Oneshot - Du lyser upp mitt liv

*efter*
Haha, den är söt :3 Deamus är en av mina favvo HP-pairings.
Bara en sak: i del två byter du perspektiv på ett ställe, annars är den jättebra ^^

Men gud vad gullig du är! Jovisst, jag ska skriva mer, har väldigt fullt upp just nu bara! Blir nog mer skriva under sommarlovet

Grymt bra skrivet, Skriv något mer! Du har talang gullet!

Haha, okej

Inte ett så speciellt långt kapitel, men jag tyckte att ni skulle få ett iallafall! Hoppas ni tycker om det

-----
Kapitel 5 -


Jag och Seamus står och väntar med resten av Gryffindoreleverna och Slytherineleverna på att få komma in till trolldryckslektionen.
Seamus tar min hand, kollar på mig och ler, han ler ett léende som säger ’Det är lugnt, inget kan skada oss så länge som vi har varandra.’
Jag pressar hans hand och ler tillbaka. Jag hinner inte göra mer förens Draco Malfoy kommer fram till oss och kollar på oss med avsky.
”Håller ni handen?”, Säger han och hånler. ”Ni kan väl lika gärna börja hångla då?”, fortsätter han och skrattar, Crabbe, Goyle och Pansy som nyss gjort honom sällskap skrattar också.
Innan jag hinner reagera så kysser Seamus mig, en varm kyss som fyller mig med styrka och glädje.
Draco och hans anhängare står där, med äcklade miner och bara stirrar på oss. Bara stirrar, som om vi vore djur.
”Era jävla äckel...”, viskar Draco, och alla stirrar fortfarande på oss. ”Bögar på Hogwarts. Nu skäms jag verkligen över att gå på den här skolan! Så jävla äckligt. Fyfan.”, fortsätter han, och det gör ont i mig att han säger så. Även om det är Draco, en person jag hatar och inte riktigt bryr mig om som säger det så gör det ändå ont.
”Låt dom vara Malfoy!”, hör jag Ron ropa, och han och resten av Gryffindoreleverna har omringat Draco och hans vänner.
”Jag visste att du var låg, Malfoy, men det här är illa även för att vara du.”, Säger Harry.
”Din äckliga lilla vessla.”, hör jag Hermione viska.
Draco kollar sig oroligt omkring, han märker att han är omringad.
Jag ser hur alla laddar för att hoppa på Slytherineleverna i mitten, men innan någon hinner göra något så slängs dörren till lektionssalen upp med en smäll och Professor Snape går långsamt ut därifrån. Alla blir tysta och skingrar på sig.
”Och vad, exakt, håller ni på med här?”, frågar han med kylig stämma.
Draco vågade inte säga någonting för han vet nog att han skulle få en rejäl omgång i korridorerna när ingen lärare var i närheten och kunde skydda honom om han sa nått.
Dom andra Slytherineleverna sa ingenting heller. Ingen utav Gryffindoreleverna sa så mycket som ett knyst.
”Ingenting, Professorn.”, sa plötsligt Seamus lugnt.
Jag kollade på honom och log. Han log tillbaka.
Snape lät blicken fara över oss alla och lät det vila extra länge på mig och Seamus.
”In på lektionen nu.”, sa han sedan.
Alla gick in i den kalla lektionssalen i tystnad, men innan jag satte mig sprang jag först fram till Harry och Ron och viskade ”Tack!”, och dom nickade och log till svar, sedan sprang jag fram till Hermione och sa samma sak, sedan skyndade jag mig tillbaka och satt mig bredvid Seamus.
Han kramade mig snabbt och jag log mot honom.
Inget kan stoppa oss nu.

AWESOME! Har inget annat ord, haha x) Men superduperväldigtbra!

Men kärlek på den ♥♥

Tack hörni! Ska försöka skriva mer nu när jag har tid

AGHJGFDKJKSKSKJFKJHGKJH okej, jag är officiellt död nu ♥