Från älskad till hatad

superbra dude! ♥

Tack så mycket allihopa♥
Fast Hermia är fortfarande bäst på att skriva..

Nja, man kan nog säga att ni är lika bra på att skriva

Då så, då har jag skrivit klart nästa kapitel
-------------------------------------------------------
Kapitel 5: Vän eller fiende?

Jag smällde ilsket igen dörren till mitt rum. Jag var dygnsur och undrade varför jag över huvud taget följt med Petunia. Hennes vänner var inte direkt den typ av personer jag brukar umgås med, den där Veronica verkade inte ens gilla mig. Vi var ändå lika gamla. Jag undrade vad Petunia såg i henne men hon kanske liksom jag var någons lillasyster eller så brukade hon ofta hänga där. Jag hade lagt märke till en tatuering hon hade på vnstra handen. Precis i slutet av tummen var det en lila ring. Ett skelett satt fast med huvudet mot ringen och fötterna slutade ungefär en centimeter innan handleden kom. Fick nioåringar verkligen tatuera sig?
Ett par dagar senare åkte Tuni till fotbollsplan igen men jag stannade hemma och begav mig till parken. Pojken var där, pojken som kallat mig häxa.
”Kom” sa han där han satt på gungan. ”Kom, jag vill dig inget illa.” Jag gick tveksamt fram och satte mig på den andra gungan.
”Det var du som kallade mig häxa” sa jag. ”Varför?”
”För att du är en häxa, jag lovar” sa han. ”Min mor är en.” Jag trodde honom inte ett dugg.
”Vem är du?” frågade jag.
”Severus Snape, halvblodstrollkarl, son till halvblodshäxan Eileen, född Prince, och mugglaren Tobias Snape” svarade han. ”Vem är du själv?” Istället för att svara frågade kag
”Vad är en mugglare egentligen?”
”En person utan magiska krafter” svarade han. ”Som din syster.”
”Men om din mamma är halvblod och din pappa mugglare kan väl inte du vara halvblod, du har ju bara en fjärdedels magiskt blod” sa jag.
”Det heter halvblod. Man kan vara renblod, halvblod eller mugglarfödd” förklarade pojken, Severus.
”Kan det finnas mugglare i en renblodsfamilj?” frågade jag.
”Ja, men då kallas det ynk” svarade Severus. ”Det bruka vara en besvikelse att få en ynk, man vill ju föra det magiska blodet vidare.”
”Hur lär man sig magi?” frågade jag.
”Man går i en skola, här i Storbritannien är det Hogwarts, men det finns andra i andra länder” svarade Sverus. ”Kommer man från en magifamilj kan man få hemundervisning också.”
”Men hur får mugglarfödda reda på att de är häxor och trollkarlar?” frågade jag.
”De får antagningsbeskedet från Hogwarts som kommer med en uggla” svarade Severus.
”Men kan man bara använda magin hur som helst?” frågade jag. Det lät inte klokt, då skulle det ju inte finnas någon ordning alls.
”Nej, naturligtvis inte. Det finns lagar och bryter man mot dem så kan man hamna i Azkaban, hos dementorerna” svarade pojken.
”Vad är en dementor?” frågade jag och pojken berättade om dem. I mina öron lät dem vidriga men de var kanske bra att ha dem att vakta lagbrytare. Jag tittade på klockan och insåg att det började bli sent.
”Jag måste gå nu. Vi kanske ses igen Severus” sa jag och han nickade. Jag hade ännu inte bestämt mig för om han var min vän eller min fiende.

Jättebra kapitel

Super!
Du skriver överlägset längre än vad jag gör, men det får ni leva med

jättebra!

Suuper

Naww. Vill läsa mer om varför Petunia hatar sin syster så mycket, hon känns lite som Voldemort ju, som hatar de som inte är rena, och Petunia tycker att folk som är magiska är orena x)... Fast tror Petunia har varit avundsjuk också. :c

Jag längtar tills Lily får brevet
Det ska liksom bli kul att skriva om en riktigt avundsjuk person