Om någon kunde se mig [Sv]

Bra

Tack!

Har lite ide torka nu men på jullovet kommer det mycket mera

OK

Jättebra!

Tack!

EDIT! : Morgonen därpå vaknade jag med huvudvärk men utan vidare klädde jag på mig, borstade tänderna och håret. Jag var tvungen att äta fort och gå ut och hjälpa Hagrid fodra Moa.
Det vill säga om han nu vet att jag finns.
Jag släppte ut Moa ute i skogen så hon fick gå med testralerna, tur att hon kan se dem.
Väl uppe på slottet igen gick jag till min försvar mot svartkonst lektion med… Professor Snape.
Kan väl inte ta och säga att han är nått vidare trevlig men det känns som om han liknar mig på något konstigt vis. Lektionen drog igång.
”Tystnad! Idag ska vi tala om icke verbala förtrollningar.” sa Snape kallt, ” Är det någon här inne som vet vad det är?”
Hermione sträckte som vanligt handen långt upp i skyn.
”Ingen, trodde väl inte det. Miss Granger sluta fåna dig och sitt still.” Snape granskade det mörka klassrummet. Jag mötte hans svarta blick och han vilade sina ögon en stund på mig var det medlidande i hans ögon? Hans blick vändes snabbt bort, nej klart att det inte var mig han kollade på…
”En av de icke verbal förtrollning är en trollformel som du använder utan att säga ordet.
”Longbottom upp med staven!”
Neville skakade medan han höll uppe sin stav.
Snape gjorde en knyck med sin stav och Nevilles stav flög i luften och landade i handen på Snape.
”Det där var Expeliarmus, ni som inte visste.” Snape gav stelt Nevilles trollstav tillbaks.
Jag antecknade och ritade av varenda rörelse och ord Snape yttrade besluten att lära mig att använda icke verbala formler.
Allt för snart var lektionen slut och den visade sig faktiskt användbar och jag måste säga att jag är förvånad eftersom jag inte gillar Snape.
Korridorerna kändes ovanligt ljusa nu när ett tjockt lager med snö har lagt sig över skolområdet.
Jullovet hade nyss börjat och jag kände lite sisådär inför det, tanken på att mamma kunde vara var som helst, skadad eller…
Jag behövde prata med någon bara för att prata, men Dumbledore har fullt upp med Harry och så verkar hans hand inte särskilt kry.
Moa får gå bra så länge hon lyssnar trots allt 10 gånger bättre än en vanlig människa om man ser det så. Jag sprang de sista 500 meterna, på vägen såg jag Hagrid lunka på stora julgranar jag hejade i hopp men nja han hörde nog inte, eller som sagt många gånger så såg han mig inte överhuvudtaget.
Moa stod och nosade på några testralföl när jag kom, hon vände sig mot mig och spetsade öronen. Jag knäppte bara fast ett grimskaft i grimman och slängde mig upp på hennes breda rygg.
Vi skrittade längs den igen snöade stigen vi skrittat på sist.
”Kommer du ihåg året innan jag skulle börja på Hogwarts? Hur nervös jag var, hur mycket jag längtade? Det kan jag knappt förstå nu med tanke på att ingen ser mig. Jag undrar var det beror på, jag menar Dumbledore kunde se mig och Hagrid såg mig en gång detsamma med McGonagall… Kanske beror det på något som hänt i det förflutna? Vad tror du Moa?” Jag strök den mjuka halsen.
Moa frustade nästan fundersamt åt mig.
Jag skrattade lite, ”Ja du har rätt gumman nu få jag rycka upp mig lite, jag är ju trots allt med dig!”
Jag manade på henne i galopp och vi flög fram i snön men framför ett stort fallet träd stannade vi och vände.
”Såja, du får pusta ut lite nu!” jag lättade taget om grimskaften och suckade glatt.
Plötsligt kröp tanken tillbaka, Om det skulle vara något från det förflutna…
Lika snabbt som den kom skakade jag av mig den och fortsatte hemåt med Moa.
Efter 10 minuters sjungande Jingle Bells var vi framme vid det lilla stallet. Jag hoppade av och ställde in Moa, borstade henne, kratsade hovarna och gav henne färskt vatten och hö.
Det gick snabbt och jag gick tillbaka mot slottet fingrarna var stela av sköld och tårna kändes inte längre. Jag skyndade mig så gott det gick och kom ganska (men för länge) snabbt upp till slottet och till uppehållsrummet. Jag nästan stack in fingrarna i elden och upptäckte efter några minuter hur osmart det varit, man ska tina de långsamt annars gör det så fruktansvärt ont.
Upptinad satte jag mig längst in i hörnet av brasan, jag somnade nästan men då kom samma tanke smygande som hade slagit mig ute i skogen. ”Om det varit något från förr…”
Jag tänkte tillbaka på mitt förflutna men inget av det jag kom ihåg kan ha varit ett skäl.
Tanken försvann och jag somnade vid brasan och vaknade inte förens tidigt nästa morgon.
”Jag måste träffa Dumbledore!” hörde jag mig själv säga. Okej? Jag vaknar och det första jag måste göra är att träffa Dumbledore. Jag ignorerade orden men jag kände ändå att det var något som ville att jag skulle gå upp dit.
Med snabba steg gick jag mot Dumbledores kontor. När jag såg stenfiguren sprang jag och sa tyst ”Citronsorbet” Figuren visade nu en trappa som jag snabbt sprang uppför. Dörren stod på glänt vilket var ovanligt men jag steg på och kollade runt efter Dumbledore men kontoret var tomt. Jag gick runt i kontoret och la märke till något som inte varit där innan någon slags skål med konstigt vatten i.
Jag skymtade ett bekant ansikte i skålen som jag inte kunde komma på vems det var men när jag lutade mig närmre sögs jag in i skålen och ramlade ut någonstans, på en lekplats… på min gamla skola…
"Haha kolla på Ginny!" hörde jag en blond blåögd flicka säga till några andra flickor som skrattade hånfullt. Flickan mitt emot dom såg späd och rädd ut. Det var jag...
"Vågar du inte? Det var väl som jag trott du törs inte!"
"Jag är värd mer än du!" var allt en lilla jag stammade för att hålla gråten borta.
"Hörde ni Ginny tror hon är något mer än en tönt som leker med hästar och har en som bästa vän. Har ni sett det fula missfostret som hon kallar föl!?"
"Moa är inget missfoster hon är min vän och jag ska nog visa dig på Hogwarts..." sa lilla Jag. "Så du tror du kommer att bli något va? Vet du vad du kommer att bli osynlig och ohörd!" skrattade hon hånfullt i mitt ansikte.
Jag fördes bort och in i ett rum, mitt sovrum.
Lilla jag satt med hoppdragna knän och grät "Jag är ingen, jag är osynlig, jag är ohörd, jag är osynlig, jag finns inte, om någon kunde se mig?"
Det måste varit första gången jag sa det, plötsligt kom detta minne som så länge varit utsuddat tillbaka.
Ewite som blondinen hette går i Slytherin nu.
Jag la märke till spegeln Lilla jag satt och stirrade i medan lilla jag sa "Jag är ingen, jag är osynlig, jag är ohörd, jag är osynlig, jag finns inte, om någon kunde se mig?"

