Ny genaration, nya känslor

hehe törnrosa superawsome

Awesome!!!

Jättebra! Läser alla kapitel imorn/på fredg(;

Tack för att du rättade mig!

DANKE SHÖN! THANK YOU! TACK SÅ MYCKET! För era kommentarer! Hihi Bli så glad! Det ska ni veta, så fortsätt! Haha, ni behöver inte, men gör gärna det! Fortsätt skriva kommentarer
Jag skrev inget igår för jag kom hem mycket senare än jag trodde från skolan, handlade en byrå till brosan som fyller år på söndag. (Haha, han fyller år 1 April! Bara jag som tycker det är lite kul?) Jag hade sendag på skolan så skulle i vilket fall komma hem sent, men extra sent då. Sen var jag tvungen att äta och fixa andra grejer innan jag pkte iväg och sjöng. Då kom jag hem halv nio, övade på läxan och var tvungen att sova, så hann inte skriva ett kapitel. Bara vara inloggad ett tag Nu ska jag sluta babbla om nåt ointressant och börja skriva istället!

Kapitel: 13
"Hörni, jag tror jag gå och lägger mig... Är trött och har en tidig lektion imorgon... Det är ju ganska sent... Men godnatt grabbar!" sa Rose och gäspade.
"Haha, okej, god natt då Törnrosa...!" sa Hugo och började flina.
"Hugo! Kom igen! Måste du!? Bara för pappa håller på så behöver ju inte du!" sa hon irriterat.
"Förlåt... Men du har pappsens utseende men jag mer hans personlighet. Haha! Men Rosie, jag skämtar bara med dig! Det är så kul att skämta med dig när du är trött! Du reagerar så roligt! Men godnatt!" sa Hugo och log.
Rose räckte ut tungan och vände på klacken.
"Godnatt Rosie!" hörde hon sedan James ropa sedan.
Rose log för sig själv när hon hörde det. Det började pirra i magen och hon somnade med leendet och pirret.

Denna gången gick Lily inte vilse. Hon visste var hon var nu när hon var påväg ifrån fängelsehålorna.
Det var lite läskigt där nere på kvällen tyckte hon.
Hon började gå med stora steg för att komma fortare därifrån.
Plötsligt hörde hon några röster. En röst kände hon speciellt igen. Den rösten hade hon verkligen borrat in i minnet nu!
Hon smög bakåt och tittade fram åt hållet där rösterna kom.
Japp! Jag visste väl att det var han! Hans underbara, lena, snälla, modiga, kaxiga, söta och perfekta röst glömmer jag aldrig! Tänkte Lily när hon såg Scorpius stå där och pratade med nån annan kille.
Hon tänkte fortsätta gå iväg sedan men hon hejdade sig när hon hörde vad de pratade om. Det var om henne...
"Alltså kysste du den där Potter framför min systers ögon! Är du inte klok!? Hon är ju nästan släkt med en smutsskalle! I alla fall hennes kusiner..." sa en kille.
"Jag vet, Gabe!" sa Scorpius. "Men för fan! Fattar du inte att jag inte gillar din syster!? Sabrina är SÅ jobbig!"
Killen som var bror till Sabrina fnös. "Men kommer du inte ihåg vad du lova?"
Scorpius suckade. "Jo... Men tror du jag gillade det!? Att kyssa Potter!?"
En kniv hög i Lilys hjärta när hon hörde det.
Gillade han henne inte!?
"Haha! Nja... Vem gör det? Men fattar du inte hur jobbigt det är att höra Sabrina vansinnig och böla hela tiden!? Var du tvungen att göra SÅ!?"
Lily blev ännu mer arg och ledsen.
Jaha, så ingen vill kyssa mig!? Ingen kille!? Tänkte hon surt.
"Men, Gabe..." sa Scorpius med ett mer nedstämt tonfall. "Vad skulle jag göra för att få Sabrina att fatta att jag inte vill ha henne!? Löftet är slut nu! Jag har gjort som avtalat och nu står jag inte ut mer! Fattar du inte hur jobbigt det är att ha henne runt halsen jämt? Hon hotar andra tjejer som kanske råkat kasta en blick på mig..."
Den där Gabe avbröt Scorpius. "Haha! Där kommer ditt ego igen! Haha! Tror du alla tjejer vill ha dig? Glo på dig för du är snygg?" sa Gabe Goyle skämtsamt.
Scorpius brydde sig inte om skämtet och fortsatte bara. "... Hon låter mig knappt prata med nån, hon är hemsk på att kyssas. Bara äcklar sig! Sen massvis med fler grejer! Det var ju ett löfte som är klart nu. Jag har hållt det jag lovat! Så... Ja, jag gör minsann slut med henne! Och du, Lil..." han avbröt sig en sekund. "... Potter var mycket bättre på att kyssas!"
"Mmm... Jag hajar... Men... Hur ska jag få Sabrina att hålla käften? Hon är så jobbig nu! Jaja, men jag hajar, Scorpan... Jag får väl stänga in henne i ett skåp..." sa Gabe och han började skratta.
De gick sedan iväg. Det gjorde Lily med fast andra hållet.
Hon hade tårar i ögonen nu.
Han ljög! Ekade det i hennes huvud och hon började springa.

