10 days, 10 characters - The Adventure

Vilka är det? D:

Du är ju awesome! Hur kan du säga så?
U go girl!

Hittade på länkarna;

http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=6607&page=1

http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=6045&page=1

Nästa kapitel dyker upp vid midnatt!

Jag vene vad jag ska skriva men ja nu km du ju iaf lägga ut kapitlet!

Tack Lordlollo! xD ♥
__________________________________________________

NYTT KAPITEL!

Dag tre – Draco Malfoy
Namn: Draco Malfoy
Ålder: 17 år

Draco var en missförstådd ung man som nu var utvald att kämpa i The Adventure, något han egentligen inte ville. Sedan barnsben hade Draco blivit intalad som det ensambarn han var att han skulle göra sina föräldrar stolta, att han skulle göra allt som krävdes för att inte låta någon stå i hans väg. The Adventure var självklart inte hans egen idé, för Draco visste att han var för feg, innerst inne. Han ville inte dö, inte slåss och inte spilla sitt värdefulla blod. Det fanns ingen mening med det. Tyvärr så delade hans far inte dessa åsikter, som Draco självklart inte berättade om för sin far. Att gå emot Lucius Malfoy gjorde man bara inte, helst inte om man var hans avkomma. Draco blev anmäld till detta brutala evenemang av sin far, något han aldrig skulle förlåta. Hur kunde man göra så mot sin egen son? Draco var otroligt sårad och visste inte vad han skulle göra eller säga. Varje dag gick bara ut på att överleva, precis som The Adventure skulle göra. Överleva. Draco var så trött på det ordet, han ville inte överleva, han ville bara leva. Men det räckte tydligen inte enligt fadern.

Att vara oälskad av sin far var något Draco dagligen hade upplevt under sitt liv. Det var en anledning till varför han tyckte om Hogwarts så mycket (det skulle han heller aldrig erkänna inför någon annan dock). Där fick Draco slippa hatet från sin far och han fick bete sig precis hur han ville. Han slapp vara perfekt och att vara elak blev istället hans varumärke. Alla såg honom som elak och han accepterades inte som något annat. Aldrig gjorde han rätt! Hur Draco än betedde sig så blev det alltid så himla fel.

Nu var det snart dags för Draco att ställa upp i The Adventure och nerverna kunde han inte styra över. Det fanns dagar då han skakade som ett asplöv av rädsla och det fanns dagar då han kunde gråta oavbrutet för att hantera sina känslor. Ingenting tycktes hjälpa mot rädslan, förutom att prata med en viss person. Draco hade den senaste tiden börjat skicka ugglor tillsammans med Ginny Weasley. En person som enligt hans far inte var lämpligt umgänge. Om Dracos far fick bestämma så skulle Ginny och hennes familj inte ens leva. Men Draco hade funnit tryggheten i henne. Hon sa väldigt många bra saker, som fick honom att inte tappa tron på sig själv. Ginny skulle själv inte delta i The Adventure men hon hade lovat att finnas vid hans sida till slutet. Ginny var verkligen en otroligt bra vän. Ingen visste om deras vänskap förutom Hermione Granger, eftersom att hon och Ginny var bästa vänner och pratade om allt. Vad Draco dock hade förstått var att Hermione inte gillade deras långa konversationer då hon var rädd att Ginny skulle vara otrogen mot sin fästman. Men Draco var inte kär i Ginny, dom var bara vänner. För visst var dom väl det? Draco rodnade ibland när han tänkte på Ginny, men det behöver väl inte betyda att man är kär? Draco visste inte, för kärlek var en förbjuden känsla. Dessutom skulle Dracos familj aldrig acceptera ett förhållande med en Weasley.

Draco skulle skicka ännu en uggla till Ginny när det röda brevet anlände. Han visste redan vad det var för någonting, han kunde känna det inom sig. Han öppnade försiktigt brevet och hoppades att dom inte ville ha med honom, men det ville dom. Draco brast ut i gråt och smällde knytnäven i väggen allt vad han kunde. Hur kunde allting bli såhär?

Superbra

Ah, fantastiskt o__o

Jag slår vad om att du kommer att få mig sitta vid datorn hela eftermiddagen idag för att jag sitter och väntar på nästa kapitel!


AWSOME!

Jättebra!!