Hunger Spelen- Rollspel

BRA!

FYLL I MALLEN OCH VA MED!!!

Antal gubbar: 1
Namn: Samantha "Sam"
Efternamn: Hill
District: 9
Utseende: Långt mörkbrunt hår och ametistgröna ögon.
Styrka: Bra på att göra upp eld och kan handskas med knivar. En riktig klätterapa.
Svaghet: Klumpig och väldigt ung.
Ålder: 15
Vapen: Främst kniv, men också spjut.
kön: Tjej
Familj: Bara pappa.
Personlighet: Väldigt smart och är oftast själv.
Skräddartumme eller vanlig tumme: Vanlig tumme
Övrigt:

Jag, Ida, Ted och mamma å pappa gick till 'torget'. Ida gick med mamma men jag sa hejdå först och pappa gick ock ställde sig vid dem andra vuxna, Ted och jag gick med alla andra tonåringar, vi nickade till varandra och gick och ställde oss i leden. "så nu var jag här då.." sa jag tyst till mig själv.

Ann gick bakom sin familj när dem gick till torget. Hennes pappa kom och han sa:"Antingen blir du dragen eller så är du frivilgig, okej?! Är det förstått?!" Ann nickade och sa: "Ja, far"
Ann gick och ställde sig i leden med dem darrande och rädda tonåringarna. Hon var den enda som stod lugnt och stilla.

District 9 är upptaget

Jag stog bland tjejerna och tittade upp till cenen. Det kom hela tiden flera tonåringar, en tjej som heter Lisey stog två rader framför mig, jag har alltid gillat henne för hon är den ämda tonåringen som gillar att vara med mig...... Jag tittade bort mot Ida och och såg att hon var nervös precis som jag.

Bara killen ju? :33

Cecila--
Jag stod bland dom andra flickorna från distrikt 1. Alla med samma målmedvetna ansikts utryck alla ville bli utvalda. Samma taniga kvinna som läste upp lapparna varje år.
-Okej allihopa,sa hon efter att nationalsången spelats. Vi börjar med damerna som vanligt. Hon stack ner sin hand i skålen och tog en lapp.
-Esmeralade Qwic. Vilken besvikelse en tolvåring! Hon kunde inte få tävla för ettan det skulle bli en skam! I paniken skrek jag
-Jag är frivillig! Och insåg sedan vad jag sagt. Vad skulle jag göra? Allt gick så fort plötsligt stog jag på scenen.

Greg------------------
Jag gick mot torget med min familj. Min yngsta bror Leo gick bredvid mig och darrade, det var hans första år.
"Ta det lungt Leo", sa jag. "Ditt namn är bara med en gång, såklart att du inte ska ut på arenan."
Nej det var sant, om det var någon som skulle ut på arenan så var det jag. Mitt namn stod på 11 lappar. Min äldsta storebror var 19 år, tur för honom. Matt var inte lika nervös. Han var 14 år. Eller han verkade inte vara nervös. När vi var framme så var jag och Leo tvungna att sära på oss.
"Det kommer att gå bra", sa jag och klappade honom på ryggen. "Vi ses sen."