Bellatrix dotter

Goodi! Gillar parallellhandlingen!

Mycket stavfel denna gång Tips är att skriva i Word med ordbehandlingsprogram så att du ser vilka ord som är felstavade och så ... sen så var det ett stycke där du skrev någonting (kmr inte ihåg men typ
"Hej" sa jag
"Hej" Svarade jag ''

Istället för:

"Hej" sa jag
"Hej" svarade Ron

Annars superbra

Oj ska förbättra mig!!!! Men tack

Kan du skriva nytt kapitel????

Jaja ;D Men ni får vänta tills ikväll för nu är jag i skolan =/
Men eftesom alla är så snälla och läser min Ff ska ni få varsin dvärg!

Jätte spännande! Längtar efter att få höra fortsättningen
Vill bara "vända blad" på direkten! ;D

^ samma här!

Kapitel 4;

Ron;
Jag hade somnat men vaknade av smällen. Jag reste mig hastigt upp, och såg en klunga av personer som hade transfererat sig till en bit utaför vår trädgård. Jag böjde mig ner och drog snabbt på tröjan, och fumlade efter min trollstav på det lilla bordet, med saftglassen. Men den var inte där.
"För faan, var är den...? Harry har du sett den?", frågade jag i panik. Men ingen svarade
"Harry?", jag vände mig om mot hans solstol. Den var tom. Jag kände hur klumpen i halsen växte.
"Åhh, har Vesslan tapat bort sin trollstav?", frågade en av dödsätarna, bakom sin mask. Jag stelnadwe till. Vesslan? Det var ju Dracos smeknamn på mig.... Jag tittade upp och såg fem stycken dödsätare titta på mig. Men ingen av de liknade Draco, men kanske hans pappa var med. Dödsätarna riktade sina trollstavar mot mig, samtidigt som de sakta gick mot mig. Jag sneglade bort mot huset. Hade inte de andra hört smällen?, tänkte jag förtvivlat och öppnade munen för att ropa på hjälp.
"Inte ett ord!", väste ledaren mot mig - han som hade hånat mig innan - och var nu framme vid mig. Jag kände hur de andra dödsätarna flinade under sina masker.
"Kom ihåg att ta det försiktigt med honom, så vår Herre inte blir arg", sa en av de. Ledaren nickade bistert
"Jag kommer ihåg det..", sen hann han inte längre ut från huset stormade Harry ut med Ginny i spetsen. bakom de kom Fred, George, Percy och mamma. Dödsätarna vände sig hastigt om.
"Expiliamus", rötljus sköt ut från Harrys trollstav och träffade en av angripparna. I panik ropade en av de
"Avada Kedavra!", men han siktade fel i paniken, och träffade huset. De tre minuterna efter var suddiga. Allt jag kom ihåg var att Fred hade blivit svårt skadad, och två dödsätare dog. Ledaren höll mig kvar, och jag kunde inte komma loss. När allt såg lovande ut satte ledaren trollstaven mot min hals. Alla stannade till.
"Om ni försöker stoppa oss, dödar vi Vesslan", sa ledaren grymt. Han bakade med mig i ett stadigt tag, i håret. Jag bet mig hårt i kinden för att inte skrika. Jag hade alltid varit ömhårig.

Ginny;
Jag stirrade argt på främilingarna, och Ron som var så klumpig att han hade glömt sin trollstav! De bakade med honom ut från skyddsbublan (en trollformel som Dumbledore hade lagt runt deras hus, så man inte kan tranferera sig innan för dess gränser), jag förstod var de tänkte göra.
"Nej!", skrek jag, men de var förstent, de hade redan trasfererat sig bort, med Ron!

Superbra! Det va trevlig läsning på bussen(;

Tack! Blev själv inte så nöjd med kapitlet men det får väll duga tiills nästa ;D