Albus kom ut ur toaletten han hade varit på. Han hade borstat tänderna. Han tänkte lägga sig strax, men han tänkte sitta vid brasan en liten stund till och läsa klart kapitlet i sin bok.
"Tja, Al!" sa James när Albus kom in.
Hugo vinkade och fortsatte sitt samtalämne med James.
Albus hade bara hunnit läsa en halv sida innan Lily kom inrusande med tårar i ögonen och hon hulkade.
Hugo var först upp och tog tag i Lily där hon sprang. Sedan kom James och Albus.
Fast de var killar förstod de att något var verkligen fel!
"Vad har hänt!?" frågade Hugo, James och Albus. Alla lika förskräckta.
De hörde inget av det Lily sa. Hon bara hulkade och grät när hon försökte prata.
"Vi behöver en tolk..." sa James och gick iväg.
Albus fattade vad James tänkte göra.
Som han sa: de behövde en tolk!
Albus såg James gå upp till tjejernas sovsal för att få tag på en tolk.

Det var det kapitlet Om ni kommenterar snart ska jag skriva ett till kapitel som ett extra för jag inte skrev igår! Men förresten, vad kul att ni gillade "Törnrosa" Haha

Haha: vi behöver en tolk läste fel och trodde han sa tok

fortfarande jättebra, var nära och tänka att de behövde en tok jag också tur man läste en gång till XD

Jättebra!

Asgreat och superdupermegabäst!!!

Haha! Ja... Det kanske han också menar Hehe, men det var ju tolk Hihi... Tok... xD

Kapitel: 14
Rose drömde om James. Hon hade gjort det ett par gånger. Ibland mardrömmar, ibland vanliga drömmar och ibland helt underbara drömmar!
Denna gången var det en mardröm.
Hon var på Hogwarts. Allt var öde. Rose gick omkring och letade efter nån människa som fanns där, men utan framgång.
Helt plötsligt hittade hon professor McGoganall. Hon sa att hon var tvungen att visa Rose någonting.
Hon följde med McGoganall in till sjukflyglen. Där låg alla på Hogwarts i varsinna sängar. Alla levde. McGoganall ville visa henne nåt speciellt. De gick till längst bort i rummet. Där låg Lily, Hugo, Albus och James.
En var död.
Det var James.
När Rose vaknade av att James höll på att skaka henne.
"Rose! Rose! Vakna!" sa han.
När Rose såg honom började hon krama honom hårt.
Han stirrade på henne.
"Förlåt... Men drömde om att du var död... Blev bara så rädd och... Ja... Men varför väcker du mig?"
"Vi behöver en tolk..." svarade James, fortfarande med en konstig min.
"Tolk?"
"Ja... Lily kom in rusande och bölade. Vi förstår inget ord av vad hon säger! Vi behöver nån tjej som kan översätta!"
Rose blev orolig över Lily. Vad hade hänt? Men hon himlade med ögonen av att de inte kunde förstå det Lily säger.

