PRS Lupple & Medi

Willow åt under tystnad och såg sedan på Dorian. Hon tog sedan en bit mozzarella och stoppade den i munnen.
"Gillar du mitt hår?"
Frågade hon och flinade svagt.

Tristan såg på Allie log.
"Vill du ha mer?" Frågade han med et varmt leende på läpparna.
"Du kan få mer."

Han märkte att hon tittade på honom och hörde att hon pratade med honom.
Han skrattade lågt och lutade sig fram mot henne.
"Älskar allt med dig." Viskade han leendes för att sedan sätta sig tillbaka och ta några fler klunkar.

Allie stirrade på sitt tomma glas, vart hade allt tagit vägen?
Hon vände blicken mot Tristan och bet sig lite i läppen.
"Ja tack." Viskade hon lågt och kramade hårdare om hans arm.

"Då beställer vi mer in. På samma sätt." Han tryckte på en klocka för att tillkalla en servitris. Han skrattade mjukt.
"Ingen fara hjärtat."

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Jag vill ha mer." Hon pekade på sitt tomma glas och såg sedan ner.
"Jag vill gärna ha mer." da hon efter en stund.

Allie studerade klockan länge för att sedan se på Tristan.
"Modernt." Viskade hon och fnissade lite.
Ville väldigt gärna trycka på den där klockan.

Dorian såg på Willow, smekte hennes rygg saka.
" Mer dricka?" Frågade han leendes.
"Vi fixar det. " Sa han och pussade hennes kind.

En servitris dök upp och såg på dem.
"Önskas det något?" Blicken flackade och såg på Dorian.

Tristan log.
"Två påsar med 0 fyll på glasen här." Han såg menande på henne.
"Sen mer läsk till Willow här." Han log mjukt.

Dorian kände servitrisens blick och hörde hennes hjärtslag, hon var verkligen nervös. Vad i hela friden hade han gjort?
Han la huvudet lite på snedden och tittade på servitrisen.

Kvinnan verkade enbart ha hört fyll på glasen här och tog fram en liten kniv från sitt bälte.
Dorian reste sig snabbt upp och tog kniven ifrån henne.
"Påsar." Sa han lågt och hängde tillbaka kniven i hennes bälte och hon skyndade sig därifrån för att hämta rätt.
Dorian satte sig ned och drack upp sitt blod.

Hon såg skräckslaget på kvinnan.
"Endast påsar" Hon såg på Tristan som reste sig upp och gick mot henne.
"Får jag tala med er?" Han såg nervös ut.
"I enrum?" Han lade huvudet på sned.
"Snälla."

Dorian såg på Willow, svalde några gånger.
" Detta är kanske inte en bra restaurang." Sa han lågt.
Han såg på Allie som halvt stod upp och stirrade mot kvinnan.
"Far. " Sa han tyst och nickade mot Allie.
Lathan vände sin blick ditåt och greppade tag om Allies arm, tvingade ned henne så hon satt.
"Allie, tänk på nått annat. Tänk på Tristan." Sa Lathan vänligt och Allie svalde hårt men började att fokusera på Tristan.

Kvinnan såg på Tristan, med skräckslagen blick. Hon backade ifrån honom och nickade.
"Självklart. " Sa hon med darrande underläpp.
"Följ med." Fick hon fram och tog sig in genom personalens dörr och väntade nervöst.

Han gick efter och suckade.
"Den unga kvinnan med den vackra röda klänningen. Hon är Alexander Claremos dotter. Hon får inte jaga, inte ens döda. Så det är därfför vi inte vill se en blödande person. Vi valde ett avlägset rum ändast för hennes välmående." Han log mjukt.
"Så ta bara påsar. Om vi kommer igen så komihåg det. Jag skulle även vilja beställa någon god efterrätt bestäm ni." Han log mjukt och tog hennes hand i sina och log mjukt.

Hon såg på Dorian och såg ner på köttet.
"Jag tycker det smakar gott." Hon såg på honom och åt upp det sista. Såg på honom med en kärleksfull blick och lade huvudet på sned.

Kvinnan såg på honom för en kort stund men vände sedan bort blicken.
Men lyssnade.
"Jag ber om ursäkt sir." Viskade hon och nickade.
"Jag skriver upp det. I vårt register." Fortsatte hon.
Kände hans kalla hand och rös till. Men drog inte undan den.
"Till vem? "Frågade hon lågt.

Dorian nickade sakta, hon verkade inte ha märkt av det som skett, det var ju tur.
"Vad bra älskling." Sa han och pussade hennes panna mjukt.
Mötte hennes blick och pressade sina läppar emot hennes.
"Var det glass du ville ha senare?" Frågade han och drog fram en menyn och tog upp efterrätterna för människor.
"För det finns ganska mycket." Flinade han.