This feeling I have...Could it be... love?

awesome Dragon_99

Awesome!!!

wow, det var amazing!!! Vill läsa mer nu!

azome ny läsare!

hej! Det kommer en liten bit till nu, men förlåt för sent inlägg!! D:

---

"Kapitel" 6 ½ - Chans?

Så vid frukosten nästa dag betraktade både Albus och Rose James spänt. Och som de sagt, så gick James fram till Ravenclawbordet - trots att han darrade lätt om händerna - och knackade en flicka med långt brunt hår och blåklintsögon på axeln. Då hon tittade upp stammade James fram en fråga. Christina rodnade och mumlade ett svar. Rose log. Det verkade som om hon hade tackat ja, med tanke på det lättade leendet på James ansikte. Albus flinade åt sin äldre bror då denne svassade förbi Gryffindorbordet.
"Bra jobbat James" sa han då James satte sig bredvid dem (Rose och Albus) vid bordet.
"Och vad svarades hon?" frågade Rose och log stilla mot sin kusin.
"Vad tror du?" flinade James. Rose tog det som ett ja.

awesome, fast jag vill ha längre kapitel, älskar att läsa den här ff:en

Sorry, men skriver det här från en kompis iPad så jag skriver mer när kommer hem, promise ♥33

gulligt kap! men lite kort.

Ginny.:.Weasley Som jag sa förut, skriver mer på kvällen

---

Kapitel 7 - Mitt emellan

James befann sig som i en sorts eufori under resten av veckan. Christina och han hade stämt träff på fredagen, efter sista lektionen, och hans förväntan inför sin första dejt med sin första flickvän smittade av sig på både hans bror och Rose. De första dagarna var de ovanligt glada för James' skull, men efter ett tag började det bli tröttasamt med hans ständiga leende och överseende.
"Herreguuud! James är ju skittråkig!" klagade Albus en dag. Han och Rose satt i uppehållsrummet och arbete med en läxa om månstenens användning inom trolldrycksframställning. James var inte där, som tur var. Han hade lektion i förvandlingskonst med McGonnagall och Albus grep genast tillfället.
Rose nickade. James förlåt alla upptåg som Albus kom med, var överdrivet förståande och hoppade omkring som en kanin med sockerkick. Och det sistnämnda var verkligen inte roligt.
"Jag håller med. Jag saknar den gamla James" suckade Rose och vände återigen blicken mot sin uppsats, som fortfarande var för kort. Dock var Albus' ännu kortare: han hade anppt kommit halvvägs och han påstod att han inte kunde skriva mer.
Albus suckade han med.
"Asså - ärligt!" fortsatte han, "jag hällde grodyngel i en av hans klädnader och hansa bara 'äsch, det gör inget'. Seriöst liksom! Vad ska man ha bröder till om inte för att reta dem?"
Rose ryckte på axlarna.
"Men det är väl bra att det löste sig det där med Christina, va? Han är väl bara-"
Albus avbröt henne.
"Men gud, han kan väl inte bli en helt ombytt person bara för att hans flickvän sa ja åt honom eller?!" Rose log lite åt Albus' irritation. Sedan la hon sista handen vid uppsatsen, rullade ihop pergamentet och stoppade undan det.
"Aja, vi har i vilket fall som helst lektion i trollformellära nu så vi måste sticka. Kom Al!" sa hon och gick utan att vänta på svar ut genom porträttet.

---

Hint: I nästa kapitel kommer det vara ur Scorps perspektiv

bra!