Tamara Dolder

Halvsyster!

Halvsyster

Halvsyster

Bra!

Okej jag tar halvsyster men då måste jag ändra lite på tiden!!!!
___________________________________________________
Eftersom ingen skriver ändrar jag det här inlägget och lägger ut nästa kapitel!!
_________________________________________________

Kapitel 6
Jag gick och hämtade en bok i min koffert och när jag kom tillbaka satt det en uggla på armstödet till fåtöljen.
Jag tog brevet som den hade i näbben och öppnade det. Jag kände genast igen Pansy´s handstil.

´Varför är inte du på tåget. Vi, Jag, Blaise, Draco, Crabbe, Goyle, Clove, Amy,Arya och Frida har sprungit runt i hela tåget och letat efter dig. VART ÄR DU?
Snälla svara vi så oroliga för dig. Och Draco mumlar hela tiden att det är hans fel. Vi fattar ingenting.

Pansy med Slytheringänget'.

Jag log, som om Crabbe och Goyle skulle vara oroliga. Jag hämtade penna och papper och skrev ner ett svar:

'Är redan på Hogwarts. Berättar när ni kommer fram.
Tam'


Det får duga. Jag skickade till baka svaret med ugglan och gick sen till Sev's kontor.

När jag kom fram knackade jag på och klev in.
Dumbledore och den gamla gubben var kvar.
"Jag skulle vilja fråga er en sak" sa jag och dom tre männen vände sig mot mig.
"självklart med det kanske är på tiden för er att hälsa på varandra" sa Dumbledore och titta på mig och den gamla gubben.
"Alastor 'Monsterögat' Moody" sa han och räckte fram handen.
"Tamara Dolder" sa jag och tog den. Moody sneglade på Dumbledore och han skakade nästan omärkligt på huvudet. Då kände jag det igen och och jag ryckte till. Jag såg upp och såg att Moody granska de mig. Både med den normala och onormala ögat. Undligt, varför granskar han mig på samma sätt som Barty gör.
"Var det något du ville, Tamara" sa Sev och granskade mig. Jag sköt undan mina tankar och svarade:
"Jag undrar när Hogwartsexpressen kommer? Pansy skickade ett meddelande där det stod att dom undrade vart jag är någon stans."
"Den kommer om en timma så du kanske ska gå och byta om" svarade Sev med en blick på min mugglarklädnad.
"Okej, När kommer eleverna från Dumstrange och Beaxtubatons?" sa jag och gick mot dörren.
"Ludowig Bagman berättade" la jag till.
"30 oktober" sa Dumbledore.
"Okej, vi syns vid middagen" med dom orden lämnade jag rummet.

En timma senare satt jag i stora salen och väntade på dom andra. Taket var alldeles grått och trist. När dom första eleverna kom in var dom genomblöta. Jag tittade upp mot lärarbordet och såg att den store klumpedunsen Hagrid(förlåt var bara tvungen), McGonagall och Moody inte var där. Då hördes det ett gällt skrik ute i entréhallen och det blev ett trängsel när alla ville komma in i stora salen samtidigt. Slytherinarna i min årskurs kom och satte sig runt om kring mig och bombarderade mig med frågor.
"Jag berättar sen" viskade jag. Sen frågade jag vad som hänt där ute.
"Peeves kastar vattenballonger. Och när McGonagall skulle försöka stoppa honom halkade hon och tog tag om halsen på smuttskallen Granger. Du skulle ha sätt det" sa Arya och vi började skratta.
"Tamara ka…"började Draco men han hann inte längre innan jag avbröt honom.
"Sen" mumlade jag.
"Men sätt igång nu då" stönade Clove. Då öppnades dörrarna och till storas salen och med McGonagall i spättsen kom förstaårseleverna in. Dom var genomblöta och den minsta såg ut att ha en päls om sig.
När som ställts sig i den övre delen av salen satte professorn en trebent pall framför eleverna och placerade en gammal och sliten hatt på den. Hatten låg bara där en sekund och sen öppnade den en mun nära bältet och brast ut i sång:

