulle ge vika fick honom att ta stöd av väggen. Han hade verken stått eller gått på flera dagar och de allt mer förtvinade musklerna hade gjort det jobbigt för honom att finna motoriken i rörelserna. Mato gick fram till honom och placerade Yuukas arm över sin axel.
"Du måste röra på dig. Stöd dig på mig så tar vi detta steg för steg."
Yuuka hade insett att det skulle ta lång tid att åter komma tillbaka till person han tidigare varit, både psykiskt och fysiskt. Han lutade sig lätt emot Matos överkropp och ställde försiktigt den ena foten framför den andra. Han kände hur varje andetag blev allt starkare och starkare och desto djupare han andades, desto lättare kändes det att gå. Han släppte försiktigt taget om Mato och en stund senare var han på egna fötter igen. Trots att han inte helt återhämtat sig så kände han sig piggare än någonsin. Medveten om att någon brydde sig samt tryggheten i sällskapet han var med, fick honom att tro allt starkare på sig själv.
Yuuka satte sig sedan ned i lotusställning liksom tidigare. Mato placerade sig framför honom och sträckte sig efter den lilla tennskålen som innehöll vatten. Han förde i en enkel rörelse vatten till munnen och svalde mjukt.
"Mato, tror du någonsin att vi kommer ut här ifrån?"
Avataren log vänligt och svarade för att stärka hoppet hos dem båda.
"Jag tror inte, jag vet. Allt vi behöver är en stark jordbendare, en metallbendare ... och en riktigt bra vän."

Tanako suckade tungt. Han satt i utkanten på det långa matbordet och pillade oentusiastiskt i kålpuddingen som stod placerad på bordet framför honom i det finaste porslin. Kung Noma sneglade på honom och la sedan ifrån sig sina bestick.
"Vi kommer att hitta honom, han kommer tillbaka. Seså, försök att äta något nu. Du behöver det för att kunna vara till någon nytta när ni väl ska uppsöka motståndsrörelsen."
Tanako sköt tallriken framför sig och placerade besticken i skålen. Han drog bak stolen och gick oberörd utav det som hans farbror sagt, ut ur matsalen. Inne i det rum som Mato sovit kvällen innan sov Kiro på det varma men väl slipade trägolvet. Tanako sköt försiktigt upp dörren och slog sig ned framför den stora vargen. Han strök honom över främre vänstertass och viskade sedan,
"Jag kan inte stanna här, vi måste hitta honom."
Kiro gäspade stort och placerade sitt stora huvud på hans hand. Tanako ändrade ställning och satte sig nu med ryggen mot Kiros vänstra sida. Han lutade sig bakåt och kände hur han gled allt längre in i sömnens och drömmarnas land.

(Ganska kort men jag vill inte att ni ska få läsa allt på en gång )

Det tycker jag med. Det är mycket roligare att läsa länge dag-och-veckomessigt istället för allt på en gång!

Jättebra skrivet nu också

Fantastiskt bra

Korra
Du är så jävla bra på att skriva, seriöst! ♥
>.< Finns inte ord för att beskriva hur bra du skriver!

Fantastiskt skrivet, häftigt kapitel! ♥