prs yehet & kkaebsong

"En hel del?" upprepar Joshua med ett lätt skratt, att prata med den äldre om tiderna som ligger bakom dem, är förvånansvärt värmande. Att få det klart för sig att Zihao faktiskt är där med honom, och troligen alltid kommer vara, förhoppningsvis. Och att Zihao kommer ihåg både lyckliga och bittra minnen. "Jag antar att man kan säga det.. Varken Julian eller Liljah var särskilt förtjust i tanken, men de kan inte mätas med Samuels tankar om det." påminner nittonåringen och pillar förstrött med de röda lockarna bakom sin fästmans nacke. "De har varit med om mycket mer märkliga saker för att tycka att vårt förhållande är udda eller fel."

”Ja, kommer du inte ihåg när båda två blev avundsjuka på katten? Eller när jag spillde en massa skit över dina lakan?” Undrade Zihao med ett leende som bara växte sig varmare och varmare på de smala läpparna. ”Okej, helt ärligt nu..vad tror du att Liljah tycker om mig? Inte om vår relation eller så, utan bara om mig som person”, undrade han med en spelfullt blick och grävde ner dig hos Joshua med ryt litet tjut. Urk, han hade helt klart kunnat stanna sär i sängen med fästmannen resten av dagen. Men nejdå, förr eller senare skulle de behöva fixa sig och gå ner och hjälpa till. Däremot hade tjugoåringen ingen som helst lust att tänka på allt det där i den stunden.

Försiktigt trummar Joshua med fingrarna mot den frusna huden.
"Jo... att bli avundsjuk på Mimmi var förvånansvärt barnsligt av oss bägge två. Det där med lakanet kommer jag nog aldrig kunna glömma bort." Nej, nittonåringen kommer klart och tydligt ihåg hur han fått panik över varje minsta lilla felsteg, och tvingat sig själv att tvätta lakanen på direkten. Joshua är riktigt tacksam över att det åtminstone är lite bättre nu, och att han inte behöver få ångest av precis allting. Dock bildas en rynka uppe i pannan, och ser funderande mot Zihao. "Jag vet inte.. hon kan inte direkt ge en rättvis bedömning, då ni seriöst inte haft en endaste konversation med varandra, och hon bara känt dig de åren du var mindre trevlig.. Men jag tror hon skulle gilla dig, iallafall inte ha något emot dig, om hon lärde känna dig."

Desto mer de talade om minnena, desto mer verkade Zihao kunna komma fram till någon slags slutsats - att de båda två var riktigt, riktigt fjantiga. Eller, de hade åtminstone varit det förr i tiden. Dock kunde ju tjugoåringen inte direkt ljuga och säga att han aldrig blev avundsjuk på kissemissarna eller Haru då och då. Det hade faktiskt varit en komplett lögn.
”Hm..” mumlade han fundersamt och sköt därmed bort tankarna som susade omkring inne i huvudet på honom. ”Så du säger alltså att jag har blivit mer trevlig under de senaste åren? Så till och med du tyckte att jag var dryg och dum när vårt förhållande var nytt?” Undrade Zihao med ett höjt ögonbryn och knäppte till Joshua löst på armen. ”Det är inte mitt fel att jag är dum! Eller jo, men ändå inte..äsch.”

Med höjda ögonbryn pillar han försiktigt med de röda lockarna, tyckte Joshua det?
"Du har definitivt blivit trevligare under åren." Mm, jo det är klart Zihao har. Åren innan hade han inte varit det minsta snäll mot lilla Joshua, inte innan sjätte året. Dock tvingar han bort blicken från sin fästman. "Zihao, jag vet inte. Jag var rädd för dig i början, att allt bara var en lögn, lyckligtvis var det inte det. Ibland så du en hel del elaka saker, men det spelade ingen roll alls."

”Rädd? Rädd för mig? Den mest mesiga personen i hela universum som typ är rädd för sin egen spegelbild?” Undrade Zihao med ett litet skratt innan leendet bleknade en aning. ”Nejdå, jag förstår vad du menar..” försäkrade han genast därefter och skakade på huvudet. ”Men tror aldrig att jag var så elak att jag hade ljugit om en sådan sak. Jag hoppas åtmsintone inte det.” Tjugoåringen slöt ögonlocken och rullade ihop sig intill Joshua med en liten suck, började dra i nittonåringens kläder. ”Vi borde kanske försöka lära oss legilimering? Det kan underlätta i framtiden faktiskt.”

Joshua himlar lätt med ögonen, skakar på huvudet åt den äldres ord. Hur kan den äldre inte förstå det?
"Zihao, efter åren innan tycker jag att det är helt självklart att jag skulle vara rädd." Påpekar han med ett litet leende innan nittonåringen börjar lämna små pussar på sin fästmans händer. "Jag tror inte heller att du skulle ha gjort det, inte nu.. Men jag kände dig inte lika bra då som jag gör nu, eller hur?"

Jovisst, annat hade väl Zihao inte kunnat förvänta sig. Helt ärligt hade det bara varit konstigt.
”Okej, det låter ju resonabelt”, mumlade tjugoåringen och fnissade till när den yngre började lämna små kyssar över händerna. ”Och nej, du kände mig absolut inte lika bra då som du gör nu..trodde faktiskt att det var en självklarhet”, fortsatte han och slingrade sig om nittonåringen med busiga ögon. ”Till exempel så visste inte du att jag var kittlig, precis som jag inte hade den blekaste aning om att du är det.” Och med de orden började Zihao kittla Jodhua, med benen slingrade runt honom.

"Zihao!" Utbrister Joshua gnällande, och gör ett tappert försök i att slingra sig loss från sin fästmans grepp. Jösses.. Nej, han kan inte sluta skratta så länge Zihao kittlar honom. Med gnällande läte försöker nittonåringen att sparka sig låss, sprattlar med benen något förskräckligt... som att det skulle fungera.

”Blev det jobbigt nu eller?” Frågade Tjugoårongen och lät huvudet falla på sned, samtidigt som han istället gosade ner sig hos den andre. Det var betydligt bättre att gosa än att retas. Extremt mycket bättre och defintivt att föredra. ”Vet du hur tacksam jag är över att ha dig eller? Jag tror faktiskt inte ritkigt att du inser det, speciellt med tanke på hur dum jag är ibland..” mumlade Zihao efter ett slag och gömde ansiktet i Joshuas bröstkorg. ”Hade inte överlevt utan dig.”