Minnet började glesna och jag stod nu i Dumbledores kontor igen. "Har du fått ditt svar Miss Schwartz?" ljöd Dumbledores vänliga röst bakom mig.
"Sir, jag menade inte att snoka men..." jag avbröts.
"Det är ingenfara ingen skada sked. Bara det som skulle ske. Nu kan du gå!"
Dumbledore gjorde en gest mot dörren.
Jag gick ut och skyndade mig mot det lilla stallet och satte mig i Moas box. Hon la sig ner bredvid mig, och la sitt huvud i mitt knä. Jag strök henne på huvudet medan jag tänkte.
"Det måste ha varit det som har gjort detta..." Jag reste mig upp och tog ut Moa, jag ville inte vara nära skolan nu.
Den nu nertrampade stigen som jag brukar rida på tog jag ännu en gång.
"Vad tror du tjejen? Är det den avgörande punkten. Min 9 års dag?" Moa frustade åt mig.
"Kanske det... men det måste ju finnas något sätt."
Ridturen fortsatte och jag tänkte så det knakade om mig.
"Spegeln, SPEGELN. Moa där har vi svaret när jag sa det till en spegel reflekterade den tillbaks och det... Åh nu fattar jag!
" Jag tog upp min fickspegel. Moa stannade och puffade mig på knäet.
Jag stirrade på min spegelbild. "Jag syns, jag finns, jag hörs, Jag syns, jag finns, alla kan se mig!" sa Jag till min spegelbild ett blått ljus från himlen gnistrade. Jag stoppade ner min spegel och racade tillbaks.
Moa fick gå ute och jag sprang upp till slottet.
Eftersom det fortfarande varit frukost och lunch för en tid sen sprang jag upp till vår årskurs sovsal.
Hermione Granger var den enda därinne.
"Hej?" prövade jag...

Vad tycker ni? =) Mer kommer senare idag men klockan är halv fem och jag ska nog gå och lägga mig kanske x)

Ja... den är jättebra!

Hej ny bevakare här

Åh vad kul! Ska skriva mer inatt när alla sover utom jag och min syster dårrå! ^^

Azum ff.
*bevakar*

Åh tack! Börjar skriva mer redan nu tror jag