Den Svarta Änkan

nej nej nej... jag var precis klar på ett långt kapitel och så försvann allt...

NOOOOOOOOOOO!!!!

Kopiera lite då och då när du skriver!

jag vågar inte göra det på den här datorn.. han kanse har kopierat något viktigt och om jag kopierar försvinner det ju!

Aaa ok ^^

Nu gör jag om kapitlet... suck
Om ni visste hur mycket ni peppar en skulle ni kräva NobellPris!

7. Flickan med de blåa ögonen
Jag kände hur någonting växte inut i mig, hur det blev till en stor bubbla som bara väntade på att få skrika.. hoppa, dansa... Jag knöt försikltigt mina händer. - Vilket betyde att jag var en person nu, det var bara jag som kunde styra mina steg och känslor, vilket fick mig att inse att känslan var riktigt. Det kändes som om jag passa in. Jag behövde inte ändra på mig för att bli en av dem.

Jag tittade nervöst upp på den stora mormorbyggnaden. Den hade stora snidade Ekdörrar, inpolerade i något som fick dem att glänsa som glödande guld. Ovanför dörrarna stod det med polerade guldbokstäver "Gringotts". Det doftade marmor och nyplerat guld, men det kunde inte helt dölja den bärska lukten av fukt och jord.
Jag kikade in genom den ena av dubbeldörrarna. Det var inte alls som jag hade förestält mig - sminkade affärskvinnor med viktiga kostymer, ivrigt pratande i telefon - men där fanns ihoptryckta män i spettsiga näsor och grymma ögon. SOm vaksamt betraktade guld och subin högar eller de som stod framför dem, med hård blick.
Jag klev nervöst in i det vackra rummet och klev fram till den som såg minst gym ut. En man - en inte lika fullt så ihoppressad man med runda öron istället för spettsiga.
Jag fick fram och försökte säga någonting. Han merkte mig inte.
"Öm... ursäkta, men öh.. hej?" sa jag och sneglade på mina skor.
"Jaha, ett valv va? Om du har nyckeln så." sa han vast och räckte fram handen.
"Ja-Jag har ingen nyckel" sa jag ynkligt och värjde undan för hans blick.

----------
det var ett halft kapitel

Synd att allt försvann : (

BRAAAAAAAA!!!♥♥♥♥♥♥

Goodie!

♥ me love!!!

Awesome

Perfekt!