ஓCharlie Weasleyஓ Den som visade sig

Tack alla för era fina komms! :'D
TADA!!!

Fortsättning...

Varelsen blottade sina tänder mot honom och Charlie hade för ett ögonblick glömt hur ont han hade i armen.
Det jättestora huvudet sänktes mot honom och huggtänderna kunde man se nu fast det var så mörkt. Charlie blundade hårt och kramade om sin arm så att handen nästan blev vit. Han kände hur den fnös åt honom och öppnade sitt gap för att sluka den stackars, rädda Charlie.
Han ville inte se, inte hur den skulle kasta sig på honom och sluka honom i stycken. Nu var varelsen väldigt nära och Charlie tog, i panik, fram sin icke blödande arm för att försöka försvara sig.
Jag vill inte dö, inte att något äter upp mig iallafall! tänkte han och hela kroppen skakade.
Armen stötte imon något mycket hårt och varelsen stannade upp när Charlies arm nuddade dess nos.
Charlie själv öppnade, skräckslaget, sina och stirrade in i monstrets gula, självlysande ögon. Han hade fortfarande sin hand vid bestens nos, den verkade ha ett grått horn mitt på nosen och den slutade att blotta sina tänder.
Varelsen andades in hans doft och tog långsamt bort sin fjälliga nos från handen och Charlie slöt sin icke blödande arm mot den andra. Han backade ett steg och det var så mörkt att han inte kunde se vad det var han nyss hade stött på. Något mycket stort iallafall.
"Vem är...du?" frågade Charlie och varelsen fnös åt honom och vände sig mot ett träd. Men Charlie vågade inte fråga igen, han para stod där och tittade, hur varelsen bara satt där tills den vände sitt huvud mot honom igen och visade huggtänderna. Vinden hade slutat att yla och han trodde inte han var rädd, längre.
"Måste man ha ett namn för att finnas?"sade en röst inom Charlie och han hoppade förvånat till. Var kom rösten ifrån? tänkte han undrande och såg att den mystiska varelsen tittade kyligt på honom.
"Jag har inget namn och behöver det inte heller!" morrade rösten inom honom igen och Charlie tittade stumt på det stora djuret som fnös åt honom.
"Är det du som pratar?" frågade han i chock och varelsen nickade, lite gladare men fortfarande på ett kyligt sätt.
"Har du något namn, människa?"
Charlie ryggade till åt frågan men besvarade den ändå.
"Ja, mitt namn är Charlie Weasley!" berättade han modigt och djuret vände sig mot honom igen. "Vad är det här för skog?"
Nu hade hans ögon börjat vänja sig mot mörkret och han kunde se att besten liknade en sorts ödla.
"Det kan du fråga den större människan som klampar omkring är varje dag. Jag behöver inte berätta någonting för dig! snäste den åt honom på ett mycket barnsligt sätt. "Förresten tänkte jag ha dig som en kvällsrätt, men du var ju tydligen människa så du duger inte åt mig,"
Charlie tyckte, ändå om den underliga reptilen betedde sig väldigt konstigt så kunde den iallafall prata eller vad man ska kalla det.
Han log för sig själv och nästan som om den hade läst hans tankar så försökte den le också.
"Chade Wassel, du borde inte vara här! Inte den här tidpunkten," började den men Charlie avbröt den stora ödlan.
"Charlie Weasley!"
Den tittade på honom och försökte härma hans läte.
"Chaaa... Chaa," den tittade pinsammt bort från honom vilket påminde om pojken som hade tappat sin trollstav i båten.
"Du borde inte vara här för att..." fotsteg hördes plötsligt inte så jätte långt ifrån dem. En skarp röst ropade om någon var där och reptilen hoppade snabbt undan mot Charlie och in i buskarna.
Det hade bara gått någon sekund och så var den bort, rösten med.

Ja! Det var den delen! Kaaaanske använde ordet "varelse" lite för mycket. Hihi!
Okej slutord:
FORTSÄTTNING FÖLJER...

^ Kanske en aaaning
Eller nt alls
Haha,asm iaf!

Jättebra!

Me likes it.
Me really likes it.
Jag tycker inte du använde ordet varelse för mycket.

Nu har ni fått väntat föööör länge så...
MERCI!!!

