När trion vände ryggen till.

Brrrrrrrraaaawwwwwssssoooommmmeeee

Hihi tack alla! (Älskar ditt påhittade ord Luna02 !!! )

Superbra

Fantastiskt! Bevakar helt klart

Kapitel 7 – Dean Thomas historia

Dean tog en tugga av laxen och lyssnade varsamt på varje ord Griphook sa, det hela verkade osannolikt. Att svartalferna endast skulle vara på rymmen för att de inte ville ta order från trollkarlar och häxor men samtidigt ligger en svartalfs stolthet närmre ytan än en människas. Han tittade på Ted vid sin sida som satt lika förbryllad som han själv när svartalferna började skratta åt något de sagt på sig egna språk. Svartalfen Dirk som reste med Griphook förklarade hur några elever på Hogwarts försökte stjäla Gryffindorsvärdet men misslyckats, Dean visste direkt vilka som låg bakom attentatet. I alla fall vem som ledde det, hans ex-flickvän som fortfarande låg honom varmt om hjärtat Ginny Weasley. Svartalfen fortsatte att förklara att efter det misslyckade försöket ville Snape låsa in svärdet och skickade det till Gringotts, där upptäckte Griphook att svärdet inte var mer än en simpel kopia och totalt värdelöst!

Tanken på Snapes min när han får reda på hur lurad han blivit fick Dean att skratta högt av glädje, Teds ljuva skratt smög sig också ut och för första gången på månader kände de ett uns av hopp. Sen smög sig verkligheten in igen och tanken på att hans vänner förmodligen straffats hårt för deras brott fick honom att sluta skratta.

”Vad hände med Ginny och de andra? De som försökte stjäla det?” frågade Dean med en klump i magen.
”Jo, de blev bestraffade, och det ordentligt” svarade Griphook likgiltigt.

… Gryffindorsvärdet blänkte i solskenet från soluppgången, han studerade dess vackra skarpa linjer och tänkte tillbaka på kvällen då Griphook nämnt det. Han började fundera hur hans vänner på Hogwarts hade det, Ginny Weasley, Neville Longbottom och hans bäste vän Seamus Finnigan, hade han varit med när de försökte stjäla svärdet? Vad hade hänt med de som försökt? Hur blev man bestraffad med Snape som rektor?

Griphook kom genom köket och grep tag i svärdet, han grubblade något om förbannade trollkarlar och häxor som stjäl hans saker och flyttar det. Dean väcktes upp ur hypnosen och drack upp det sista av sitt kaffe som nu hade blivit kallt. Luna kom in skuttandes i rummet, betydligt gladare och mer sig själv än för någon månad sedan. Hon såg inte lika nedbruten ut och låg stort när hon såg Dean.

”Åh god morgon! Ser ut som det kommer regna idag” sa hon och tittade ut genom fönstret.
”God morgon Luna, du ser ut att må bra idag!” svarade Dean och tittade på henne. Han hade kommit att tycka om Luna de månader de varit i snäckstugan, visst kan hon ha konstiga saker för sig men hon är en genomgod människa som sprider glädje.
”Oh ja, jag vet inte vad det är jag får för dryck av Fleur men det gör att jag kan sova hela natten utan någon mardröm. Hon har säkert haft i lite saft från en nargel, det är jag nästan hundra på” hon gled fram till disken och hällde upp en kopp kaffe till sig själv medan hon tittade ut på havet.

Dean reste sig upp för att gå till toaletten, på vägen mötte han Harry som stormade uppför trappan upp till gästrummen. Harry, Ron och Hermione planerade något, och han var säker på att det hade något med Griphook att göra. Men han valde att hålla sig utanför, han visste hur den gruppen fungerade och de ville inte bli störda av några utifrån. Någonsin. Även om man bara erbjöd sin hjälp. På vägen mötte han Ron och Hermione som viskade utanför toaletten, Dean kunde svära på att de höll varandra i handen men tittade snabbt bort.

”Dean!” halvskrek Hermione snabbt och Ron rättade på sig. Ron smällde till Dean på axeln och gick mot vardagsrummet, Hermione följde snabbt efter med ett leende på läpparna.

Mot eftermiddagen kom regnet, precis som Luna förutsagt, och de hade ont om ved. Dean och Luna erbjöd sig att springa ut till skjulet och hämta lite.

”Luna har du sett något märkligt med Ron och Hermione på sistone?” frågade Dean när de plockade åt sig veden. Luna tittade lustigt upp.
”Nej, men jag har alltid vetat att de betyder mer för varandra än vänner. Det syns i deras ögon. Jag tror till och med att jag visste det innan de själv visste det, pappa har lärt mig att skimrar ögon i en lätt guldaktig nyans när de ser på varandra innebär det kärlek. Oh ja… De är kära!” Luna malde på och till sist var Dean tvungen att avbryta henne.
”Så du tror de är ett par?”
”Nej, nej! Inte än, de är fortfarande i förnekande stadiet! Men det kommer…”

Regnet öste ner när de lämnade skjulet och de sprang snabbt tillbaka till stugan med drivved i famnen, Luna hade börjat tala om något djur på vägen tillbaka men ärligt talat hade Dean slutat koncentrera sig på vad hon sa. Han koncentrerade sig på att få upp värmen istället, slängde på veden på brasan och började hoppa lite på platsen.
Dagarna flög förbi, de fick besök av Lupin vid ett tillfälle som berättade att han blivit en far åt en liten pojke och att Harry fick den stora äran att bli Gudfar. Dean hade alltid älskat att ha Lupin som lärare i försvar mot svartkonster, även efter han fick veta att under en fullmåne förvandlades till ett livsfarligt monster och gillade att yla åt månen. Därför blev han väldigt glad när den goda nyheten kom!

Dean hade från början tyckt att det var lite jobbigt att ständigt vara omkring Harry Potter, han hade absolut inget emot honom och tyckte väldigt mycket om honom men ibland påmindes han om Ginny när han såg Harry. Även om han inte ville ha tillbaka Ginny saknade han att ha någon, men det blev lättare med tiden. Och om det inte var tiden som läkte såren så var det Luna som var hans plåster.

För var dag som gick växte Luna mer och mer i hans ögon, han blev rädd att hans ögon snart skulle lysa av den lätt guldaktiga nyansen…

Amazing

En fråga bara, var det inte Seamus som var ihop med Ginny?

Nope, det var Dean

Awesome

Tack alla! Håller på med nästa kapitel, kommer snart