prs yehet & kkaebsong

"Zihao.. de ville inte att du skulle ramla ner, och det vet du. De skrämmer folk sådär hela tiden, tyvärr var du inte van vid det, och stöd i en trappa." Försöker Joshua, och sluter ögonlocken när den äldre börjar skölja de rosa lockarna. "Mm, jag tog med eget.." Mumlar nittonåringen och lutar dock tillbaka för att sedan dra åt sig schampot och ger det till sin fästman, huvudet faller ner mot bröstkorgen igen. "Jag älskar dig så jävla mycket..."

”Klart de inte visste det, men tyvär var det precis vad som hände. Kanske ska gå och dregla på dem under kvällen sedan”, knorrade Zihao och hällde ut lite schampo i handflatan, innan han började massera in det i nittonåringen lockar. ”Mhm, men jag älskar dig ännu mer, så det så”, mumlade tjugoåringen med ett fjantigt, helt bisarrt förälskat leende. ”Som sagt..till och med min lilltå älskar dig något alldeles förskräckt.” Han skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som ögonen himlade. Jösses, kunde han verkligen bli mer fånig? Det var lite tveksamt faktiskt.

"Okej... att du dreglar på dem kan jag faktiskt gå med på." Mumlar Joshua och lutar sig tillbaka från sin fästman och kniper ihop ögonen, bestämd över att hålla schampot borta från de känsliga ögonen. "Mm... Du som ville ha ett bröllop till våra lilltår." Påminner han och kliver försiktigt upp på Zihaos fötter, så att han står på dem. Lite som när en förälder dansar med sitt småbarn, men inte alls samma sak. Joshua sträcker lite på sig, och lämnar en kyss på de beroendeframkallande läpparna.

”..glömde att lägga till det där med dödablickarna och de blottade tänderna och kanske en och en annan morrning”, muttrade Zihao och försökte se oskyldig ut. Men det ansiktsuttrycket ändrades väldigt snabbt, när Joshua klev upp på hans fötter för att därefter lämna ytterligare en kyss på tjugoåringens läppar - som han självfallet besvarade. ”Når du lite bättre om du står på mina fötter? Eller är de bara allmänt bekväma att stå på?” Undrade han och sänkte duschen en aning, så att vattnet slutade droppa halvt om halt nerför nittonåringens huvud. ”Du, har vi någonsin kysst varandra ute i regnet?”

"Zihaoo, du kommer att skrämma ihjäl dem." Gnäller Joshua medan han fingrar på de våta, röda lockarna som slingrar sig hur som på huvudet. "De är bara allmänt bekväma att stå på." Mumlar nittonåringen och viftar lite på sina tår som vilar på fästmannen fötter. Gud, visserligen är händerna komiskt olika varandra, så är fötterna också väldigt olika i storleksskillnad. "Jag tror vi gjorde det efter ett bråk nere vid sjön, men det gills faktiskt inte."

”Äsch då, de funderade inte ens en sekund över vad fan det var för stor lurvboll som stuttade omkring. Tror inte stt de skulle bli rädda över något sådant faktiskt”, påpekade tjugoåringen och sneglade ner på deras fötter. De var ju fan nästan lika olika varandra som händerna, på alla möjliga sätt och vis. Zihaos fötter var bara stora och klumpiga. ”Tycker att vi måste gå ut någon gång i regnet och göra det, utmana att ha bråkat innan”, fortsatte han efter en stunds fundering och kupade händerna omkring Joshuas puffiga kinder. Sedan böjade han på nacken och pressade försiktigt läpparna mot nittonåringens.

Zihaos ord får nittonåringen att le, nej vännerna hade kunnat ta det till åtanke, inte skrämt dem när se stod vid den branta trappan. Nu i efterhand förstår Joshua att han själv antagligen blivit rätt arg om det hänt honom också, även om det varit en olyckshändelse.
"Låter som en fin plan.. bara vi inte blir sjuka." Påpekar Joshua tyst, och låter ögonen förlorad i Zihaos mörka iris. Gud, han är så patetiskt kär. Än en gång känner han lite skuldkänslor, då tjugoåringen behöver böja på nacken så mycket. Så försiktigt, ställer han sig på tå för att göra det lite lättare, och besvarar den lilla kyssen.

På sätt och vis var ju att kyssas i en varm dusch betydligt bättre än en kyss ute i piskande regn, som kylde ända in till benen. Och för att vara helt ärligt kunde inte utsikten vara bättre på något sätt, eftersom Joshua var världens vackraste männsika enligt tjugoåringen själv.
”Eller så skaffar vi oss ett hus där duschen har typ världens största fönster ut mot skogen eller en sjö..eller helt enkelt något annat avskilt. Då slipper vi oroa oss över alla dessa förkylningar”, viskade Zihao och gled ner med läpparna mot nittonåringens käkben och vidare ner mot halsen. Gud, nu skulle han omöjligt kunna stiga ut från duschen. Fy skäms.

Nej, Joshua kan inte undgå att fnissa till lite åt orden som Zihao släpper ut sig.
"Mm.. det låter också fint." Påpekar nittonåringen mumlandes, som bubblar med värme av Zihaos läppar mot sitt skinn. Jösses. Det som den dumma Joshua tycker är så roligt, är bara tanken att de skulle ha grannar... Nej, då skulle de inte kunna ha ett stort, genomskinligt fönster in till deras badrum. Särskilt inte när de håller på så här. En annan anledning, är såklart Zihaos läppar, som får honom också att vilja fnissa... Men dt behöver inte tjugoåringen veta. "Vi får se till att inte ha grannar, i såna fall dock." Lägger Joshua till i viskande ton.

”Om vi nu råkar få några såna kan jag äta upp dem”, föreslog Zihao och lutade sig tillbaka en aning med en trumpen min skriven tvärs över ansiktet. ”Skrattar du åt mig, Joshua?” Undrade han och slog löst till den yngre över kinderna. ”Det är faktiskt väldigt ohyfsat att hålla på så ska du veta”, predikade han och sträckte sig efter behållaren med balsam. En stor klick av produkten befann sig snart i Josuas hår och tjugoåringen masserade ännu en gång in kletet i håret på sin fästman, fortfarande med under läppen putande. Nu hade ju Zihao skrattat åt nittonåringen några gånger också, men faktiskt aldrig i dusen, där man var helt blottad inför den andre och bara allmänt sårbar.