När jag var ung, för mer än tio sekel sen
På skolan en berömd kvartett,
Vars namn vi alla känner väl igen,
Och alla fyra var av trollkarlsätt.
Från heden kom den tappre Gryffindor,
Från myren stammade den sluge Slytherin,
Från dalen sköna Ravenclaw med gyllene hår,
Från den kom också Hufflepuff, så mild i sinn.
De delade en dröm, en önskan och ett hopp
Och smidde djärva planer på
Att unga trollkarlar och häxor lära opp.
Till Hogwarts skola lades grunden då.
Olika dygder värdesatte de hos dem
De skulle häx- och trollkonst lära.
Envar av dem på skolan skapade sitt hem
För de elever som stod dem nära.
De modigaste sattes högst av Gryffindor,
Och prisades av honom allra mest.
Men Ravenclaw, hon fann i alla år.
Att de som hade förstånd var bäst.
Och milda Hufflepuff, hon föredrog
De flitiga, som strävar för att duga,
Men Slytherin, som aldrig utav makt fick nog,
Han tyckte om äregiriga och sluga.
Under sin levnads tid de fyra valde ut
Dem som de själva satte högst värdet på.
Men sen, till sist, när eget liv tog slut,
Hur skulle man till valet då till väga gå?
Jo, kloke Gryffindor fann på ett sätt:
Han slet mig av sitt huvud kort och gott-
Att sen förse mig med hjärna, det gick lätt-
Och sedan dess sorteringen har fallit på min lott!
Så låt mig över era öron glida ner,
För ännu har jag aldrig tagit fel-
Jag tar en noggrann titt i huvudet på er
Och väljer lämpligt skolhem för er del!

Stora salen brast ut i applåder när sången tog slut och McGonagall rullade ut en stor pergament rulle.
"När jag ropar upp era namn, kommer ni fram hit och sätter er på pallen" sa hon till förstaårseleverna.
"När hatten säger namnet på ert elevhem, går ni och sätter er vid respektive bord".
"Ackerly, Stewart" En pojke gick fram och satte på sig hatten.
"Ravenclaw" skrek hatten och han satte sig vid Ravenclawbordet.
"Den där lilla skiten ser inte så smart ut så han borde väll inte passa in i ett elevhem där alla är smarta" mumlade Crabbe och vi nickade instämmande
"Baddock, Malcolm!"
"Slytherin" Vi började applådera och Frida busvisslade
"Branstone, Elionor!"
"Hufflepuff"
"Cauldwell, Owen!"
"Hufflepuff"
"Creevey, Dennis!"
"Gryffindor"
"Nej titta, dom har inte sparkat dummerjönsen än" suckade Blaise och nickade mot Hagrid som just dök upp.
"Typist" sa Pansy.
"Willstap, Fanny!"
"Vänta ett tag här nu" utbrast Draco och tittade på Frida.
"Du heter ju Willstap i efternamn"
"Ja, Fanny är min lillasyster" sa hon och ryckte på axlarna.
"Slytherin"
"Varför har du inte sagt något?" frågade Goyle medan vi applåderade. Då brast vi(tjejerna) ut i gapskratt.
"Vad skrattar ni åt?" sa Clove som såg riktigt förbryllad ut.
"Hur efter får man vara. Vi har nämnt Fanny flera gånger" sa Arya och fortsatte skratta.
"Okej…Jag tror vi har missat någonting här" sa Draco.
"Vet ni jag tror att vi får ta det senare"sa Amy och satte tänderna i ett kycklingben.
"Oj, är sorteringen redan slut?" sa jag och tittade mig omkring. Mycket riktigt faten var fylla med mat och alla satt och pratade och åt. Vi tog för oss av maten.
"Kan du inte ta och berätta varför du inte var på tåget nu?" frågade Pansy.
"Severus behövde hjälpa Dumbledore med en sak så vi kom hit tidigare" svarade jag.
"Med vad då?" frågade Blaise.
"jag vet faktiskt inte".
"Du får väll fråga honom sen" sa Draco och ryckte på axlarna.
"Mmm" svarade jag och suckade.
"Vad suckar du åt?" frågade Crabbe. Då dök efterrätten upp.
"Jag är bara glad att vara här igen med mina vänner" svarade jag och högg in på en bakelse. Dom andra höll med.

