Vamäxan Sarah

Superdupermegagryffibra!

Här kommer nästa kapitel!

Kom ihåg: Det är ni som är awesome. Jag skulle inte skriva annars. SÅ TACK ALLA! ♥ (Haha! xD Hur ska man förklara det?)

Kapitel.5
Nästa dag

Jag hade just ätit min gröt, mitt morgonmål, när jag kom på vad mamma hade sagt igår. Hon skulle berätta idag! Jag blev på mycket bättre humör, bara för tanken.
Jag såg mamma vara på väg förbi. Och tog tillfället i akt.
”Mamma?” frågade jag glatt. Hon vände sig om och gick mot mig.
”Ja?” frågade hon och log smått, men leendet nådde inte ögonen.
”Du sa att du skulle förklara idag!” sa jag hoppfullt. Och mamma gick och sate sig vid andra sidan bordet.
”Okej då. Jag ska förklara” sa hon och suckade. Nu började hon antagligen att tänka på hur hon skulle förklara det, vad det nu var. ”Jo, du vet hur farligt det kan vara när du och Nes... Nessie är vamäxor? Ja, två är farligare än en...” hon stannade upp för att tänka igen. Och jag väntade.
”När din pappa och jag förstod att ni skulle växa upp och bli två vamäxor... bestämde vi att vi skulle gömma en av er” fortsatte hon. Ilskan for i mig. DOM HADE JU VALT ATT GÖMMA MIG! MEN TILL VILKET PRIS MIG, OCH INTE NÄSSLAN? Mamma såg hur jag reagera. ”Jag gissade att du skulle bli så här arg. Just därför kan jag förklara för dig. Vi valde att gömma just dig för att...” men jag orkade inte höra mer.
”FÖR ATT NI TYCKTE OM NÄSSLAN MERA VA?” skrek jag ut, och mamma hoppade till. Jag hade aldrig skrikit till någon förut.
”Vad kallade du NESSIE?” frågade mamma, allt mer än lugnt.
”Nässlan” sa jag, nu lite lugnare.
”Kalla henne aldrig det igen!” morrade mamma och sedan drog hon ett par lugnande andetag. ”Okej, var var jag? Jo just det, vi valde att gömma dig för att vi trodde att Nessie var en ynk. Men vi var inte säkra. Och sedan när jag såg att hon fick sina krafter, hade jag inget annat val än att hålla dig borta från henne ännu mer... Men nu är du för stor, så jag fick komma på en bättre plan.” sa hon och tog en paus. Jag väntade tålmodigt på att hon skulle fortsätta.
”Jo, den här bättre planen, vad var den?” frågade jag när mamma aldrig fortsatte.
”Jo, att vi, du jag och pappa då, skulle fara iväg bort från... Nessie. För att hon skulle tro att dödsättarena hade varit där. Och att vi alla var... döda...” sa mamma och då förstod jag varför det hade sett ut som om farfar hade försökt sig på att städa igen. Han råkar alltid putta ner något, medans han tar upp något annat.
”Så det var därför det var så... stökigt?” frågade jag, och undrade vem som kunde gjort det. Mamma? Pappa?
”Jaa, pappa och jag fixade det. det var som sagt en del av planen” sa hon och jag kände på mig att det verkade vara mycket jag inte visste.
”Men vad händer med Nessie?” frågade jag, utan att bry mig. Jag ville bara ha lite mer information.
”Åh, jag har pratat med din moster Alice” sa mamma med ganska mycket avsmak. ”Hon ska leta efter Nessie och sedan kommer Nessie bo där... Utan att veta...” avslutade mamma och klampade ut ur rummet, med tårar i ögonen. Jag kände mig bra efter det, jag visste massor. Och Nessie ingenting! Det var verkligen roligt det.
Jag gick iväg in i mitt rum och satte mig med ett leende på läpparna och sedan läste jag i några böcker som mamma gett mig, dom handlade om magi!

JätteBra! Meer!

Super

braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! meeerrr!!!

Bra!

Du är så otroligt bra på att skriva, Linn!
Jättebra, mer!!

du är skit duktig på att skriva! har säkert skrivit de tidigare, men jag var bara tvungen att göra de igen

FF:en ÄGER

Jättebra kapitel!♥