Nagini, dotter till.......

Jättebra!!!!

Mannen som frågade ut mig vände sig till Mr Potter.
”Vi borde kanske ta henne till ministeriet. De kan nog få henne att svara.” muttrade han trött.
Mr Potter skakade tveksamt på huvudet och bad männen att lämna oss en stund. De gjorde som han sa och snart var det bara jag och Mr Potter kvar i rummet.
”Jag antar att du inte vill bli skickad till ministeriet?” frågade han mig. Jag skakade på huvudet och fortsatte titta in i väggen.
”Jag har ett förslag, vad sägs om att skicka dig till Hogwarts?” sa han. Jag vände mig om och stirrade chockat på honom.
”Jag är för gammal för att börja. Om jag minns rätt måste man vara 11 år, eller hur?” svarade jag. ”Och ingen skulle släppa in Voldemorts dotter på ett ställe som Hogwarts”
”Jag skulle kunna få in dig, nästa termin börjar om bara några veckor. Och du kan ju redan magi, jag antar att din far måste ha lärt dig massor.” sa Mr Potter. Jag tyckte fortfarande det kändes för bra för att vara sant. Jag hade egentligen alltid velat börja på Hogwarts, enda sedan jag fick brevet när jag var 11 år. Men eftersom min far inte ville att någon skulle få reda på något om mig så fick jag inte åka. Istället blev jag hemundervisad av min far. Mr Potter betraktade mig och väntade på mitt svar.
”Okej, jag gör det.” sa jag och Mr potter såg belåten ut. ”Men på ett villkor, ingen får veta vem jag är eller att min far är Lord Voldemort.” sa jag.
”Var.” svarade Mr Potter. Jag förstod inte vad han menade. Han måste ha sett min frågande blick för han fortsatte. ”Din far var Lord Voldemort, han är död sen lite mer än 20 år tillbaka.”
Jag förstod vad han sa men jag kunde inte tro det. Min far kunde inta vara död, han är ju den mäktigaste trollkarlen i världen. Jag menar, han var den mäktigaste trollkarlen i världen. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder och jag började gråta.

tack så mycket, skriver på nästa del nu

Helt.. magiskt.

Bra!

*Bevakar*

merrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skriv gärna snart, men känn ingen press Skriv när du kan

Två veckor senare står jag framför Gringotts, trollkarlsbanken. Det visade sig faktiskt att min far hade skrivit i sitt testamente att om han dog skulle Nagini få ärva allt han ägde. Men de som läste hans testamente trodde att han syftade på sin orm, Nagini. Och ormen blev ju dödad strax innan min far dog. Alltså hade alla min fars pengar varit i hans valv i Gringotts utan att någon ägde det. Men nu stod jag här med ett brev i handen från Mr Potter som jag skulle lämna till en av svartalferna. Jag var inte säker på vad det stod men antagligen något som liknade ?Nagini är den nya ägaren av valv 536?. Jag gick fram till dörren och öppnade den och gick in. Det var fullt men svartalfer överallt som ledde människor genom flera dörrar och ut igen genom andra. Jag gick med självsäkra steg fram till en svartalf som inte verkade hålla på med något speciellt. Jag stannade framför disken som han satt vid. Han tittade inte upp så jag harklade mig ljudligt. Han fortsatte att stirra ner bland sina papper.
?Ursäkta mig.? sa jag artigt. Han tittade äntligen upp och mötte min blick med sina svart elaka ögon.
?Ja, vad vill du då?? frågade han mig. Jag sträckte fram brevet från Mr Potter.
?Jag skulle vilja besöka mitt valv, eller egentligen var det min fars valv innan han dog men jag har fått ärva det.? svarade jag samtidigt som han tog emot brevet. Han öppnade det med sina långa fingrar och läste igenom det. Han verkade acceptera det som stod i brevet och tecknade mot en annan svartalf att komma fram till oss.
?Ta den här flickan till valv 536.? sa svartalfen till den andra. Den andra som var kortare än jag sett någon annan svartalf vara nickade buttert och visade att jag skulle följa efter honom.

Bra som alltid