[SV][RG-13] VARFÖR JUST JAG?[Hungerspels FF]

^ Tack :3
Nu har jag valt dem och snart så kommer ett till kapitel
Btw; Någon måste skriva efter mig så att jag kan lägga in det sen...

Skrivit efter dig nue xD

Vilket awesome kapitel!♥

Jättebra! *Bevakar*

Kanske lite sent men:

Tjejer:

Narnie.
Tate.
Jessa.
Jemma

Killar:

Webb
Webbster
Fitz
Jude
Xainor

Någon som läst Jellicoe Road? Jag har aaaabsolut INTE tagit namnen där ifrån... *host,host*

Kapitel tre

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Kap. 3

~ Jag har vetat det hela mitt liv men ändå kom det som en chock… ~


”Kom med nu här. Vi ska till borgmästarens hus. Fast det vet du väl?” Sa en pratglad frihetsväktare till mig och drog lite i mig så att jag skulle gå framåt, men det behövdes inte, jag gick med självsäkra steg mot den stora vackra vita byggnaden som var snett bakom scenen och hörde bakom mig Keith göra samma sak.
”Ni vet säker hur det går till men jag är ändå tvungen att förklara det.” Sa den tjocke borgmästaren. Han hade ingen familj sedan hans hustru gjorde självmord för att deras son dog i hungerspelen så han brydde sig inte ett dugg om oss ’’mindre stående människor’’.
”Ni kommer få gå in i ett rum där ni ska få prata med eran familj och era vänner. Sedan kommer Haaw..” Sa han, gjorde en paus och pekade diskret på en fredsväktare. ”Föra er till snabbtåget som väntar. Ok?” Fortsatte borgmästaren och tittade strängt på oss, jag nickade och tror att Keith gjorde samma sak för sen så kom de två fredsväktare som förde oss mot två skilda rum där vi skulle få träffa vår familj och våra vänner i ca. tre minuter åt var och en av dem. Jag kom in i ett kritvit rum, det var nästan så att jag kunde se den lilla smutsen som svävade omkring för att de var nästan knallgula i jämförelse med rummet.. Mer han jag inte tänka för då stormade ingen utom självaste Finnick Odair in!
”Hope..Var inte rädd.. Du klarar det här och det vet du!” Sa han och försökte få mig lugn men istället fick han mig att gråta.. Fast jag kan inte gråta när jag träffar de andra så varför inte ta tillfället i akt och göra det med Fin? Han brydde sig inte om jag grät eller inte han försökte bara få mig att fatta vad jag ställs inför… Och sedan förstå att jag kan vinna.. Om jag verkligen vill.
”Du klarar det.. Du vet att du gör det.. Gör det för mig.. För din far.. För Aceee..” Sa han högt och snabbt när fredsväktarna kom för att dra ut honom, jag hade ungefär en minut på mig att torka tårarna tills nästa människa kommer in.. Jag gick fram till det stora spegelglaset, folk kan se in men jag kan inte se ut.. Jag torkade tårarna och satte upp mitt hår i en enkel hästsvans, så som jag brukar ha det. Jag var precis klar med att inte se ledsen eller som om jag gråtit när min far kom in.. Ace stod nog utanför och var nästa på tur för mig.
”Hej gumman..” Sa han med sprucken röst och stapplade fram för att krama om mig.
”Hej far..” Sa jag och vi kramade om varandra igenom de följande två minuterna och tretio sekunderarna, vi var helt tysta.. Sa inte ett ord. Han visste att han inte kunde lära mig mer och att gråta mot min axel hade varit oviktigt… Han måste vara stark för mig så att jag skulle kunna gråta mot hans axel men ändå behövde jag det inte.. Jag hade redan gjort det med Finnick och jag var slut på tårar.. Så vi stod bara där och kramades.
”Du kan vinna…” Sa han med sin spruckna röst.
”Om jag inte gör det.. Visa inte det för Ace.. Klippet där jag dör..” Sa jag och oroade mig för min lillebror. ”Var stark nu.” Sa jag till honom.. Även om det var jag som skulle vara med i spelen.
”Du kan vinna.. Du kan vinna..” Han mässade fram det så många gånger att jag började tro på det. Och helt plötsligt var vår tid slut. Då hade jag ytterligare en minut innan jag skulle träffa den viktigaste personen i mitt liv… Ace.. Hur skulle han överleva det här?

Minuten var förbi. Ace knuffades in i rummet.. Han var röd i ansiktet av gråt. Det här är värre än när han inte fick ha med sig bussen till första skoldan för mamma var rädd att tappa bort den.. Men hon är borta nu. Död. Hon var den enda som inte skulle kunna säga farväl till mig…
Ace stapplade fram till mig och jag lyfte upp honom i min famn.
”Du lovade!” Utropade han och försökte slå sig fri ur mitt grepp om honom men misslyckades.
”Ibland lovar man saker man inte kan hålla…” Sa jag deprimerat. ”Och dessutom borde det inte vara du som är sur på mig! Det är jag som ska till spelen!” Sa jag aggressivt.. Lite väl aggressivt för en treåring för han började gråta… ”Förlåt gubben! Jag menade det inte!” Sa jag och kramade desperat om honom.
”Dö inte, Hope.. Du kan väl vinna för mig?” Sa han och torkade tårarna.
”Jag ska inte.. Jag kan faktiskt vinna. Jag har ju vetat det hela mitt liv.” Sa jag som sista mening till min lillebror. Jag kramade om honom när fredsväktarna kom in och de knuffade ut honom till hallen men jag såg att han ramlade, och började gråta men då tog en fredsväktare ett hårt grepp om hans arm och drog honom ur mitt synfält.
Just då kände jag för att öva till hungerspelen… Kanske strypa den där fredsväktaren och sen fly med pappa och Ace någon annanstans.. Kanske ut till någon avlägsen ö…
Dörren slängdes upp och två fredsväktare stormade in och sa;
”Kom nu ska du åka.” och tog tag i var sin av mina armar.
”Jag kan gå själv.” Var mitt svar och jag lät den ena av fredsväktaren gå framför och visa vägen till vagnarna och den andra efter.

När jag kom dit såg jag ett stort vit rundformat tåg och framför stod ett gäng fredsväktare, några tjänare, Nawe och Keith.
”Hej Hope!” Sa Nawe glatt och log. ”Snart ska ni få träffa era handledare. Keith du ska få den legendariske Mags Glost och Hope du den ännu mer legendariska Finnick Odair.. Han frågade extra efter dig.” Sa han och jag sken upp.. Min bästa vän skulle få vara min handledare!
Då kom min handledare, Finnick, och Mags gående mot oss med glada miner. Båda två kramade om mig när de kom fram och Keith såg ut som om han skulle spy… Om handledarna skulle få välja kommer jag ut och det vet han.. Vilket gör honom ganska orolig.
”Vi går in i tåget då!” Sa Nawe och satte en av sina armar om mina axlar.. Blä nu måste jag också spy.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har tråkigt så om någon skriver kommer ett till kap idag eller imorgon…

Vad bra du skriver!♥

Grymt bra!

Suuuuuuuuuuuper duper bra!!!!!!!
Ny läsare!!!