Fortsättning...
''Är det någon där?'' ropade en människoröst till Charlie. Han kunde se ett skarpt sken som kom bara 5 meter ifrån honom. Men han kunde bara inte röra sig. Allt haade gått så fort, varelsen, rösten och känslan inom honom. Den känslan han hade fått när han träffade Hugo och Sophie, samma känsla när de stötte på Hagrid och nu, långt inne i en mörk skog. Där var han...
Plötsligt kom det fram en lång smal person med en lysande trollstav och ett mjukt ansikte.
''Där är du ju! Oj, vad jag har letat efter dig och i skogen med av alla ställen så...'' kvinnan tystnade lite väl fort och sen brast hon ut. ''Men lilla vän, du blöder ju och oj, åh nej!''
Hon böjde sig ner till Charlies längd och tittade päå hans blödande arm.
''Nej, nej det är okej. Jag bara rammlade så det är ganska bra'' svarade han hastigt när kvinnan kom imot honom. ''Är du lärare? ''
Hon svarade inte pä hans fråga meed en gång utan börrjadde gå med honom ifrån skogen. När de hade kommigt halvvägs ungefär så svarade hon.
''Ja, mitt namn är Cittue Chagripe och jag är lärare för försvar mot svartkonst. Säg mig, vad gjorde du här inne?'' hon lät otroligt glad för att vara en lärare. Charlie hade täbnkt de mer som stränga och hårda. Hon här var mer mjuk och glad. Dessutom såg hon ut som en stolt vacker svan och Charlie hade speciellt trott att försvar mot svartkonst skulle vara de hårdaste.
''Jag tappade bort mig och gick vilse''', ljög Charlie. Han tänkte att det var bäst att inte berätta vad han igentligen gjorde där inne. Men proffesor Chagripe verkade helt näjd med svaret och plötsligt märkte Charlie att han var utanför skogen, på väg in mot Hogwarts. På väg in mot ett helt nytt, främligt slott. Med andra ord, Hogwarts.

SLUT PÅ KAPITEL 2!!!

8lev tydligen väldigt kort detta kapitel men nästa kapitrl ska blir mycket längre!!

Underbart, fina du, fortsätt skriv!♥

Go, go, go!
Jag vill också veta fortsättningen!

SÅ SPÄNNANDE!! ♥

Sup bebes! <---haha
Nu kommer kapitel 3 (Och tack för alla fina komms och nya läsare!!)

Fest + Sortering

Försvar mot svartkonsts läraren stoppade Charlie lilla blödning på armen med exagt samma trollformel som Zoe hade gjort. Hon hjälpte honom in i slottet till en mycket lång, bestämd kvinna. Sen lämnade hon hastigt Charlie och gick in i rummet där alla andra lärare var.
Den långa kvinnan med lite kattögon presenterade sig snabbt för honom som Minerva McGonagall, lärare i förvandlingskonst, Gryffindors elevhemsföreståndare och biträdande rektor. Charlie blinkade till när hon berättade alla dessa titlar i ett ruskigt snabbt tempo.
''Men nu måste du in, Weasley. När vi ropade upp ditt namn förut och inte kom förstod vi alla att något var fel'', började hon och de gick i ett sakta tempo. ''Hagrid blev förkrossad som trodde att han hade tappat bort en elev. Han anmälde sig frivilligt att gå ut och leta efter dig i skogen, eftersom att vissa elever hade sett dig gå in i skogen, men proffesor Chagripe tog hand om det''
Charlie kände en varm känsla att några hade brytt sig om honom. De kom in i rummet och det var en väldigt kort kö, ungefär bara fem personer. Han ställde sig sist och hörde namn som forsade genom luften, elevhemms namn som skrek och andra elever som hurrade.
Han kunde se den gamla sorteringshatten som Bill hade pratat om. Flera namn skreks i rummet och tillslut hördes:
''Charlie Weasley!''
Långsamnt gick han till hatten som sattes på hans huvud och sorteringshattens röst hördes. Den grumlade och hummade lite grann.
''Här var det mig en stark liten gosse! Både på insidan och på utsidan. Du verkar inte för tävlingsinriktad för att vara en Slytherin, vill dina vänner väl och är väldigt lojal. I Hufflepuff skulle du passa perfekt men du har allt det där lilla extra så det här valet var inte så svårt!''
Charlie blundade hårt och bet sig i läppen försiktigt.
''GRYFFINDOR!'' ropade hatten. Charlie tog av sig hatten med ett stort leende på läpparna och elevhemsbordet hurrade. Han märkte att Hugo och Sophie satt där och klappde händer, tvillingarna Teo och Leo också. Men den som hurrade högst var Bill med alla sina kompisar och klappade stort händerna.
Han satte sig brevid Hugo och Sophie och såg att Zoe satt och klappade händerna från Revenclawbordet.
Charlie slängde en blick mot Slytherinbordet och såg dem två pojkarna och den bestämda flickan sitta där med dystra, elaka miner.
Han flinade åt dem, de kan väll sitta där med sina tallrikar och bara...sitta!
Plötsligt kom det en jättelång, ranglig man som började harrkla sig mycket högt och inför alla elever. Alla tystnade mycket fort när de hade hör mannens harkling.
Helt otroligt att bara en man kan överrösta hundratals elever bara så där! Undra vad han har för yrke här på Hogwarts. tänkte Charlie undrande.

Så, ännu ett kapitel klart! Nästa kommer nog rykande het i din brevlåda!! men de två sista orden:
FORTSÄTTNING FÖLJER...

Bra!