Vem är Frankie Angelo? [SV]

Alltså, det här är en av de bästa FF's jag någonsin läst ♥

Haha, detta är din tredje FF som jag bevakar nu. Kan inte längre bestämma mig för vilken som är min favorit xD
Du är grymt duktig ♥

Längtar efter meeer! Läste denna på fanfiction.net kom jag på när jag såg att den fanns här. Med ett TREDJE kapitel. D
Skriv mer rara du? D

Åh, tack hörni! Jag är så ledsen för den sena uppdateringen, men nu har jag i stort sett avslutat 'All that was needed was a pregnancy' så nu ska jag försöka lägga mitt fokus på den här. Jag hoppas att ni inte har gett upp hoppet!

Kapitel 4

”Mannen, du kan inte mena allvar, Puddlemere United har vunnit VM minst fem gånger!” utbrister Sammie Joe och slår ut med armarna. ”De är utan tvekan det bästa laget!”

Charlie skakar på huvudet och lägger armarna i kors över det vältränade bröstet. ”Jag står fast vid att Chudley Cannons är det bästa laget genom tiderna”, säger han envist.

”Men herregud! Ni två är värre än ett par envisa gamla damer som slåss om samma kundvagn”, utbrister Teresa och himlar med ögonen. För en gångs skull håller Frankie med henne. Diskussionen om vilket Quidditch lag som vunnit flest VM guld, och därmed är det bästa laget genom tiderna, har pågått i snart en timme och det börjar bli en aning utdraget.

Isla skrattar bara och tar en utav Teresas springare. ”Schack matt”, kvittrar hon och hennes drottning slår ner Teresas vita kung.

Teresa ger ifrån sig en dramatisk suck och putar surt med läppen. ”Guuud, jag suger på trollkarlsschack!” utbrister hon och lägger armarna i kors över bröstet.

Frankie himlar diskret med ögonen.

”Upp med hakan, Tessis, en vacker dag vinner du ska du se”, säger Sammie Joe och rufsar om hennes hår. Teresa muttrar något ohörbart och rättar till sitt blonda hårsvall.

”Inte över mig förstås, men Charlie är en lätt match”, fortsätter Sammie Joe.

”Hallå där!” utbrister Charlie och låtsasboxar honom. ”Jag är kanske inte den bästa schackspelaren, men jag klår dig i Quidditch vilken dag som helst.”

”Ay, ay, kapten”, muttrar Sammie Joe och Isla skrattar. Teresa ser bara sur ut.

Plötsligt ser Charlie på Frankie. Ett försiktigt leende kommer över hans läppar och han ser på henne med urskuldande blå ögon. Men Frankie vänder bort blicken. Hon är vanligtvis inte den långsinta typen, men av någon anledning kan hon inte förmå sig att förlåta honom. Den där besvikna känslan ligger fortfarande och gnager i hennes mage.

En yngre prefekt sticker in huvudet i deras kupé. ”Vi är framme i Hogsmeade om fem minuter”, informerar han dem med tonartsbytande målbrottsröst och försvinner sedan iväg ner i vagnen.

Mycket riktigt rullar de snart in på stationen och tåget kommer till ett stopp. Sammie Joe, Teresa, Charlie och Isla lämnar kupén. Frankie lämnar sist och blir tvungen att backa ut för att få ut sin koffert genom den smala dörröppningen. Plötsligt känner hon en hård knuff i ryggen och faller nästan framlänges, när två starka händer fattar tag om henne och håller henne upprätt.

”Tack!” säger hon automatiskt och snurrar runt i hans armar. Med ens blir hon medveten om vem som gått in i henne. Adien, Gud i himlen, Rukin. Långsamt höjer hon blicken till hans ögon; muskulöst bröst, bred hals, markerad käklinje, underbart formade läppar ... Där - honungsfärgade, bottenlösa ögon. Frankie känner hur benen nästan ger vika under henne. Han är till och med snyggare på nära håll. För nära är dem. Så nära att hon kan känna hans andedräkt mot sina läppar.

"Gick det bra?" säger han med sin mörka röst och ler det där sneda, sexiga leendet.

Frankie nickar stumt.

”Jag tror inte jag har sett dig förut … är du ny, eller?”

Hon skakar på huvudet och måste tvinga sig själv att öppna munnen. ”Mitt namn är Frankie Angelo, vi har trolldryckskonst och trollformellära tillsammans.”

”Är du säker på det? Jag tror jag skulle komma ihåg en så söt tjej som du”, säger han med en blink.

Frankies första tanke är att han driver med henne, men sedan minns hon – hon är snygg nu. Hon avfyrar ett strålande leende och virar en chokladbrun hårslinga runt pekfingret, så som hon sett Brenda Hollingberry göra.

”Hallå, Adien, kommer du, eller?” ropar en av hans polare från en bit ner i vagnen och vinkar mot dem. Frankie ser bort mot dem och möter Brendas smala, kristallblå ögon för en sekund, innan hon vänder bort blicken och kliver av tåget med värdighet som hos en kunglig.

Adien ser tillbaka på Frankie och rycker ursäktande på axlarna. ”Plikten kallar.” Hans leende får Frankies hjärta att slå snabbare och hon slår förläget ner blicken. ”Vi ses!” säger han och försvinner iväg med de andra.

Förvirrad, men förvånansvärt lycklig, går Frankie åt andra hållet. Hon får syn på Charlie och dem andra på perrongen, men de känns alla så overkliga.

”Där är du ju! Var blev du av?” utbrister Teresa irriterat.

Frankie bryr sig inte om henne, utan fortsätter mot vagnarna med ett gigantiskt leende på läpparna. Allt hon kan tänka är, 'Adien Rukin tycker att jag är söt. Åh Herre min Gud, han sade att jag var söt ...'

De andra utbyter förvirrade blickar och springer ifatt henne.

”Vad är det för fel på henne? Har någon förhäxat henne?” undrar Sammie Joe och viftar med handen framför Frankies ansikte.

Isla skakar på huvudet, ett snett leende på hennes röda läppar. ”Vår lilla flicka är kär.”

Så otroligt underbart du skriver!
Jag fullkomligt älskar alla detaljer och beskrivningar du gör. Det får det att kännas som om jag befinner mig i Frankies kropp, ser det hon ser, känner det hon känner... Jag är glad att du ska lägga mer tid på denna, för jag älskar den!

Åh, jag älskar hur du skriver. Precis som AnMel säger så känns det som man är Frankie. Du skriver som en ängel och jag LÄNGTAR efter mer! Detta är utan tvivel en av de bästa Fanfictions jag läst och som finns på hela mugglis. ♥

7kt bra

Jättebra kapitel!!! har längtat jättemycket efter det här kapitlet!

Jättebra

Älskar det, du är grym på att skriva! ♥