När alla var mätta och belåtna ställde Dumbledore sig upp och ljudnivån sänktes snabbt.
"Så där ja!" sa han och log. "Nu när vi allesammans är mätta och otörstiga måste jag be om er uppmärksamhet…" där slutade jag att lyssna.
"Vaa?" sa Draco och stirrade på Dumbledore som om han var tokig. Han hade tydligen berättat om att qudditchsäsongen inte äger rum i år. Då lyste Stora Salen upp av en blixt och med en skräll for dörrarna upp. Moody stod i dörröppningen och tittade sig omkring(i boken hade han ju precis kommit till Hogwarts men det blev lite ändring för att det skulle gå ihop med berättelsen) sen gick han fram mot lärarbordet. Vartandra steg han tog ekade och det lät [i]dunk…dunk[/]. När han kom fram gick han och skakade hand med Dumbledore. Dumbledore verkade fråga en sak för Moody skakade på huvudet och svarade lågmält. Dumbledore nickade och en gest åt Moody att sätta sig på den tomma platsen höger om sig. Moody satte sig, skakade manen av mörkgrått hår ur ansiktet och drog till sig ett fat med korvar. Han luktade på dem och sedan drog han fram en liten kniv ur fickan, spetsade en korv på den och började äta.
"Får jag presentera vår nye lärare i försvar mot svartkonster" sa Dumbledore muntert till den förstenade tystnaden. "Professor Moody". Nya lärare brukade hälsas välkomna av applåder, men ingen av personalen eller eleverna klappade händerna förutom Hagrid och Dumbledore. Som båda klappade av hjärtans lust, men ljudet ekade så ödsligt i tystnaden så att de hejdade sig ganska snabbt. Alla andra verkade för lamslagna av Moody´s bisarra uppenbarelse för att göra något annat än bara stirra på honom.
Jag brydde mig inte utan föll i egna tankar och kom inte till baka till nuet för än Amy skakade min axel och sa att det var dags att då.
"Typiskt att det ska vara åldersgräns" sa Clove och suckade.
"Det är för eran egen skull" sa en röst bakom oss. Vi snurrade runt och fick syn på Sev som stod där och smålog.
"Vad är det för något som hindrar minderåriga att anmäla sig, professorn?" frågade Draco. Sev gav honom en blick som tydligt sa att Barty inte hade suddat bort minnet om vad som hände hemma hos Sev.
"Det får du veta i sinom tid" svarade han bara och gick där från. Vi kom fram till ingången till Slytherin´s uppehållsrum.
"Smutsskalle" sa jag och den hemliga dörren i väggen öppnades och vi gick in.
"Go´natt" sa Clove och tillsammans med dom andra gick dom mot sovsalarna.
"Draco kan jag få tala med dig i enrum" sa jag och Draco stannade. Killarna gick igenom dörren till deras sovsal och tjejernas igenom en annan. När vi var ensamma sjönk Draco ner i en fåtölj och utbrast:
"Förlåt för det som hände på lovet". Jag satte mig i en annan fåtölj och svarade:
"Jag är inte arg på dig. Bara på Narcissa. Jag vet att Severus överdrev men…" längre hann jag inte innan Draco avbröt mig.
"Vad har mamma gjort då?" frågade han och såg förvånat på mig.
"Så du vet inte", jag var förvånad.
"Nej kan du berätta".
"När jag hade lamslagit dig och Lucius, pekade Narcissa med trollspöt mot Severus och sa dom dödande orden, Avada Kedavra. Förbannelsen missade honom med ett hårsmån."Jag lät bli att berätta om Barty eftersom det bara skulle leda till besvärliga frågor. Medan jag berättade blev min röst svagare och till sist brast jag i gråt.
"TAMARA" utropade Draco och försökte trösta men jag var otröstlig.
"Snälla du, förlåt mig. Mamma ska få ångra det här det lovar jag" sa han och kramade mig. Jag puttade bort honom och sprang mot flickornas sovsalar. In genom dörren till fjärdeårselevernas rum och kastade mig på sängen.
"Tamara vad har hänt?" hörde jag Amy´s röst men jag vägrade att svara. Flickorna satte sig på sängkanten och dom kramade om mig.
"Snälla du, säg vad har hänt" sa Pansy.
"Draco" svarade jag snyftande till slut.
"Vad har han gjort nu då?" frågade Frida och började leka med mitt hår. Jag berättade bad som hade hänt men nämnde inte Barty nu heller. Tjejerna flämtade till och Arya drog av mig tröjan för att titta på såret i sidan. Det fanns ett stort ärr där och när Pansy drog med fingrarna över det ryckte jag till.
"Förlåt" sa hon och kramade mig igen. Jag hade slutat gråta nu och dom stoppade mig i säng. Jag somnade och sov en orolig sömn den natten.
_________________________________________________
Ja det var det nästa kommer nog snart om jag har tid med skrivandet. Ska skriva så fort jag har chansen!!!
_________________________________________________
Har ni tips eller är det något som ni vill ha med, tveka inte att berätta det!!!

