Friendship [SV] [Marodörerna]

jättebra

Azum!

Thihih, så söta oskyldiga ungar :3

Tack!
Julle, japp. Helt oskyldiga, jag är säker på det. :3

Jättebra!!

Du är helt grymt duktig ju! Också skriver du om de personer jag verkligen vill läsa om ♥

Tack. ♥
Jag håller på med nästa kapitel, får se om det kommer ikväll eller imorgon. ^^

^SUPER!

Hoppas på ikväll!!!!

Haha, tack, och ja, det kommer nu. ^^ Blev inte supernöjd med det här kapitlet, det är mest ett uttfyllnadskapitel, eller hur man nu säger.

Kapitel 4. Middagen.
När sorteringen tillslut avslutades reste sig professor Dumbledore upp vid huvudbordet. Han log mot dem, och bakom dem halvmånformade glasögonen gnistrade hans välvilliga blick fram och fick dem att känna sig trygga och lugna. Han hade den effekten på folk, och förstaårseleverna märkte särskilt av det, dem som aldrig sett honom förut.
”Välkomna”, sa han, och han lät som om han verkligen menade det. ”Välkomna till ännu ett år på Hogwarts! Det är svårt att tänka och lyssna på fastande mage, så jag ska inte störa er mer. Varsågoda!”
Och med dem orden satte sig rektorn ner igen. I nästa ögonblick uppenbarade det sig mat av alla sorter på borden, inklusive Gryffindors bord, naturligtvis. Sirius stirrade på dem överfyllda serveringsfaten ett ögonblick, innan han med ett brett flin öste upp kyckling, potatis, fläskkottletter och mängder av annan mat på tallriken. James började skratta, Peter fnissade och Remus stirrade på Sirius tallrik med öppen misstro.
”Vad?” frågade Sirius förvirrat, med munnen full av kött och potatis.
”Sirius…” Remus skakade på huvudet. ”Det där är bara äckligt.”
”Inte alls!” protesterade Sirius och viftade med gaffeln. ”Det är mat!”
Remus himlade med ögonen och lade upp en bit västerbottenpaj, lite potatis och en kycklingvinge på tallriken. Sirius ryckte på axlarna och fortsatte äta medan också James och Peter försåg sig med mat, Peter nästan lika mycket som Sirius. Under tiden dem åt såg sig Remus om på dem övriga Gryffindorarna. Det var fyra flickor – Lily Evans, Mary Macdonald, Marlene McKinnon och Alice Lewis. Dem satt alla fyra tätt tillsammans och pratade, avskilda från pojkarna. En bit ifrån dem satt fyra pojkar till, så en snabb kalkyl i huvudet talade om för Remus att dem var tolv förstaårselever i Gryffindor. Fyra flickor, och åtta pojkar. Remus betraktade dem andra fyra och försökte komma ihåg deras namn. Frank Longbottom och Joe Clarke mindes han, men dem andra två var han inte lika säker på.
”Hey, Remus!” Remus såg upp. Sirius såg på honom med ett snett leende och höjda ögonbryn. När Remus såg sig om insåg han att James och Peter också stirrade på honom.
”Förlåt. Jag lyssnade inte. Vad är det?”
”Inget. Vi undrade bara varför du satt och stirrade på ingenting medan du inte åt av din paj.”
Remus himlade med ögonen och tog en tugga av pajen. James och Sirius flinade innan dem återgick till sitt samtal om Quidditch. Peter koncentrerade sig fullt ut på maten, men Remus såg sig omkring på dem andra eleverna med milt intresse, för att sedan stirra upp i det förtrollade taket. När han sänkte blicken igen uppfångade han skymten av en blond flicka vid Slytherinbordet som satt och stirrade på Sirius med öppen misstro och avsky.
”Sirius…” började Remus långsamt. ”Varför stirrar den där tjejen på dig?” Sirius såg upp.
”Åh.” Han suckade bistert och blängde på flickan, som hånlog och vände sig bort. ”Det var min kusin. Narcissa. Eller Cissy. Välj vilket ni vill. Hon kommer förmodligen skriva hem redan ikväll och tala om vilken stor besvikelse jag är som hamnade i Gryffindor.”
Han lät aningen bitter, och dem andra svarade inte, blängde bara tvärs över salen mot Narcissa Black. Flickan rodnade ilsket och vände sig bort för att prata med sina väninnor. Sirius himlade med ögonen och försökte skjuta bort tanken på sin kusin ur tankarna. Samtidigt vände sig en av pojkarna som Remus inte kunnat komma ihåg namnet om och log mot dem. Dem andra tre pojkarna vände sig också om.
”Hej!” sa pojken glatt. ”Jag heter Noah Jackson.”
”James Potter”, svarade James glatt och pekade sedan på sina vänner i tur och ordning medan han presenterade dem. ”Och det här är Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettigrew.”
”Frank Longbottom”, sa en annan av pojkarna lugnt, och Remus insåg att han haft rätt om det namnet. ”Och det här är Joe Clarke och Simon Troy. Ni är alltså också nya Gryffindorare?”
”Nej, inte Remus”, sa Sirius och flinade. ”Han är Ravenclaw, men råkade sätta sig vid fel bord.”
”Haha”, sa Remus uttråkat och himlade med ögonen. ”Påminn mig om varför jag ens pratar med er?”
”För att du vet att du älskar oss innerst inne”, svarade James översvallande, innan han och Sirius började skratta. Peter log också, och sedan Remus ägnat tid åt att skaka på huvudet så log han också. Franks ögonbryn hade skjutit upp under det mörka håret, men han såg road ut. Noah log, precis som Simon och Joe.
