Förändrad värld Lupple & Medi

"Den kommer att göras det. Det kommer inte att göras fler som Rhiannon." Sa hon och lade en hand på hans rygg.
"Det är så... hemskt."

Hon gäspade och såg sedan ut. Somnade sedan och lutade huvudet mot rutan.

Han svalde hårt. "Det är fruktansvärt." Sa han viskande.

Armelle stannade på de två ställena hon skulle och sedan började hon att köra dem hem.

Väl hemma så vaknade hon och sträckte på sig. Såg på Theodore som kom ut med ett leende.
"Välkomna hem." Sa han och öppnade dörren för Aurora.

Aurora nästan klättrade upp i hans famn. "Åh jag har handlat så mycket." Tjöt hon stolt.

Dorian hoppade ned från taket för att öppna dörren till Halo.

Han höll henne och kramade henne mjukt.
"Så ska vi hjälpa att bära in? Om du bär in ditt så bär jag in maten?"

Halo log och tog sig ut.
"Du är en gentleman." Hon pekade mot bakluckan.
"15 kassar med mat."

Dorian stirrade på henne. "15 kassar? Det är sjukt mycket." Flinade han roat och kysste henne ömt. "Ska jag bära några?" Undrade han leendes.

Aurora nickade glatt. "Okej jag ska bära mitt. Men först...jag har druckit en milkshake." Viskade hon allvarsamt.

"Det skulle uppskattas. Vi behöver all hjälp vi kan få." Sa hon och såg mot Aurora.

"Men oj?" Sa han och smekte hennes kind.
"Det är inget att skämmas över. Du får väl äta vad du vill? Var det gott?"

"Då ska ni få min hjälp, kära dam." Viskade han och bugade sig roat för henne innan han gick till bagaget. Öppnade det och såg innehållet. Han lastade ut blodet först och la det på rätt ställe och sedan tog han kassarna och började bära in dem.

Aurora fnissade lite. "Jättejättemegagott." Sa hon lyckligt.

Hon började att bära in och hon såg på honom.
"Det känns som det blev en bra dag." Sa hon och såg mot honom.
"Hur mår Rhiannon?" Frågade hon tyst.

Maria kom in till Alexander.
"Kan jag få prata med dig?" Frågade hon oroat.
"Hur mår hon?"

"Hon ligger på operationsbordet nu. Alexander vägrar berätta vad som har hänt henne. Bara att Allan är ansvarig." Viskade han. "I hallen ligger vår tunglöse vän. Som numera har en tunga." Viskade han.

Alexander såg på henne. "Prata på." Sa han och ryckte på axlarna. "Hon har mer än en klump." Viskade han. "Jag behöver ta bort dem. Men jag vill inte öppna henne mer än nödvändigt." Viskade han.