Pirater (Privat rollspel)

Vicinia känner hur trasan fylls med blod. Hellst av allt vill hon härifrån, men hon är inte säker på att benen skulle bära henne. Den ända tröstande tanken är den att hennes småsyskon klarade sig och hon undrar vem den andra fången är. Vad ska de göra med dem? Hon har aldrig hört talas om tjej pirater förutom.....hon slår bort tanken, hon vill inte bli en "Sådan där" flicka, då dog hon hellre än att sälja sin kropp.

Michelle håller ögonen stängda. Hon känner hur den unga mannen känner på hennes panna och trycker på stället som hon blivit slagen på hon kvider ofrivilligt till och drar huvudet bakåt. Hon slår i väggen med bakhuvudet och ögonen tåras som smått av smärtan från båda platserna på huvudet. Men hon öppnar inte ögonen. Mannen mumlar något om att hon inte har några allvarliga skador.

Mannen försvinner åter med lyktan, förmodligen för att hämta skeppsläkaren. "Vem är du?" säger hon till gestalten i mörkret. Vicinia försöker hålla sig vid medvetande men snart försvinner hon i ett svart mörker. Handem far ner och blodet börjar åter komma ymmnigt ur såret.

Michelle hör rösten, Vicinia? Är det hon?
Hon hör en liten duns och hon kryper mot ljudet. Det går lite långsamt på grund av hennes klänning. Hon är förvånad att hon ens kan krypa. När hon kommer närmare kan hon faktiskt urskilja Vicinia och något mörkt som rinner från Vicinias huvud.
"B-blod?" mumlar hon svagt. Hon ser något i Vicinias hand, tar upp det och trycker det mot Vicinias sår. Hon hoppas bara att hon inte gör fel.

Vicinia vaknar åter till liv och ser Michelle sitta vid henne och trycka trasan mot hennes sår. "Miss" säger hon svagt och gör en annsats till att ställa sig upp. Det här var inte rätt, hon skulle inte ligga ner och Michelle skulle inte göra någonting för henne, det var fel. Hon gjorde fel, det var hon som skulle hjälpa henne och inte tvärt om.

"Du tappade den..." Säger Michelle och försöker att hålla rösten stadig. Något som är svårt när man precis upptäckt att man är fast på ett piratskepp och antagligen kommer att bli trakasserad och mördad. Michelle biter sig nervöst i läppen. När hon tänker på det som kanske händer blir hon ovanligt nervös.

"Tack" säger Vicinia och tar trasan från henne. Hon hör snart steg och killen är tillbaka med en annan man. Vicinia ryggar ofrivilligt tillbaka, mannen är stor och han luktar sprit. Han trycker hårdhänt på hennes sår, och hon skriker till men han bara skrockar.

Michelle har dragit sig tillbaka igen. Hon är rädd för den stora mannen och han luktar väldigt likt mannen som hållit fast henne, förut. Hon vet inte ens vilket datum det är! Hon brukar alltid veta det. Men en dag ska väl vara den första. Hon hoppas bara på att hon får reda på det någon gång.

Han smörjer på någon stinkande, smidande smörja som stoppar blodflödet sen lindar han om hennes huvud och går lika snabt som han kommit.
"Ni bör byta om" säger killen och pekar på byxor och skjortor i en hög och ler. "Klänningar funkar inte på ett skepp." säger han och börjar gå, innan han låser om dem sticker han in huvudet.
"Jag kommer och hämtar er snart, kapten vill se sitt senaste byte."

Michelle ryser vid slutet av den sista delen av meningen. Hon reser sig från golvet med skakiga ben och nervösa tankar som far genom huvudet. Eller snarare skräckslagna tankar. Hon känner sig ovanligt svag och tanig efter det som hänt. Men efter ett liv utan att behöva jobba borde hon väl känna så.