Den du minst anade [SV]

True, ♥

håller med

Åh vad söta ni är ! Blir supehglad för era komentarer. Jag delar upp kapitel fem i två delar annars så blir det för långt
Sen vill jag också säga att den här veckan som kommer har jag massa extraträningar och så ska jag gå på popkollo. Så, ja, tiden kanske itne räcker till att skriva. Eftersom jag nästan har skrivit allt för hand först,, och det tar ju lite tid att föra in allt på datorn. Puss ♥

-

Kapitel 5, del 1.
Jag hade i alla fall rätt om en sak.
Jag blev sjuk. Alltså fysiskt. Psykiskt var jag ju redan så skadad man kunde bli.
Men jag hade fel i att Malfoy skulle gå ut med ett ryckte om mig. Han behöll det för sig själv antar jag…
När jag säger att jag blev sjuk så menar jag att jag fick en helveteshuvudvärk och en förkylning. Så på tisdagsmorgonen var jag på väg upp till Madam Pomfrey för att hämta min medicin. Jag tänkte gå tillbaka och lägga mig i min egen säng sen. Aldrig att jag ligger i sjukhussalen hela dagen.
När jag var på väg tillbaka till sovsalarna i Gryffindortornet så mötte jag Elliot, Malfoy och Zabini.
Malfoy flinade mot mig och jag kände blodet stiga upp till ansiktet. Jag snabbade på stegen och kände blickarna i nacken efter mig.

Väl uppe i tornet igen gick jag in i sovsalen och kröp ner under täcket. Det kändes otroligt skönt och jag tänkte att jag kanske kunde få lite efterlängtad sömn nu när jag var lite halvdrogad av medicinen.

Jag vaknade av att någon knackade på fönstret. Vadfan? Var min första tanke. Jag var ju på sjunde våningen.
Jag klev upp och tittade ut.
Draco Malfoy.
På en kvast.
Utanför mitt sovrumsfönster.
Jag drömde.
Så jag vände mig om och var halvvägs tillbaka i sängen när det knackade en gång till och jag hörde Malfoys röst.
”Men hallå? Alice öppna fönstret då för helvete!” Jag drömde inte. Jag gick försiktigt fram till fönstret och öppnade det. Sen gick jag åt sidan så att Malfoy kunde hoppa in. Han flinade. Och hans grå ögon glittrade.
”Vad gör du här?” frågade jag.
Hans flin blev bredare.
”Det vet du nog”.
”Nej, det vet jag inte” jag kollade på klockan ”jag tycker att du borde vara på lektion i Örtlära med Gryffindorarna nu. Så vad gör du här Malfoy?”
”Ett, säg Draco. Två, jag får vara var fan jag vill. Och just nu vill jag vara här med dig, Alice”.
Jag började bli rädd. Var det så att Malfoy hade tagit vår kyss på större allvar än vad jag någonsin trott varit möjligt? Nej. Nej. Nej. NEJ. Då flinade Malfoy så att munnen tog upp större delen av hans ansikte. HELVETE!
”Se så, Alice. Vi gör ingenting som du inte vill göra. Eller jo, det gör vi. ’Confringo’!”
Allting blev dåsigt i några sekunder och när jag återfick mitt fulla medvetande låg jag i min säng med Malfoy över mig. Till en början kämpade jag emot. Men vad hade jag för chans mot honom? Så jag slutade kämpa. Men jag gjorde ingenting annat heller. Tårarna rann när han började dra i mina kläder.
Och i den stunden önskade jag ingenting annat än att jag hade hoppat från uggletornet.

Wow, SKITBRA!!!!!! Älskar sånt här!! Typ BÄSTA FFEN JUU!!!!! ♥

Neeeeej stackars henne :C

Jättebra! Väntar med spänning på nästa del

It was like..

Wow jag vill kunna skriva som dig! Amazyn!! Igen!

NEEEEEJ, INTE DRACO! Men okej, det var skitbra skrivet. Lite ledsen att Draco är mer av ett svin än jag nånsin hört honom vara, men kan inte rå för att jag älskar den här ff'en! SKITBRA SKRIVET! 8D

jättebra!