Superbra *bevakar*

bra

Jättebra!!

Jag är såå ledsen att det har tagit en sån tid men nu kommer kapitel 7:


Kapitel 7.

När jag vaknade nästa morgon var mina ögon röda efter att jag grät igår. Men det var inte bara mina ögon som var det. Pansy´s var också det. Juste hon är ju kär i Draco.
"Jag är ledsen Pansy" sa jag och kramade henne.
"Jag borde ha förstått att han inte gillade mig" sa hon och en tår föll över hennes kind.
"Säg inte så" sa jag för att muntra upp.
"Jag behöver ingen tröst, det är du som behöver det" sa hon och kramade tillbaka.
"Vänner?" frågade jag försiktigt.
"Vänner!" svarade hon och log.
"Nu när alla är glada igen kanske vi ska gå upp till frukosten" sa Arya och vi satte fart mot uppehållsrummet. Där stod killarna och väntade. Både jag och Pansy slog ner blickarna så att dom inte såg våra rödkantade ögon.
"Go´morgon" sa Clove muntert och vi svarade på samma sätt.
"Ska vi gå då" sa Crabbe.
"Mm" sa Pansy med sprucken röst.
"Vad har hänt, Pansy" frågade Clove medan vi satte fart mot Stora Salen. Hon svarade inte utan bara rusade i förväg.
"Vad är det med henne?" frågade Blaise och såg efter henne.
"Fråga honom" sa Frida och pekade på Draco. Jag gav honom en butter blick och sprang efter Pansy.
Jag hittade henne i trolldrycksklassrumet där hon satt på karteden.
"Hej" sa jag och satte mig bredvid henne.
"Hej" sa hon och tittade upp. Jag blev förskräckt. Hennes så fina och levande ögon var alldeles matta och hon var blek. Tänk att man kan förvandlas så snabbt.
"Vad har du gjort med dig?" utbrast jag och la armen om henne.
"Hur kan du ta det så lätt?" frågade hon utan att svara på min fråga.
"För… Jag visar det inte bara" svarade jag.
"Måste vi gå och äta?" frågade Pansy. Hon såg helt hjälplös ut.
"Nej, vi stannar här" sa jag och hon såg lättad ut. Då öppnades dörren och en röst sa:
"Jaså där är ni, jag har letat efter er". Vi tittade upp och såg Sev stå i dörröppningen.
"Vad har hänt?" sa han när han såg syn på våra ansikten.
"Det är inget, professorn" sa Pansy.
"Jo det är det, så ut med språket".
"Draco försökte säga förlåt" sa jag bara.
"Det menar du inte"
"Jo det gör hon" sa Pansy och reste sig upp med ett: vi måste nog gå.
"Mm ni har lektion om tio minuter, här är era scheman" sa han och räckte fram två pappersark.
"Tack så mycket" sa vi och satte fart mot våran första lektion nämligen förvandlingskonst.
Dörren var redan öppen och vi gick in och satte oss längst bak i klassrummet.
"McGonagall stängde dörren och ställde sig längst fram i klassrummet.
"Idag ska vi förvandla pärlhöns till marsvin" sa hon och klassen suckade.
"Willstap kan du dela ut hönsen?". McGonagall räckte Frida en bur med höns som hon delade ut.
Jag och Pansy lyfte trollspöna och uttalade trollforlmen. Till våran förvåning satt det två marsvin framför oss på samma ställe som pärlhönsen stod förut.
"Mycket bra jobbat. 10 poäng var till Slytherin för bra arbete" sa McGonagall.
Resten av lektionen försökte jag och Pansy komma på hur vi skulle hämnas på Draco vilket var ytterst tillfredsställande.
När klockan ringde gick vi ner till Hagrid för att ha lektion i skötsel och vård av magiska djur tillsammans med Gryffindorarna. Arya, Frida och Amy kom ikapp oss halvvägs.