Middagen fortskred under liknande former. Sirius och James skrattade nästan lika mycket som dem åt, Remus log roat och ständigt, medan Peter lät maten formas i berg som försvann och återuppstod under en ständigt oupphörlig process. Ett tag, strax innan efterrätterna försvann, tillbringade Remus och James tiden med att diskutera vem som åt mest. Remus var tvärsäker på att det var Sirius, medan James lade sin röst på Peter. När efterrätterna tillslut försvann reste sig Dumbledore upp igen, och allt prat dog omedelbart ut.
”Återigen, kära elever, välkomna! Jag ska bara ge er ett par korta meddelanden innan ni ska få återvända till era sovsalar. Vi har en ny medlem i lärarstabben i år, professor Andrews, som är vår nya lärare i Försvar mot svartkonster.” En relativt ung trollkarl med vänligt leende nickade mot elevernas applåder. ”Alla förstaårselever bör veta att den Förbjudna skogen är förbjudet område, liksom byn Hogsmead för alla elever under tredje årskursen.” James och Sirius utbytte upphetsade blickar vid dem orden. ”Alla elever ska också veta att ett nytt träd, Det piskande pilträdet, har planterats på ägorna över sommaren.” Remus rodnade svagt och stirrade ner i bordet vid dem orden, eftersom han visste varför trädet planterats. Som tur var hade alla blickar fästs på Dumbledore, så ingen märkte något underligt med den ärrade förstaårseleven. ”Det piskande pilträdet är mycket farligt, och vi ber er alla att inte gå i närheten av det. Vår vaktmästare, Mr. Filch, har också meddelat att han inte vill att några produkter från Zonkos butik för skämtartiklar förs in eller används i slottet. Ja, jag tror att det var allt. Era scheman kommer att delas ut klockan halv nio imorgon bitti. Då så, iväg med er!”
Det hördes omedelbart ett skrapande av stolar då alla reste på sig och började röra sig mot dörrarna ut till entréhallen. Förstaårseleverna såg tvekande på varandra, men dem behövde inte vänta länge. Två prefekter från femte året dök upp framför dem, en flicka med axellångt, mörkt hår och milt leende, samt en pojke med blond snagg som flinade glatt mot dem när han kom fram.
”Välkomna”, sa flickan, fortfarande leende. ”Jag heter Emmeline Vance, och det här är Nicholas Brown. Om det är något ni undrar över dem kommande veckorna, så tveka inte att prata med oss. Följ med nu, så ska vi gå till era sovsalar. Den här vägen.”
Emmeline Vance ledde dem ut ur Stora salen och genom entréhallen. Pojken, Nicholas Brown, gick längst bak, fortfarande med det där glada flinet på läpparna. Remus, Sirius, James och Peter gick precis framför dem, med dem andra fyra killarna framför sig. Flickorna, Lily, Marlene, Alice och Mary, gick längst fram. Lily och Marlene förde ett livligt samtal med Emmeline Vance, medan Alice och Mary pratade med varandra istället.
Prefekterna förde förstaårseleverna upp genom slottet, och efter en stund tappade dem trötta elvaåringarna lokalsinnet totalt, och följde bara blint efter Emmeline när hon tillslut ledde in dem i en korridor och förde dem fram till ett porträtt av en tjock dam som såg extremt uttråkad ut. Hon sken dock upp när dem närmade sig, men innan hon hunnit säga något hade Emmeline avbrutit henne.
”Kursiv”, sa hon. Den tjocka damen suckade och svängde åt sidan för att avslöja ingången till ett vackert, runt rum. Det hängde Gryffindorbanér på väggarna och mängder av soffor och fåtöljer var utspridda i rummet. En del av dem var upptagna av äldre elever, som tänkte prata en stund till innan dem somnade. Vid ena ändan av rummet fanns en enorm eldstad med flammande brasa, och vid andra ändan syntes två trappor. En anslagstavla hängde på väggen till höger om dem. Emmeline väntade tills alla kommit in innan hon började prata igen.
”Det här är Gryffindors uppehållsrum”, förkunnade hon. ”Lösenordet kommer att ändras, men ni kommer då bli informerade, antingen av professor McGonnagall eller av någon av prefekterna. Då så, flickorna följer med mig så ska jag visa er till er sovsal, pojkarna följer med Nicholas.”
Hon försvann tillsammans med dem fyra flickorna uppför den ena trappan, medan Nicholas ledde pojkarna upp för den andra, och stannade utanför två dörrar. Han såg ner på ett pergamentstycke och harklade sig innan han började tala för första gången sedan dem träffat honom.
”Longbottom, Clarke, Jackson och Troy, ni ska sova här inne. Lupin, Potter, Black, Pettigrew, ni sover här.” Han pekade för att visa innan han försvann iväg ner till uppehållsrummet igen. Dem fyra pojkarna tvekade ett ögonblick innan dem sa god natt till varandra och gick in i respektive sovsalar.
James drog upp dörren till dem fyra pojkarnas sovsal och var den första som klev in. Rummet var cirkelrunt, med fyra sängar och höga sängstolpar och en dörr in till ett badrum i ena väggen. Deras koffertar var redan där, och stod vid ändan av varje säng. Hans egen koffert stod vid sängen närmast dörren, och han slängde sig genast ovanpå den. Peter hade sängen bredvid honom, och Sirius mittemot, bredvid badrummet. Remus säng var bredvid Sirius, precis vid fönstret, vilket han inte alls verkade särskilt nöjd med, men sa ingenting. Ingen av dem talade, i själva verket, när dem bytte om och sjönk ner i sina sängar. Tröttheten verkade ha övermannat dem under vandringen upp till uppehållsrummet, och snart somnade dem, en efter en.