Different, special

Helt okej

Det låter awesome, dear Emilie ♥

Åzom!

Super!

EMILIE, DARLING. I LOAF U ♥

I LOVE YOU TOO ♥

^ Do you?

Ofcourse! Varför frågar du ens?

^ Vet inte x)

Kapitel 5, She looked terrible

Han hade tydligen bestämt sig för att dra ut på det, för när han dragit första snittet lät han det blöda en stund innan han vände på mitt huvud och lade ett nytt snitt. Det började flimra för mina ögon, svarta prickar dök upp på näthinnan. Plötsligt hördes ett högt vrål och Jack tappade kniven som gled nerför min rygg. Jag spärrade upp ögonen och kisade mellan allt det svarta. En liten, mörk figur hängde om halsen på Jack, som gjorde sitt bästa för att skaka av henne. Med ett leende svimmade jag.

Jag vaknade och kände genast en intensiv, genomträngande smärta någonstans vid högra armen. Jag bet ihop tänderna för att inte skrika, då skulle någon kunna höra mig. Något kallt och blött träffade det onda på min arm och jag ryckte häftigt åt mig den.

”Snälla Joanna! Det är Alicia, du har fått en kniv i armen, låt mig bara tvätta rent såret så ska jag inte röra det mer!”

Jag blev lugnare av hennes röst och lät henne rengöra såret. När hon lindat något runt armen så öppnade jag ögonen och var först tvungen att blinka några gånger för att se henne ordentligt.
Hon såg hemsk ut, det fanns inget annat bra ord för att beskriva hennes utseende. Hon var magrare än tidigare, och hennes ansikte var så blekt det kunde bli. Tvärsöver ansiktet, från örat till ena mungipan, låg ett ganska djupt jack. På ena ögat fanns en praktfull blåtira, och i hennes hår fanns det torkat blod.
”Vad har hänt med dig?!” utbrast jag häftigt och försökte sätta mig upp. Alicia höll ner mig och hyssjade mig.
”Det blev ett litet slagsmål när jag skulle rädda dig, men det är okej, han är död. Jag dödade honom.” Hon såg lite illamående vid tanken på att hon mördat någon men hon ignorerade det.
”När han var döende stack han kniven i din arm, jag drog min kniv om honom och.. och sedan dog han. Jag visssste inte vad jag s-sk-skulle göra du låg där och förlorade blod och..”

Jag hade inte märkt att hon börjat gråta. Stora tårar rann nerför hennes kinder för att smita in i jacket.

”Jag drog bort dig från platsen när svävaren kom och byggde detta vindskydd, det är inte särskilt bekvämt men det är väl kamouflerat…”
Jag släppte tungt ner huvudet på marken och drog ett djupt andetag.
”Tack Alicia. Verkligen, tack. Men jag förstår inte, var fick du kniven ifrån?”

När jag sade det så sprack hennes ansikte upp i ett stort leende och hon kravlade ut ur vindskyddet för att hämta en liten grå låda. Hon visade glatt upp den.

”Jag fick den som sponsorgåva! Min handledare var jättesnäll, kolla vilket meddelande som låg i.”
Jag tog meddelandet och läste det med ett leende
på läpparna.

Gör det som känns bäst för dig. Men kom ihåg, tillsammans är ni starkare.

”Jag irrade runt i skogen och letade efter ett vapen att döda Jack med, och denna seglade ner till mig! Sedan, när du var medvetslös fick jag denna av din handledare, titta…”
Hon hämtade ännu en grå låda och visade upp en liten rulle med bandage. Två kompressar låg däri också, tillsammans med några tabletter som jag förmodade var smärtstillande.
”Här är kortet, varsågod.”
Jag tog emot kortet och läste det snabbt.

Slösa inte med detta, det kan betyda skillnaden mellan liv och död.

Jag tittade upp mot Alicias leende ansikte och kunde inte mer än att le stort.