prs yehet & kkaebsong

"Det är alltid jobbigt." Påpekar Joshua och lutar försiktigt kinden mot sin fästmans hjässa med en svagt leende. Orden som lämnar Zihaos mun får honom att rodna, hjärtat att dunka hårt. Hur löjligt det än må låta. " Du hade överlevt över mig.. Men jag tänker likadant som dig, livet hade inte blivit lika underbart utan dig."

”Alltså nej, jag hade nog faktiskt inte överlevt utan dig”, nedvisades Zihao och ruskade på huvudet. ”För det första hade jag nog råkat bränna ner huset om jag haft en mikro, svämmat över huset om jag hade en dusch eller ett badkar..och så hade jag troligen varit helt ensam, för det är du som tar fram allting som är bra med mig”, avslutade tjugoåringen och petade till den yngre i pannan. ”Du, vill du veta en sak? Jag älskar dig mer än allt annat på hela jorden.”

"Om du inte varit med mig, eller ens känt mig, hade du inte behövt släpas med mugglaruppfiningar." Påpekar Joshua och stryker försiktigt fingrarna över de röda lockarna. Jösses, han blir nästan tårögd av Zihaos alla ord, varför är morgonen så känslofull? Just nu glädjer det honom en hel del att fästmannen har sitt huvud på hans bröstkorg, för annars skulle han se de tårfyllda ögon. I tystnad gömmer Joshua ansiktet i de röda, lena lockarna. "Jag älskar dig också.."

”Hm, jo det är ju sant”, erkände Zihao och rynkade lite på ögonbrynen. ”Och bara så att du vet kommer jag aldrig sluta älska dig. Aldrig, aldrig, aldrig”, mumlade han sedan och drog lite på munnen. ”Men du, behöver inte vi typ göra oss i ordning? Har en riktigt dålig magkänsla inför det här Joshua..” fortsatte han och satte sig upp med ett ryck, ögonen fästa på fönstret där solskenet letade sig in. När blicken sedan föll på den yngre bleknade leendet en aning. ”Gråter du? Sa jag något fel. Du vet att du måste säga till när jag är dryg!”

Joshua biter sig hårt i läppen för att inte snyfta åt den andres ord, hur är han inte van vid det här än.
"Vet du varför du har en dålig magkänsla?" Frågar han viskandes, dock skyndar nittonåringen med att stryka bort sina tårar. Klart Zihao inte sagt något drygt. Dumma Zihao. Med än en snygging slänger han sig över tjugoåringen, borrar ner ansiktet i den vältränade axeln. "Nej, du sa ingenting fel.. verkligen inte." Mumlar han.

Med ett litet, blekt leende över läpparna, slingrade Zihao armarna omkring Joshua och drog in den där ljuva doften. Det var verkligen glasklart att han aldrig skulle få nog av den.
”Jag vet inte, ibland får jag bara världens sämsta magkänsla..det är typ som om någonting rör sig i luften”, sade han tyst och rynkade pannan en aning. Därefter växte det lilla leendet sig genast större och tjugoåringen nickade förstrött. ”Okej, bra..” viskade han och pillade med den andres rosa lockar. ”Blev typ orolig.”

Med ett litet smackande stryker Joshua än en gång sina händer över sina glansiga ögon.
"Försök att inte tänka på det okej? Så fort du får de tankarna i huvudet, krama om min hand hur hårt du vill, tills de går bort?" Försöker han resonera och ser upp på Zihao, så att de kan se varandra i ögonen. "Du så bara väldigt fina saker Zihao.. Tack." Viskar han och lämnar en liten kyss på sin fästmans läppar. "Kom.. Jag behöver ta en dusch, vill du byta om nu eller ska du också ha en?"

”Bra på väldigt fina saker? Vadå? Att se ut som en gud eller?” Undrade tjugoåringen med ett retsamt leende och klappade löst till Joshuas kinder. ”Behöver också och hade aldrig tänkt att lämna dig ensam..åtmsintone inte i duschen”, fortsatte han med en glimt i ögat och slöt ögonen när den yngre lämnade en liten kyss vid hans läppar. ”Kom, du får fixa mitt hår om jag får följa med, deal?” Zihao satte sig upp och slängde benen över sängkanten för att därefter komma upp på fötter och sträcka ner en hans mot nittonåringen.

"Nej, vad jag menade är att du bara sa väldigt fina saker... så du behöver inte oroa dig." Viskar Joshua förklarande med en liten rodnad på kinderna. Jösses, tänk att han blivit så rörd av orden, men kan man döma honom? Nej, inte i nittonåringens ögon. Lydigt tar han tag i Zihaos hand, och hävar upp sig från sängen. Planen på att de skulle hålla sig borta från varandra har åkt rakt ner över stupet. Ögonen lyser upp, och Joshua drar upp sin lilla väska där allt han behöver ligger. Ja, att styla Zihaos hår vill han verkligen fixa med, bakåtslickat kanske? Joshua skulle nog smälta. "Deal, du har en väldigt dålig taktik dock, du får det som att låta att jag inte vill att du ska följa med."

De var verkligen dåliga på att hålla sig borta från varandra någon längre tid, eller hur? Det hade ju varit meningen att de inte skulle gå runt och klänga på varandra under dagen, men det var ändå precis det de gjorde. Men eftersom deras lilla mysstund hade lett till dessa fina ord var det helt klart värt det.
”Nej, det är bara du som tror att jag har det”, protesterade Zihao och fiskade upp Joshua i sin famn, innan den yngre han protestera. ”Grejen är att jag får det att verka som att min taktik är så urusel, att du börjar tycka synd om mig och låter mig få det som jag vill”, fortsatte han med ett flin och började svänga runt med nittonåringen, fram och tillbaka. ”Men du kommer ändå få fixa mitt hår, det lovar jag.”