Ebonie Black [SV]

bra!!!

Japp... Det är tyvärr sant

Helt genom awesome!

SRIV NU Hippogriffen annars får jag spader!!! :´P

Jag med

Hon har varit i london så hon har ite kunnat sriva...hon berättade det för mig i skolan idag men nu är du hemma KOMIGEN NU

Förlåt, förlåt! Var i London (yay!) men nu skriver jag även om jag inte har någon läsare kvar:


Till en början står jag bara och stirrar på Crystabella. Hon ser mig rätt in i ögonen innan hon riktar sin blick mot en sten rakt nedanför sig. Det finns så många frågor att ställa, så jag börjar med den viktigaste, som snarare är ett konstaterande.

”Du kände min far”, säger jag med anklagande ton.

”Jag… alltså, jag menar… eh…”, säger Crystabella med blicken fortfarande fäst på stenen.
Vi står tysta en stund till och jag börjar fundera över vad som egentligen fört mig hit. Crystabella hade alltid sagt till mig när jag var liten att jag hade kommit hit med en uggla, och sedan hade jag inte funderat mer över det nu när jag var äldre och hade vett nog att förstå att ingen uggla kunde flyga med ett spädbarn. Jag hade alltid sett henne som en mor, kanske snarare farmor, kalla det vad man vill, men hon var den som alltid hade tagit hand om mig och som det sett ut alltid skulle göra det också.

”Crystabella, du måste förklara!”, skriker jag, för nu kommer verkligen ilskan.

”Kom in så sätter vi oss ner”, säger hon med darrande röst.

När vi kommit in sätter vi oss i varsin ände av soffan. Jag stirrar in i den glödande kolen som fräser inne i spisen. Crystabella suckar djupt och ser mig sedan i ögonen.

”Jag var hushållerska hos Sirius – det är din fars namn - och hans familj när Sirius var ett litet barn. Övriga i hans familj tyckte inte om mig alls, dem behandlade mig som en husalf. Inte för att jag tycker att man ska behandla de som man gör”, tillade hon snabbt innan hon fortsatte sin berättelse”, men hursomhelst; både Walburga och Orion ville avskeda mig för att dem redan hade stackars Krake. Men det hindrades av Sirius. Jag och han hade ett mycket starkt band, vi tyckte mycket om varandra, men i hemlighet förstås. När de avskedade mig var Sirius förkrossad, även jag var ledsen. Så jag kom upp med förslaget att jobba gratis, vilket de gick med på. Men åren gick, Sirius började på Hogwarts – skolan som skickade det där brevet – och vi gled långsamt ifrån varandra. Så småningom sade jag upp mig och flyttade hit. Men fem år senare kom en stor uggla flaxandes med ett brev. Det var från Sirius. Han ville komma hit med ett barn och jag var den enda som kunde rädda henne. Det var du.”

Kan tyvärr inte skriva mer nu skriver sen

AMAZING!!

Jag läser fortfarande ♥

I'm still reading superbra!!

Awesome
Jag slutar aldrig läsa denna