De utvalda

"Tack" mumlade Ethan och kupade händerna om hennes ansikte och besvarade kyssen mjukt. Det betydde mycket att hon sa det.

"Alltid" mumlade hon och log lite. "Och jag är alltid din även om de åter skiljer på oss." fortsätter hon och lägger armen över honom.

"Och jag är din.." mumlade Ethan och kysste henne ännu en gång. Han orkade inte gå tillbaka till Vina nu, hon sov inte ens alltid med honom...Han kunde säga att han somnade vid skrivbordet...

Eletha kryper intill honom, och lägger huvudet mot hans axel. "Erkänner Vina Simon som sin son eller bara din? Ärver han ändå?" hon var orolig för sin sons framtid som hon inte fick delta i.

Ethan la armarna om henne igen och blundade lätt. "Hon har inte erkänt honom fullt ut, men jag har sett till så han får ärva och så, lika mycket som Hektor...".

"Bra." log Eletha, även om Simon var född utom äktenskap med en okänd mor skulle han få det bra. "Tack" log hon mjukt.

Ethan log. "Så lite så...". Han hade fixat det för Simon, hans rödhåriga pojke..."Ska vi sova?" mumlade han srdan, han var trött och lite sjuk än.

Eletha nickade, de borde det och Eletha var trött. Hon la sig på hans arm och drog filten om dem.

Ethan drog henne intill sig och somnade så. Glad för att ha henne nära sig, hur mycket hade han inte drömt om det? Han sov bra, inga.mardrömmar.

Eletha sov lugnt och tyst och då hon vaknade vid gryningen kände hon sig lugn för en gång skull. Hon rörde inte på sig utan såg mjukt på den sovande Ethan.