Svart EMO

Jätte bra!!!! Men "Kimberlie" stavas Kimberley...

Super bra Vill ha meeraa

bra

jag vet, men nu stavar jag Kimberlie som jag gör. vill att det ska vara annorlunda

... jaja...

Okej, nu kanske ni undrar vad som hände med Nicholas? Jo, här kommer svaret i ETT NYTT KAPITEL:

Kapitel 6

Nicholas

Plötsligt rycktes jag ur sängen och kastades upp i luften, upp-och-ner. Jag slog upp ögonen och skrek omedelbart.
– AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Jag hörde hur Keit, Blaine och Pete skrattade. Blodet rusade i mitt huvud (inte bara för att jag var arg, jag var ju hängandes upp-och-ner i luften).
– Hallå?! Släpp ner mig!!! Skrek jag.
Fortfarande skrattandes gjorde Keit en sväng med trollstaven som fick mig att dunsa ner på golvet med en hård smäll. Förbannad på mina vänner reste jag mig och såg på de med den ilsknaste min jag kunde.
– Vad faan var det där bra för?!
– Vad faan skulle det inte va bra för? Sa Blaine med ett hånflin.
Jag kände en stöt i hjärtat, när jag såg hur Keit skrattade med Blaine. Keit hade varit min bästa vän. MIN. Inte elaka Blaines. Tills förra veckan då jag varit i sjukhusflygeln hela dagen och sedan sett hur Keit kommit med i Blaines gäng. Med tungt hjärta sa jag att jag skulle gå till badrummet.
En timme senare satt jag vid Slytherins bord vid frukosten och låtsades skratta åt ett av Blaines idiotiska skämt – tänk att Keit tyckte det var roligt. Hela salen ekade av skratt och sorl. Alla satt med vänner, skrattade och pratade som om det inte fanns några bekymmer i världen. Men någon borde väl vara lika utstött som jag? Frågade jag mig själv, envist fastklamrad vid tanken att jag inte var ensam om att vara utan vänner. Efter ungefär 10 minuters spanande över hela salen återvände jag till mina ägg och bacon, som nu var kalla. Just då hörde jag någonting som sprack sönder, och en tung suck. Jag vände mig åt vänster och såg den där flickan Black, som just då böjde sig ner för att plocka upp alla sina saker. Hennes väska hade spruckit och allt innehåll var utspritt över golvet. Ingen verkade vilja hjälpa henne; tvärtom, de bara skyndade förbi och låtsades som om ingenting hade hänt. Hon verkade inte heller bry sig om det, utan någon som helst reaktion lät hon en tredjeårselev sparka till en av hennes böcker. Jag kände plötsligt medlidande för Black. Sedan hon började på Hogwarts hade hon varit i centrum av alla händelser, men alla verkade tycka hon var en konstig typ man inte ens KUNDE vara vän med.
Skulle jag kunna vara det?
Medan tanken började ta form i huvudet började eleverna så småningom gå ut ur salen. Jag slutade inte fundera förrän Pete omilt skakade på mig.
– Hallå, Nick? Vi ska gå på Förvandlingskonst nu.
Nästan lite yrvaket följde jag honom och resten av Slytherins förstaårselever till McGonagalls klassrum. Hon var inte ens därinne; bara en randig katt satt på skrivbordet och viftade på svansen. Alla satte sig på sina platser och väntade.
När den sista eleven kom in så förvandlades plötsligt katten till professorn och några spridda applåder hördes.
– Tackar. Idag ska vi gå igenom ämnet Animagusar. Någon som vet vad det är?
Hennes skarpa hökblick svepte över oss. Några få räckte upp handen. Inklusive jag.
-Nott?
– Animagusar är trollkarlar och häxor som efter egen vilja kan förvandla sig till djur. Att bli en animagus är väldigt svårt, och ytterst få klarar av det. De som är animagusar finns med på ett register som finns i arkivet hos Trolldomsministeriet.
– Bravo, Nott. 1 poäng till Slytherin. Ja, jag är t.ex. en animagus. Min förvandlingsform är en katt. Alla förvandlingsformer har ett kännetecken som finns hos personen också. T.ex. min katt har markeringar efter mina glasögon…
Jag lyssnade inte särskilt noga. Glad över att få poäng till Slytherin så glömde jag bort allt annat tills McGonagalls röst skar in i mina tankar.
– Det kanske du kan berätta, Nott?
Medan hjärtat sjönk så satte jag mig käpprakt upp.
– Kan… kan professorn ta om frågan? Sa jag.
Blaine skrattade. Pete och Keit stämde in. Helt tomatröd i ansiktet stirrade jag ner i mina händer.
– Jaa, Nott, så går det när man inte lyssnar på lektionerna. 1 poängs avdrag för Slytherin.
Med blandad frustrering och skam mumlade jag om ursäkt.
När lektionen var slut skyndade jag mig ut och var därför först hos professor Binns till Trollkonsthistoria. Han stod och skrev på svarta tavlan om Emeric den Elake. Jag satte mig ner, tog fram en fjäderpenna och pergament och började skriva av honom. En och en droppade elever ner på sina platser.
– Jaha, harklade sig Binns. God morgon. Skriv av det jag skrivit på tavlan, tack.
Det blev ett förfärligt skrapande efter fjäderpennor och pergament. Själv satt jag och ritade en bild av två streckgubbar, varav en av dem var dödad av den andres besvärjelse. Den döde var Blaine. Jag var segraren.
Lite gladare så skrev jag av nästa stycke om Ulric den Underlige.


Hoppas det var ett bra kapitel! Tack för alla jättefina kommentarer! ♥

Jätte fiint ♥ Du e jätte bra på att skriva

o.O jag vill inte sluta läsa!!!!!

Okej, du ska få lite fin kritik av mig.

För det första, då någon skriker då skriver man inte
"- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!"
Det ser inte proffsigt ut. .__.''
Och när det är en fråga använder man bara ett frågetecken, lika så om du ska använda utropstecken OCH så skriver man inte "Jaa" då det ska vara "Ja". o.o
Så stör jag mig på när man använder siffror istället för att skriva till exempel ett, två, tre, tvåtusentrehundratrettiofem.

Tack så mycket! Jag ska försöka tänka lite på det, jag lovar. Det är kul när läsarna har tips och åsikter