(PM) Kate och Hogwartsboken

längtar verkligen

Hehe, ska nog skriva lite mer nu

Jaa, gör det

Tycker jag också.

Här kommer kapitel fyra:

Kapitel fyra

När jag har sprungit ner för sista trappan har ljudet blivit mycket starkare. Jag blir tvungen att hålla för öronen. Vi har väldigt många rum i källaren så jag vet inte vart jag ska gå först.
”Jag får väll kolla igenom varje rum då” mumlar jag för mig själv.
Jag går fram till den första dörren och öppnar den. Där inne är det nästan helt tomt. Det står bara en gammal låda i ett hörn. Jag kan inte låta bli att gå fram och öppna den. I lådan ligger det ett vackert diadem med silver detaljer.
”Å, vilket vackert!” säger jag och tar upp diademet.
Det är väldigt tungt så jag förstår inte hur man kan ha haft på sig det här. Jag lägger tillbaka diademet i lådan.
”Nej, ljudet kommer inte här ifrån”säger jag och går ut.
Det har blivit mycket mörkare nu så jag tänder lampan. Först nu ser jag hur dammigt det är där nere. Nu har det förfärliga ljudet tystnat men det börjar snabbt igen. Jag kan inte förstå vad det är för någonting. Det låter som ett barnskrik ungefär fast ändå inte. Jag öppnar snabbt nästa dörr. I det här rummet finns det mycket mer grejer än i det andra rummet. Det finns en massa gamla böcker, lådor, fjäderpennor och en gammal kvast. Jag fingrar lite på kvasten och böckerna. Ljudet kommer inte här ifrån heller. Jag öppnar dörren och kliver ut. När jag kommer ut så hörs inte ljudet längre.
”Men jag fortsätter ändå” tänker jag och småspringer fram till nästa dörr. Jag rycker i dörrhandtaget men dörren är låst. Jag kikar in genom nyckelhålet och ser en liten husalf sitta på en filt. Plötsligt får jag panik. Husalfen måste ut därifrån, det var ju såklart den som skrek! Jag har hört att man kan öppna dörrar med hjälp av magi. Men eftersom jag inte har någon trollstav eller är myndig än så får jag och kan inte. Men det kan ju mamma! Jag springer det fortaste jag kan upp för de två trapporna och rusar in i köket. Precis som jag trodde så står mamma där och lagar mat.
”Mamma, mamma!” säger jag, ”Det sitter en liten husalf i ett rum i källaren!”
Mamma vänder sig om och tittar frågande på mig.
”Varför hjälper du den inte ut då?”
”Fattar du inte?” säger jag och himlar med ögonen, ”Dörren är låst!”
Jag skriker ut det där sista. Plötsligt verkar mamma fatta att det är nödfall.
”Vad väntar du på, KOM!” Säger mamma och tar tag i man hand och springer ned för den första trappan. Jag har aldrig sett mamma springa så fort förut. Den andra trappan är mamma tvungen att gå. ”Vilken dörr är det?” Frågar hon.
Jag pekar på den tredje dörren.
Hon går med raska steg fram till dörren och rycker upp sin trollstav ur fickan.
”Alohomora” säger mamma och dörren öppnas.
Jag rusar fram till den stackars husalfen. Mamma gör samma sak.
”Pick!” Utbrister mamma och lyfter upp alfen.
Jag tittar frågande på mamma.
”Pick?”
Mamma släpper ögonen från alfen och tittar på mig.
”Han heter så”
”Men hur vet du det?” Frågar jag mamma.
Mamma suckar.
”Jag berättar det sen”

Azum

Helt klart bästa kapitlet hitills

Tack tack!

Du ska inte tacka oss, vi ska tacka dig för att du ger oss denna underbara ff.

Åh, tack så jätte mycket!