"Men Lily! Gråt inte! Vad är det?" frågade Hugo oroligt.
Han gillade inte att se henne såhär.
"Han... Och.. Hatar... NEJ!!!" var de ända orden Hugo och Albus uppfattade av Lilys förklaring om varför hon grät.
Hon hade sagt mycket, men de förstod ju såklart inget!
Lily grät så mycket att hon inte kunde se något. Hon såg knapp genom tårarna när Rose kom nerför trappan med en morgonrock om sig och James bakom.
Rose sprang fram till Lily.
"Nej! Vännen, vad är det som har hänt?" sa hon och kramade om Lily hårt.
Nu lät hon som en mamma, men Lily behövde verkligen detta stöd som om det vore henens mamma så hon brydde sig inte.
"Hon har försökt berätta... Men vi har inte förstått nåt..." svarade Albus tvekande och klappade Lilys axel som stöd.
"Mmm... Okej..." sa Rose fundersamt. "Lily! Kom så går vi upp och där kan vi prata!"
Lily nickade och stödde sig fram, med hjälp av Rose, uppför trappan.
James, Albus och Hugo försökte hänga med upp, men efter Roses blick stannade de kvar.

Klockan var ganska mycket, men det var fortfarande tillåtet att vara ute så sovsalen var tom. Alla tjejerna var ute, ingen var så förtjust i sällskapsrummet när det fanns mycket annat att göra.
Men i killarnas sovsal fanns det fler personer, men ingen sov.
Men tur hade Rose och Lily så de slapp ha några andra där när Lily skulle berätta vad som hänt.
"Okej, Lily, vad har hänt?" frågade Rose igen och tittade Lily rakt i ögonen efter hon tagit bort en röd hårslinga som hade fastnat vid Lilys öga.
Lily snyftade. "Scorpius Malfoy..." hulkade hon fram.
"Ja? Har han varit elak mot dig? Du behöver inte vara så ledsen! Han är son till Draco Malfoy, han är som sin far: självisk och elak mot varje person! Tja, nästan, inte fullt så elak mot sina vänner som oss, men... Ja, vi är släkt till hans pappas värsta fiender så han är ju likadan. Elak, självisk och..."
Nu blev Lily arg. "NEJ!!!" skrek hon och började gråta igen.
Rose kramade om henne igen. "Vad gjorde han då?"
Lily snyftade igen, bet sig i läppen och hulkade fram: "Kysste mig!"
Rose blebv chockad. "Var den så hemsk?"
Lily fick fram ett skratt men började gråta igen. "Nej!... Den v-var... UNDERBAR!!!"
"Okej... Men vännen, varför gråter du?"
Lilys tårar började ta slut, men hon lyckades producera nya när hon tänkte på det hon hörde innan. "Han var snä-äll... Han sa a-att han gillade mi-ig... Men..." hon började hulka igen och Rose kramade henne ännu håradre och klappade henne på ryggen.
"Okej... Verkligen? Men vad hände sen då?"
"Han... Han... Jag hörde... Jag hörde honom snacka... Skit... Om mig... Att han a-avskydde mig... Han ville bara hitta ett sätt att... Att... Göra... Slut med Sa-sabrina...!" Lily gjorde ett plågat ljud ifrån sig. "Jag är ju för fan... Kär... I honom! Du vet hur det... Är...? Och han hatar mig!"

Det var det kapitlet! Hoppas ni gillar det! Imorgon kommer mycket mer! Bara för jag missade innan denna veckan att skriva kommer mycket imorgon! Moahaha!!!
Har det gött! ♥ (Kommentera! )