prs yehet & kkaebsong

"Zihao, han har beyy om ursäkt, mycket mer kan du ju inte be om." Viskar Joshua och skakar lätt på huvudet. Det verkar som att alla springer fram och tillbaka då och då, allt som behöver fixas till bröllopet... Och nittonåringen har inte ens gjort sig i ordning än. Jösses. "V i måste skynda oss, och hjälpa till lite."

Så var det ja. Tjugoåringen vilade huvudet mot bordet ett kort slag, i ett tappert försök att samla sig själv, innan han skuttade ner på golvet och tassade upp för trapporna. Visserligen må han ha varit klumpig, men snabb kubde han faktiskt vara lite till och från. Utan att ha några planer på att vänta på Jodhua, gled Zihao slutligen in i deras rum där benen nästan genast knakade till. Urk. Det hela gick både långsammare och gjorde betydligt ondare än i vanliga fall. Dumma Fred och George.

Blicken följer lydigt efter fästmannen, och Joshua tar upp sin tekopp i sina kupade händer och tassar efter. Som den förstående person som han är, låter han Zihao skifta ifred, det måste göra förskräckligt nu.
"Du måste frysa jättemycket.." mumlar nittonåringen och virar en filt om Zihao, för att sedan vira än ett täcke över honom.

”Fryser? Sure, men för att vara helt ärlig är jag mest arg på Fred och George”, muttrade Zihao och drog täcket tätare om kroppen, samtidigt som tänderna började hacka i varandra. ”Alltså jag svär på att jag kommer ge igen”, fortsatte han med onda ögon och föll ner på sängen med ett stön. Tjugoårongen var på tok för utmattad för att orka hålla sig på benen. Det hela skulle väl sluta med att han skulle få rulla ner för trappan. ”Hallå, ge mig en puss. Jag har faktiskt väldigt ont.”

"Zihao, de ville inte skrämma dig sådär." Påpekar Joshua och lägger sig ner under ett annat täcke medan blicken vilar på den äldre. "Men de skulle nog uppskatta det.. att någon annan än dem vill busa lite." Jo, det skulle inte förvåna nittonåringen om det var så, tyvärr. Försiktigt stryker han tummen över Zihaos kind, innan han lämnar en liten puss på Zihaos kind. "Om jag kyssar dig blir du bara smittad."

Visst, det hade inte varit deras avsikt att ge Zihao hundratals blåmärken. Men det var ju faktiskt så det blivit eller hur?
”Åh, de ska allt få se på bus”, morrade tjugoåringen innan han log nöjt över den lilla pussen på kinden. ”Har ju inte blivit smittad ännu, eller hur? Och för att vara helt ärlig vågar jag helt klart ta den risken”, mumlade han och kupade händerna om Joshuas kinder. Egentligen skulle de väl hålla sig borta från varandra. Däremot orkade han inte bry sig om det nu när de ändå var ensamma.

Ett litet leende rotar sig fram över Joshuas läppar medan fingrarna rör sig upp mot den äldres nacke, och besvarar kyssen. Jo, de är riktigt värdelösa på att hålla sig borta från varandra.
"Efter vi går upp, får vi hålla oss borta från varandra.. Så ta vara på tiden." Mumlar nittonåringen och pressar mina läppar mot den äldres än en gång.

”Är vi verkligen så klängiga att de andra tycker att vi måste tävla om att hålla oss borta? Är vi verkligen så fjantiga?” Undrade Zihao med stora ögon. ”Visst, vi gillar att mysa..men tycker alla andra att vi gör det så pass mycket att det blir irriterande?” Fortsatte han och besvarade kyssen med ett blekt leende på de lätt darrande läpparna. Fy fan vad han frös. Det var så nedrans mycket trevligare att ha ett tjockt lager päls, då man inte behövde oroa sig över kylan.

Huvudet faller på sniskan, jösses.
"Zihao, det var min idé. Inte deras." Förklarar Joshua och lutar pannan mot den äldres. "Jag tycker vi ska fokusera på annat än att klänga på varandra, men det är okej, mysigt är det ju."

Zihao blängde mot Joshua och putade med underläppen.
”Ja, det är mysigt. Och du var så jävla otrevlig inatt ska du veta, ville inte gosa för fem öre. Allt du gjorde var att ligga och klänga på Haru”, fortsatte han anklagande och satte sig upp med ett ryck. ”Är det jobbigt att vara med mig när Julian är här? När Liljah är här?” Kanske drt var så det låg till. Den yngre hade ju varit så förfärligt nedstämd och tystlåten.