"Åt ni någon frukost egentligen?" frågade Amy och vi skakade på huvudet.
"Här" sa Frida och räckte oss några mackor som Arya trollat fram.
"Dom e precis nykläckta" hördes en stolt röst. "Så ni kan själva få lov att föda opp dom! Jag tänkte att de skulle bli ett litet projekt för er!"
"Och varför skulle vi vilja föda upp dom?" sa Draco med sin kyliga röst. Crabbe och Goyle flinade uppskattat.
"Jag menar, vad kan det göra för något?" fortsatte han."Vad är det för nytta med dem?"
"Äh, håll käft" sa jag och fick förvånade blickar från dom andra men jag brydde mig inte.
"Och varför skulle jag lyssna på dig?" sa han med spydig röst.
"Så kanske jag förlåter dig" sa jag och gick där ifrån.
När jag kom tillbaka till slottet fick jag syn på Sev som kom gående mot mig och dök in bakom en rustning. Tydligen såg han mig ändå för han sa:
"Tamara, vad gör du här? Ska inte du vara på lektion?".
"Jo men jag stack" sa jag och kom fram från mitt gömställe. Jag satte fart ner till fängelsehålorna.
"Vänta lite" ropade Sev. Men jag började springa. Då tog någon tag i mig bakifrån och fick mig att stanna.
"Nu är du så vänlig att berättar vad som har hänt" sa Sev. Han hade tydligen sprungit efter mig.
"Nej" sa jag och försökte slita mig loss. Det gick ju si-så-där.
"Och varför inte?".
"För att du inte har med det att göra"
"Jag är din förmyndare och därför har jag rätt att veta". Jag orkade inte mer och tårarna började rinna ner för kinderna på mig.
"Så ja det ordnar sig" sa Sev och kramade om mig.
"Nej det gör det inte" svarade jag och slet mig lös.
"Och varför inte?". Sev lät förvånad och la handen på min axel.
"Jag vill inte prata om det", Sev släppte mig i pyr förvåning.
"Draco" utbrast han.
"Både ja och nej"
"Vad menar du med det?"
"Kan vi ta det på ditt kontor?"
"Okej" svarade han och vi satte fart mot hans kontor.
När vi kom fram satte jag mig in en stol och Sev bakom skrivbordet.
"Berätta nu" sa Sev och tittade på mig.
"När vi kom ner till uppehållsrummet igår, stannade jag och Draco kvar i stället för att gå och lägga oss…" jag berättade allt från början till slut och Sev´s ansikte mörknade.
"Jag ska prata med honom" lovade han och gav mig en kram.
"Hjälper det" svarade jag skeptiskt.
"Vi får se" sa han.
"När har vi trolldryckskonst?" frågade jag och tittade på Sev.
"På fred…" några dunkande avbröt Sev och och sen knackade det på dörren. Sev skyndade sig att sätta sig bakom skrivbordet och jag torkade tårarna.
"Kom in" sa han och dörren flög upp. Där stod Moody med ett hårt grepp om Draco´s arm.
"Förlåt att vi stör men skulle jag få prata med dig, Snape" sa Moody med en sånn där konstig blick på mig igen.
"Jag går till uppehållsrummet" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du kan gå och äta lunch i stället" sa Moody och släppte Draco som såg förödmjukad ut.
"Okej" sa jag bara och satte fart mot dörren.
"Du stannar här, Tamara. Jag har inte pratat färdigt med dig" sa Sev och såg på mig.
"Kan ni bestämma er" sa jag och suckade.
"Sätt dig ner igen" beordrade Sev och jag gick tillbaka till stolen och sjönk ner i den.
