Kärleksdrama på Hogwarts...

Ojoj! Fler läsare än förväntat och dom gillar det!!! Wie! Och detta kan jag kommentera för det inte är mibn tur nu Oh... Så najsigt!
Haha! xD Känner att jag är ite väl flummig idag Sorry xD






Flumtjejen är jag!

Hej alla bevakare, här kommer Adelia read and enjoy it

Kapitel 4 - Adelia

När vi väl var framme på Hogwarts så sa Penelope att hon såg killen hon har blivit kär i och slutade inte prata om honom resten av kvällen. Hon var bara tyst när vi satt i stora salen för att visa respekt mot de som stod framme och pratade, när de var tysta och började äta så var hon igång igen.

-Jag vet inte hur jag ska göra och jag tror att ditt förslag kommer att gå åt skogen, sa Penelope.

-Pen, jag sa ju till dig att inte fråga mig om sådant. Jag är inget bra på det så fråga Julia eller Will, sa jag till henne.

-Men jag frågar dig eftersom att du är min bästa kompis, sa hon.

-Men jag har inget att hjälpa dig med, jag har gett mitt förslag och jag har inget annat så duger inte det får du helt enkelt gå vidare till Julia eller Will, sa jag.

Julia och Will är våra kompisar, Will går i Hufflepuff och Julia i Ravenclaw. Jag kanske skulle säga till Penelope att Will kan kanske hjälpa henne att få honom att snacka med henne, hon kanske kommer på det själv. Julia, Penelope och jag satt alltid med varandra när vi åt men nu hade Julia hamnat några platser ifrån oss för hon kom in bland de sista i vår årskurs så hon fick sitta lite längre bort.

-Varför? De kan kanske inte hjälpa mig, jag behöver verkligen hjälp med honom, sa Penelope.

-Fråga Will, hon går ju i samma elevhem som han och jag kan inte hjälpa dig eftersom att du vägrar berätta vem det är, sa jag.

-Adelia, är du sur för att jag inte vill berätta det för dig? frågade Penelope.

-Neej, sa jag ironiskt. Jag är inte alls sur, jag trodde bara att vi var bästa vänner.

-Adelia, sa Penelope.

-Hej tjejer, sa Julia.

Hon hade gått till oss och stod nu bakom oss.

-Hej Julia, sa jag och Penelope.

-Jag hatar att sitta en bit ifrån er,sa hon.

-Kom i tid då, sa jag.

-Jaja, jag vet att jag är dålig på det, sa hon.

Vi skrattade åt det, de som satt bredvid Penelope sa att hon kunde byta plats med Julia om hon ville och det ville hon såklart. Julia blev överlycklig och när hon hade satt sig ner såg hon hur Penelope tittade över mot Hufflepuff-bordet.

-Vem kollar du efter? Frågade hon.

-En kille jag gillar, sa Penelope.

-Namn? Frågade Julia.

-Säger jag inte, sa hon.

-Kom igen, sa Julia.

-Julia, hon säger det inte till mig så jag undrar om hon kommer berätta det för någon alls, sa jag.

-Adelia, sluta gnälla om det, sa Penelope.

-Det är ju sant, sa jag.

Penelope skakade på huvudet och återgick till att leta efter den där killen hon gillar i Hufflepuff. Jag trodde att bästa vänner berättade allt för varandra men kanske hon vill vänta tills det händer något mellan henne och han den där vad han nu heter. Nu tänker jag iallafall äta färdigt och tänker inte reta mig på att hon inte vill säga vem det är.

-Adelia, ska du krossa kycklingbenet eller? Frågade Julia.

Jag kollade ner i min hand där jag höll en kycklingklubba och såg att jag nästan kramade isönder benet, jag släppte ner det på tallriken.

-Nej, det ska jag inte, sa jag.

Jag torkade handen och återgick ännu en gång till maten och sneglade på Penelope lite då och då. Hon höll fortfarande på, jag skakade på huvudet och tänkte inte mer på det...för tillfället.

nice!

Jättebra

Awesome!!!

