prs yehet & kkaebsong

Ojdå, vad strategiskt av den äldre, det får faktiskt Joshua att bli någorlunda förvånad. Invecklat? Lite.
"Och du kallar dig själv för dum? Lägg av," påpekar nittonåringen med ett leende strykandes över läpparna, innan han blir uppbärd av sin fästman. Jösses, att det är så lätt för Zihao att bära upp den yngre är fortfarande nytt för honom. Visserligen är Zihao välbyggd och stark, och Joshua slank kropp... Men ändå. Att tjugoåringen sedan börjar svänga runt med honom, kanske inte är det mest optimala, men gulligt. "Bra, för annars skulle jag bli riktigt besviken ska du veta."

”Jag vet allt hur mycket du älskar att hålla på med hår, och jag har ju aldrig direkt låtit dig fixa mitt. Förutom när vi färgat det, men det räknas väl ändå inte?” Undrade han och började röra sig ut från sovrummet, med ögonbrynen lätt rynkade. Nej, lilla Zihao hade ingen aning om vart badrummet låg. En kort stund stod han och trampade på stället, innan han slutligen bestämde sig för att gå nerför några trappor. ”Och jag är dum när det gäller vissa grejer, faktiskt. Men så finns det ju en del grejer jag är väldigt bra på”, fortsatte han och lirkade upp en dörr som bara verkade leda in till ännu ett sovrum - ett sovrum där någon höll på att byta om. Hoppsan. Dumma, dumma Zihao. ”Fan” knorrade tjugoåringen och drog igen dörren med en smäll. ”Pinsamt.”

"Mm, nej det räknas inte." Instämmer nittonåringen, vars mun öppnas när Zihao slår upp en dörr där någon byter om. Varför hade han inte bara frågar Joshua vart badrummet ligger... dock är det inte förrän då, som den yngre kommer på en sak, och låter blicken glida upp över son fästmans kropp. "Väldigt pinsamt.. Du glömde visst att sätta på dig något du också." Viskar han och skuttar ner från Zihaos famn, och griper tag i hans hand, för att sedan dra med honom till det riktiga badrummet.

Och där blev situationen genat trehundra gånger värre. Hur kunde man bli så otroligt van vid att gå runt utan kläder?
”Men Joshua”, gnällde Zihao och sjönk ihop på badrumsgolvet med världens mest besvärade stön, varpå han började slå händerna i golvet. ”Varför sa du ingenting? Vet du hur många som kan ha råkat se mig? Åh, herregud..” klagade han och virade armarna runt benen. ”Jag tänker aldrig gå ut igen. Aldrig”, konstaterade tjugoåringen med uppspärrade ögon. Nope, nu var det kört för gott. Det spelade ingen roll om någon i Lewis hushållet råkade se honom strosa omkring utan kläder. Men Kråkboet var fyllt med en massa underligt folk..

Dumt blinkar Joshua ett par gånger, innan han börjar packa fram sina produkter och sätter på vattnet till duschen. I tystnad sätter han sig på huk framför Zihao och tar hand hand i sina.
"Jag märkte det inte förrän du öppnade dörren till någon annans sovrum." Påpekar nittonåringen och stryker fingrarna över den äldres handrygg. "Zihao, ingen såg sig, jag menar det. Nästintill alla är där ute, jag märkte ingen som såg. Och du märkte ingen som såg." Nej, de kommer behöva gå ut förr eller senare, och han är säker på att ingen sett. "Förlåt.. Jag lovar, ingen märkte."

”Lovar du?” Frågade Zihao ynkligt och kom med nöd och näppe upp på fötter igen, aningen vinglig. ”Förstår du nu varför djur är överlägsna människor? De behöver inga kläder”, muttrade han och skyndade in i duschen, i ett försök att dränka de buttra känslorna som flutit upp till ytan där de nu låg och plaskade omkring. ”Ibland önskar jag att min hjärna bara kunde dela på sig så att allting inte blev så jävla förvirrat.” Med en lätt suck gled tjugoåringen ner på det svala golvet samtidigt som det varma vattnet regnade över den bara kroppen. Usch, förhoppningsvis stämde det nittonåringen sa - att ingen hade sett honom. Tänk om de gjort det då? Skulle de vara elaka? Skulle de inte bry sig?

"Zihao, det är klart jag lovar. Tro det eller ej men jag gillar faktiskt att kolla vart jag går medan du bär mig, det är gosigt." Försäkrar Joshua "Det finns olika sätt att möta det på, men ja ur den aspekten är andra djur överlägsna." Medger nittonåringen och tar av sig sina kläder för att stiga in i duschen, i tystnad tar han tag i Zihaos händer och drar upp sin fästman på fötter. "Snälla, kan vi glömma det? Det här är en av de sakerna som försvinner bara man vill det."

”Du säger det, men någon gång under dagens gång kan jag lova dig att Fred och George kommer med en bild på dig och mig och kräver ersättning..alltså att de kommer pressa oss på pengar eller helt enkelt bara sprida bilden över hela världen för att”, muttrade Zihao och kom ännu en gång upp på fötter, bara för att genast vira armarna omkring Joshua. ”Vill du tvätta mitt hår också eller måste jag göra det själv? Kan tvätta ditt im du vill”, sade han tyst efter en liten stunds tystnad och drog några fingrar genom det rosa håret. ”Ditt hår är så fint dock, kommer säkert råka göra något fel..”

Joshua skakar på huvudet åt den äldre och slingrar armarna Om honom, vilar huvudet mot Zihaos bröstkorg.
"De kommer aldrig göra något sånt. De är faktiskt inte så elaka." Försäkrar han i viskande ton och börjar försiktigt gunga fram och tillbaka, myspys. Blicken glider upp mot Zihao, med ett leende på läpparna. "Jag vill gärna tvätta ditt hår, och du får gärna tvätta mitt... om du inte snaggar av det eller så."

Nej, det skulle de säkert inte göra, men precis som Joshuas hjärna hade en tendens att göra, kunde även tjugoåringens hjärna koka ihop en massa dumheter.
”Jag vet..men de fick mig trots allt att ramla nerför trappan nyss. Jösses vilka modiga själar..det föll aldrig in dem att jag faktiskt kan bli arg?” Undrade Zihao och himlade lite med ögonen samtidigt som han började skölja igenom den yngres hår. ”De kanske redan känner mig alldeles för väl och inser att jag är feg och skraj”, konstaterade han därefter med en liten suck och såg sig om efter schampot. ”Har du eget schampo eller?”