"Så ja, vad gäller det" fortsatte Sev och vände blicken mot Moody och Draco.
"Jo så här är det…" längre orkade inte jag lyssna. Det verkade som om Draco hade angripit Potter bakifrån. Jag sneglade på Draco som försökte fånga min blick.
Han lyckades och mimade ordet 'förlåt'. Som om det skulle hjälpa efter allt han har gjort.
'Nej' mimade jag tillbaka. Han såg förkrossad ut.
"Och när jag förvandlade unge Malfoy till en iller…" längre han inte Moody för en jag började fnittra och tillade på Draco som sår ännu mer förnedrad ut en när han kom in. Moody fortsatte utan att bry sig om avbrottet, och sen vände Sev sig mot Draco och började skälla på honom vilket fick mig att börja flina eftersom Sev mest menade det som hände i somras än det Draco gjorde mot Potter.
"Jag måste gå men du får fortsätta prata med dom här två" sa Moody och gick där i från. Jag ställe mig upp och gick fram till Sev.
"Severus, om inte du låter mig gå och äta kan du i alla fall fixa så att jag kan äta här". Severus lyfte staven och trollade fram en tallrik med lasange och ett glas med pumpasaft. Jag tog maten och gick och satte mig igen. Lasangen var utsökt och Draco tittade på den med en blick som tydligt sa att han var utsvulten.
"Malfoy, jag vill veta varför du handlade som du gjorde i somras" Sev tittade på Draco som såg ut att skämmas. Han svalde och sa:
"Jag är verkligen ledsen för det och vill verkligen få det ogjort." Draco´s röst var grumlig och det såg ut som om han var på gränsen till tårar.
"Men det kan du inte" sa jag och såg på honom.
"Förlåt Tamara" sa han och tittade på mig.
"Jag förlåter dig på ett villkor" sa jag och tittade menade på Sev som såg ut att vilja avbryta.
"Vad?" frågade Draco som såg nervås ut.
"Du bjuder Pansy på julbalen."
"Okej" sa Draco som såg lättad ut.
"Men..Hon måste tro att du gör det på eget behåv och inte att jag sa åt dig att göra det."
"Okej."
"Om ni är klara så kan ni gå och lägga er nu" sa Severus och vi gick mot dörren.
"Go´natt" sa vi och gjorde sen sällskap mot sällskapsrummet.
"Tamara.." sa Draco och tittade på mig.
"Mm"
"Varför bor du hos Snape?" Draco lät nervös.
"Jag vet faktiskt inte"
"Vet du inte varför du bor hos Snape" sa han skeptiskt.
"Nej, jag har aldrig fått reda på det. Men jag tror att det är Dumbledore som fixade så att jag hamlade hos Severus och inte hos någon annan."
"Smutskalle." Dörren öppnades och sen såg jag någon eller något komma farande och sen kramade någon mig så hårt att jag inte kunde andas.
"Amy släpp henne hon kan ju inte andas" hördes Clove´s röst och personen eller Amy som det nu var, släppte mig.
"Var har du varit? Vi har sprungit runt i hela skolan och letat efter dig"
"Jag har varit hos Severus" svarade jag. Pansy slog sig på pannan.
"Det var det ända stället vi inte letade på" suckade hon.
"Smart, men kan vi inte gå och lägga oss jag är jätte trött" sa jag och vi satte fart mot sovsalen.
__________________________________________
Ja det var det. Jag ska försöka se till att nästa inte tar så lång tid
__________________________________________
Mer om Tamara´s berättelse kommer i nästa kapitel.

Jätte bra * bevackar*