Awesome

superdupermega awzome

Nu är det min tur! Hihi! Hoppas ni gillar detta kapitlet

Kapitel 5 – William

Jag tog ett stort bett av ett kycklingben och tuggade i mig det. Jag var verkligen hungrig fast allt godis vi hade ätit på tåget. Såvitt jag kunde se var det nästan bara jag av oss fem som var hungrig... Malcom och Thomas satt och pratade mest med varandra, men lite med två andra tjejer, och hade inte så mycket på tallriken men jag hade heller inte mycket på min tallrik, men det var för att jag nästan ätit upp allt... Lukas och Peter kunde jag inte se om de åt mycket just nu, de satt ju vid andra bord.
Jag såg mig omkring. De nya förstaårseleverna i Hufflepuff verkade ha satt sig tillrätta och trivdes, såg det ut som. De pratade med varandra och åt.
Jag tittade mot de andra borden och såg många glada ansikten, men några sura. Ja... Ett av de sura ansiktena tillhörde Scorpius Malfoy som gick i samma årskurs som mig, den elev från Slytherin jag var bekant med, men kanske inte på de vänskapliga vägarna... Han satt där butter och tuggade på en korv på gaffeln. Jag himlade med ögonen åt det och vände blicken till Gryffindors bord istället.
Lukas satt och pratade med en mörkhårig kille som hette Albus, Albus Potter tror jag det var...
Jämte Lukas satt en rödhårig tjej som var Albus syster, hon hette Lily och var två år yngre. Jag såg att när Lukas var vänd mot Albus satt hon och tittade på Lukas med strålande ögon... Hmm... Kan det betyda nåt?
Jag flinade åt det och tittade sedan mot Ravenclaws bord. Peter satt och pratade med en tjej som var ett år yngre och hette Olivia Goldstein. Hon hade blond hår med mörka och röda slingor och hon och Peter verkade ha trevligt.
Jag märkte att alla mina vänner pratade med nån tjej. Allvarligt! Och tjejerna verkade ju... Gilla dom... Och det hände inte så med mig. Ingen tjej pratade med mig nu och ingen verkade gilla mig så hon tittade på mig och så... Alltså... Peter har ju till och med en!
Jag suckade och fortsatte titta runt medan jag tuggade på en seg kycklingbit. Då såg jag henne, igen. Adelia... Där satt hon och pratade med Penelope som tittade mot Hufflepuffs bord. Hon kanske var sugen på kycklingen vi hade här... De andra borden hade i alla fall inte lika många kycklingklubbor som vi hade.
Penelope och jag var ju kompisar. Jag var nog hennes bästa killkompis, men fast att jag kände henne väl så hade ju inte Adelia och jag pratat och så, hon bara kände till mitt namn men visste inte vem som hade det namnet typ... Penelope har sagt det. Typ hon berättade att hennes bästa vän bra avisste det och så och Adelia är hennes bästa vän!
Men... Då kan jag ju enklare kanske få prata med Adelia om jag känner hennes bästis och då kanske...
”Lystring!” hördes en skarp kvinnostämma säga och alla vände sig om mot personalbordet. Det var vår rektor, professor McGoganall, som tagit till orda. ”Jag har några nyheter att tillerkänna!”
Nu tystnade exakt alla så man kunde höra en knappnål falla, fast nån viskning hörde man.
”Oh! Nyheter! Undrar vad för nån nyhet... Kanske en ny lärare? Jag undrar verkligen vilket ämne i så fall...” viskade Malcom sarkastiskt.
Jag kvävde ett skratt och såg att McGoganall började prata igen så jag vände min blick till henne.
”Som ni alla känner till så har vi inte haft nån fast lärare på posten för försvar mot svartkonster på 33 år... Så... Nu ska vi välkomna en ny lärare som är lika välkommen som alla andra vi har haft, fast vår nya lärare har ändå en speciell koppling till Hogwarts och... Ja... Bara helt enkelt ge en STOR applåd till vår nya lärare: ABERFORTH DUMBLEDORE!!!” sa hon och applåderna bröt ut i hela salen.
McGoganall vinkade åt en av personerna som satt längst till hörnet av bordet. Den personen ställde sig upp och då såg man att det var en väldigt gammal man. Han hade extremt långt, grått skägg och några rynkor kan man lugnt säga. Men en sak med hans ansikte, trots rynkorna, sa att han ändå hade hjärtat på rätta stället... Han log åt applåderna som var väldigt stora! Jag märkte att jag applåderade så mycket att jag fick ont i händerna!
