Clara Darkin - Livet som renblodig häxa

Jätte bra!

Ravenclawawesome!

super

Kapitel 6 -Ollivanders trollstavar

Jag gick närmare butiken, men det var omöjligt att se den nya racerkvasten.
"Och jag som trodde att åskviggen var den snabbaste kvasten!"
"Den har massa extrafinnesser också! Jag har hört att den kan spruta ut små små vattendroppar om man vill bli sval, och göra hela kvasträcket varmt om man fryser!"
"Och jag har hört...!" ropade en pojke, men jag hann inte höra mer då, för just då såg jag min kusin Emma komma springande.
"Clara! Clara!"



"Hej Emma!" sa jag glatt. "Var är mamma och pappa?"
Just då såg jag mamma och pappa vinka mot mig.
Jag sprang till dem.
"Hej!" sa jag.
"Gick det bra med flampulvret?" frågade pappa.
"Jaa då", svarade jag.
"Vart vill du gå först?" undrade mamma.
Jag såg mig omkring. Det fanns så otroligt mycket affärer. Ja, vart skulle jag gå först?
"Jag vill ha en trollstav", sa jag ivrigt. "Det är ju liksom början... att få en trollstav."
"Utmärkt idé!" sa pappa glättigt. "Jag kan följa med dig!"
Jag och pappa gick en bit, tills pappa stannade vid en butik som det stod "Ollivanders trollstavar" över.
"Då kan du gå in!" sa han.
Jag vände mig om.
"Vadå, ska inte du följa med?" frågade jag.
"Nej, du får gå in själv", sa pappa och log mot mig.
Så jag gick långsamt och öppnade dörren.

En klocka plingade när jag steg in. Rummet var öde. Det låg damm här och där, och ingen annan förutom jag var där.
"Eh... hallå?" sa jag tyst.
Jag hoppade till. En gammal man hade kommit fram bland hyllorna med askar. Han log ett vänligt, men lite konstigt leende, sträckte ut armarna och gick fram.
"Aah... Miss Darkin... Du vill testa en trollstav antar jag? Ja jag ska ta fram en..."
Jag tittade förundrad på den gamle mannen, och undrade hur han visste mitt namn.
"Hm... 11¼ tum ek, drakhjärtesträng som kärna..."
Han satte långsamt den beigefärgade, tjocka trollstaven i min hand.
"Pröva den."
Jag visste inte alls vad jag skulle göra. Mannen som verkade vara Ollivander viftade med handen.
"Vifta med den."
Jag viftade med staven. Jag flämtade till, för ett poff hördes och ett stort grått moln omringade Mr Ollivanders huvud. Jag stirrade med stora ögon, och när molnet försvann stod hans hår på ända och det var vidbränt.
Jag flämtade till igen.
"Förlåt så hemskt mycket, det var verkligen inte meni..."
Men Ollivander bara skrattade, och jag avbröt mig.
"Nej nej..." sa han, tog trollstaven och la tillbaka den i asken, sedan viftade han nonchalant med staven så att håret var alldeles som vanligt igen.
"Okej", sa Ollivander fundersamt och tog fram en ask och öppnade den. "8 tum fläder, testralhår som kärna."
Jag tog den och skulle just vifta med den, då den tog ett språng ur min hand och skuttade iväg.
Ollivander. Skakade på huvudet och sa:
"Nej nej nej... Hm, kanske den här... Jo, den kanske kan funka..."
Han tog fram en ask, mycket försiktigt, som om den vore mycket skör. Han öppnade asken och sa:
"Ja, 11½ tum mahogny, viliehår som kärna."
Jag tog den. Jag kände mig genast mycket glad och varm, det kändes som om jag kunde göra vad som helst. Jag viftade glatt med den, och jag gjorde så att det sprutade regnbågsfärgade gnistor i en spiral runt mig. Jag skrattade och Ollivander klappade i händerna och sa:
"Bravo, bravo, miss Darkin!"
Gnistorna försvann och jag strålade.
"Ja, det verkar som om du har funnit din trollstav", sa Ollivander. "Iväg med dig nu."
Han sa det på ett trevligt sätt, inte som om han var arg.
Jag skuttade ut ur butiken, och förstod fortfarande inte hur han visste mitt namn.

Awesome!

Tack! ^^

Jätte bra Klara!

Bäst!

meer

meeer