Skriva av sig-tråden

Jag har redan gjort det...

Okej.

Jag tar en sväng ut idag också, vi får hoppas att det hjälper...

Okej, gör du det.

Sätter spoiler, blev lite lång och ganska många svärord! ;S

Blir så sjukt jäkla arg på min mattelärare. Borde åtminstone fått C på provet, fick trots allt några vg-poäng samt två/tre mvh-poäng. Nä såklart får jag D usch han är så dålig

Ja okej hej det här blir inte så långt men jag känner mig hemsk, jag känner mig jättehemsk för jag sa en grej jag inte borde sagt msdfbhjdfsbjdf förlåååt! förlåtförlåtförlåt! Kan man säga förlåt med tankekraft så att en person kan få reda på det? Jag gör det i alla fall, FÖRLÅT!!! D:

Orkar inte klaga över mitt liv, känns så patetiskt att göra sådant. Men just nu är jag inte överförtjust i mitt liv, woooho.

Jag orkar verkligen inte låtsats att jag är okej, att allt är helt fint osv. osv. Allt är verkligen inte dåligt, jag mår bra, har inte så stora eller speciella problem men mår ändå dåligt. Jag ljuger för mig själv och struntar i mina känslor.
Känns som att ingen bryr sig om att någon annan mår dåligt, förväntar mig inte det heller, de har väl sina egna problem. Ändå försöker man hjälpa, men det spelar ändå ingen roll i slutändan.
De vet inte hur det känns. Att plötsligt förlora någon man älskar, bara sådär. Utan förvarning.
Tror depressionen kom när han försvann ut mitt liv. Det blev bättre till sommaren, då mådde jag bra, bättre än bra. Nu, de senaste månaderna, har allt blivit som förra året. Minnena kommer tillbaka.
Det blir inte bättre av nyheten av hans pappa, som gått bort. Jag såg på honom i korridoren, undrade vad han skulle göra om jag sprang fram och kramade honom. Jag skulle aldrig göra något sådant, för folk säger inte upp kontakten bara sådär, utan någon anledning.
Jag kan inte skylla på honom, jag kan inte. Vill inte ha det så igen, ändå känner jag att det är på väg. Men det blir alltid bättre till sommaren.
Fick reda på för några dagar sedan, att min bästa vän ska åka härifrån. Hon måste lämna landet, fly, rymma, vad man nu vill kalla det. Polisen är redan här. Det kommer inte bli samma sak utan henne. Kommer inte ha någon att snacka med, har det knappt just nu. Men jag har inget att snacka om, mitt liv har inget drama alls.
Samma sak varje dag. Folk ser mig som en docka, en fånigt gullig docka som aldrig bråkar eller sårar någon. Fyfan vad arg jag blev när jag hörde det. Att man kan vara så omedveten om vad andra tycker.
Folk bryr sig inte om mina matvanor heller, tycker det är ganska skönt att de aldrig oroar sig, fast jag ibland känner att de borde, att de inte ser mig alls. De ser inte hur jag igentligen mår bakom masken. Mina leenden. Mina skratt.
Min lärare tror att jag har anorexi, och började föreläsa för mig mitt i en lektion i engelska. Liksom första bästa chans att snacka med mig. Hon sitter alltid så nära mig som möjligt i matsalen och kollar på mig, ger mig menande blickar. Så ja, ibland äter jag för hennes skull.
"Ja Carin, här borta! Ser du att jag äter? Ser du hur mycket mat jag tog på tallriken? Ser du hur jag försöker hålla det nere, le och titta på dig när jag stoppar gaffeln i munnen?"

Kedjebrev: Mattelärare är som de är. Men vet du, jag tycker du borde snacka med killen, få honom att förklara varför han gjorde som han gjorde. han måste haft en anledning till det. Och då kan han dessutom berätta för dig vad han tycker att du gjort fel så du kan göra det bättre nästa gång.

melle-hjrta: Vet du, jag tycker bara den finns en sak du ska göra. Håll dig borta från henne. vissa människor går bara inte ihop. Om du tycker att hon beter sig på ett sätt som inte är okej, så var inte med henne. Om det blir ett allt för stort problem med henne så tycker jag att du och dina kompisar sak prata med en lärare. Vissa saker kan man reda ut själv, med det finns väldigt mycket som man inte sak reda ut själv. Ställ inte till mer bråk med henne, utan bara håll er borta från henne. Har ni tur så fattar hon vinken och låter er vara ifred.

Knizzlare: Ibland säger man saker som man ångrar, men vet du? Ibland är det faktiskt bra, för då vet man till nästa gång att man inte ska säga någonting liknande. Alla människor gör misstag, ingen är perfekt, och det är faktiskt okej. kan du inte prova att säga förlåt utan tankekraft? Oftast så känner man sig mycket bättre när man gjort det på riktigt, och det är aldrig någon som tycker att man är konstig för att man gör det.

expelliarmus: Ibland är livet inte perfekt. Ibland är det allt annat än perfekt. Men det är därför vi lever tillsammans, för att kunna hjälpa och stötta varandra. Ingen människa skulle klara av allting i livet själv, och det är det heller ingen som ber någon att göra. Det är inte patetiskt att klaga över sitt liv. Det är bra. Alla behöver varandra ibland, och får man en gång hjälp och stöd från någon, är det mycket lättare att ge det vidare. Om man får, har man också någonting att ge. Så bara låt allting flöda, det är bra att få ur det ur systemet. Ingenting är för fånigt, det är det aldrig. Alla människor har problem, alla olika, ingen lika. Alla har lika rätt till samma saker, och det hur stora eller små problem man har.

smartbabe: Ja visst har alla sina egna problem, med det hindrar ingen från att bry sig. Du verkar ha så mycket inom dig, så mycket att bära på som du inte vet hur det ska komma ut. Ibland råkar det bli så att varenda punkt i livet rasar på samma gång, och man blir bara den där lilla förvirrade, ensamma pricken. Men du, våga gå fram och berätta för någon hur det är, och hur du känner dig. Det finns många som är villiga att lyssna. Jag tror att du behöver en vän, som kan vara nära dig. Och det kan vara svårt att finna en sådan vän, särskilt när du är på gränsen till att förlora en. Att förlora en vän är något av det värsta som finns. att inte få vara nära de som betyder så mycket för en. Men jag tycker verkligen att du ska finna någon, vuxen eller inte, som kan vara där och lyssna på dig.