Jag förstod varför. Jag hade ju fått chokladkortet med Albus Dumbledor, det nämndes inte mycket men det stod att han hade haft två syskon, Ariana Dumbledore (som tyvärr dog tidigt) och Aberforth Dumbledore. Det hade stått att Aberforth var en av medlemmarna i Fenixorden och han var med i kriget mot Lord Voldemort för 25 år sedan. En väldigt stor ära visste de flesta att det var att han hade tagit över jobbet som lärare.
Applåderna dog tillslut ord och en liten lätt rodnad kunde man ana bakom skägget på Aberforth.
”Tack...” mumlade han och satte sig ner på sin plats jämte Hagrid som la sin hand på Aberforth axel och skålade tillsammans.
”Ja! En rolig nyhet och vi hoppas att du kommer stanna i flera år... Dumbledore...” jag såg att det ryckte i McGoganalls mungipa när hon sa det. Hon hade tydligen känt Albus Dumbledore ganska väl och kalla nån annan Dumbledore kändes nog konstig för henne. ”Sedan har vi en annan rolig överraskning! Den tänker jag faktiskt hålla på ett tag... Men.. Jag kommer åtminstone avslöja lite! Och visa er lite... Filch? Kan du vara vänlig och hämta den...?” sa McGoganall och vände sig sedan mot vaktmästaren Argus Filch.
”Javisst!” sa Filch och gick och hämtade en grej. När han återvände hade han med sig ett skrin och räckte över den till McGoganall som tog emot den.
”Tack så mycket...” sa hon och satte ner skrinet på bordet. ”Detta skrin, det har ett väldigt viktigt innehåll! Tyvärr kan jag inte avslöja vad det innehåller, jag måste vänta ett tag... Och om ni visste vad det innehöll skulle ni undra varför vi skulle behöva den 'saken' som ligger här i och tyvärr kan jag inte avslöja det heller! Men vi vill ändå inte vara för elaka och hålla allt hemligt, så ni får väldigt gärna komma och titta på skrinet, undersöka det och så för att se om nån listar ut vad det är! Vad säger ni om det va? Ni få vänta nån vecka innan ni få veta, men tills vidare... Ta en titt på det! Men nu måste ni gå till era sovsalar så ni är pigga på er första lektion imorgon... Sov gott!”
Efter de orden reste sig alla upp och började gå mot porten ut ur stora salen. Det blev ju då såklart genast trångt och det tog längre tid än förväntat att komma ut ur salen. Men en sak som var väldigt positivt med att vara prefekt och speciellt försteprefekt var att jag fick gå före för att leda de förstaårseleverna som var pojkar till deras sovsalar!
”Ursäkta mig! Ursäkta, men låt mig komma förbi! Försteprefekt här! Måste visa vägen...” sa jag och boxade mig fram och fick förstaårseleverna bakom mig.
”Ja! Det förstår jag! Jag är också det...” sa en vacker röst.
Jag vände mig om och fick titta in i Adelias havsblå ögon.
”Ja... Så du har också några elever med dig?” sa jag för att inte verka som en stum idiot där i kön.
”Japp... Så... Låt mig komma fram!” sa hon lite spydigt till mig. ”Kom med mig nu!” sa hon sedan mycket vänligare till Ravenclaws förstaårselever som var flickor.
”Öj! Vänta lite!” sa jag. Jag förstod inte vad som flög i mig men jag kände bara en känsla av orättvisa.
”Vadå?” frågade hon och stannade upp. Hon rynkade ögonbrynen, men inte ens då förändrades hennes vackra ansikte till något fulare, bara surare eller mer bekymrat.
”Varför går du före!? Jag var faktiskt här före och jag har också fördelen att gå före, så du kan inte skylla på det!” sa jag men ångrade det nästa sekund då jag såg hennes förolämpade min hon fick.
”Ursäkta mig! Men har du inte hört 'damerna först' förut? Va?” sa hon ganska överlägset.
Jag suckade. ”Jaja! Visst!” sa jag, delvis för att jag inte orkade argumentera nu och för att jag inte ville göra henne mer upprörd.
Hon log överlägset och såg väldigt stolt ut. ”Tack!” sa hon och började gå förbi mig och de andra flickorna hängde efter henne med stora ögon.
När Adelia gick förbi kände jag doften av vanilj, jordgubbar och rosor. Kanske inte låter som den perfekta kombinationen, men för näsan var det det!
”Häng med mig nu grabbar!” sa jag när de passerat och killarna följde lydigt efter mig.

Sådär ja! Hoppas ni gillar det! Kommentera ♥ Och vad kan det vara med skrinet? xD

Awesome!! Du måste skriva mer!

Awesome!!!