PRS Lupple & Medi

"Vi tar en bil. Vi kanske stör såhär sent." Han log mjukt igen och tog hennes hand.
"men i morgon lovar jag att vi åker"


"En stor och den ska vara i balsalen där det är högt i tak." Hon log stort.

Hon såg på honom, otroligt besviken.
"Vad då stör?" Gnällde hon för att sedan släppa taget om hans hand och kliva in i första bästa bil som stod nära.

Han såg på henne och flinade lite.
"I balsalen? " Sa han och skrattade lågt för att sedan svänga av och parkera bilen.

"Ja dessutom vill kag kunna se dig ibland." Han började köra och satte på radion.
"Och vad ska vi göra om vi är hungriga?" Frågade han

"Vad är det som är så roligt?" Hon satte händerna i sidorna.
"Vill du hjälpa mig upp?"

" Du kan titta på mig hela natten." Mumlade hon och bältade fast sig. Bytte radiokanal och stirrade ut genom fönstret.
Ville verkligen inte vara tjurig, hon kände sig som ett barn.
Och hans fråga.
Hon svalde hårt och drog med fingrarna över rutan.
" Säga till. Inte bita någon." Sa hon tyst.
"Jag vet detta Tristan." Sa hon och såg på honom.

Han flinade lite och såg på henne.
"Ja balsalen är ju liksom allas rum." Sa han och såg på henne.
" Jag vet att alla älskar oss, dig. Men tror du de vill se vårt bröllopsfoto i balsalen för evigt?" Sa han och såg på henne.
Klev ur bilen, gick runt och öppnade dörren åt henne och hjälpte henne upp.

Han skrattade mjuk och petade på hennes kind.
"Inga tjurskallar tack." Han log såg sedan på vägen.
"Bra och vet du en sak? Vi ska på ev restaurang för vampyrer.... typ"

Hon tog hans hand och tog sig ur bilen.
"Tackar. Du har nog rätt." Hon fnisade.
"Men jag vill se den mer."

Hon kände hans finge och log svagt, kunde inte hålla sig.
" Behandla mig inte som ett barn, snälla." Bad hon och såg på honom, greppade tag om hans hand och pussade den mjukt.
Hon såg nyfiket på honom.
"För vampyrer? Du vet inte ens villiga människor får jag bita." Sa hon ärligt och såg på honom.

"Vi hittar nog ett perfekt ställe för den. " Sa han leendes och kysste henne mjukt.
La en arm om hennes midja och låste bilen.
Såg Lathan parkera i närheten och ganska snart var även de ute ur bilen.
Armelle steg ut och gick fram mot Willow med ett leende på läpparna.

"Förlåt älskade mig älskling." Han skrattade och såg på henne.
"Nej det menas at de har villiga människor men även blodpåsar." Han och smekte henne över håret och parkerade.

Hon böjde huvudet bakåt och skrattade mjukt.
"Ja det får du.." Hon huttrade lite.
"Det är lite kallt."

Allie nickade sakta, log mot honom.
" Det är bra." Sa hon med ett litet leende.
"Kan du ta en blodpåse med mig? Jag vill inte bli avundsjuk." Sa hon tyst och såg på honom.

Han såg på henne och kysste henne mjukt.
"Vi går in och väntar på de andra. " Sa han och ledde henne över till den väldigt eleganta restaurangen.
" Det finns mat, för alla härinne. Så ehm bli inte rädd. " Sa han och såg på henne. För att sedan öppna dörren.
Det var en makalös restaurang och så fort de kom in möttes de av en servitris.
" Äta här eller ta med?" Frågade hon och Dorian såg på henne. Människa. Modigt.
" Äta här, bord för sju. Du kan skriva upp det på Vinther. " Sa han lugnt med ett leende lekandes på läpparna.
Vid namnet och leendet så syntes det hur hon reagerade och hon nickade sakta.
"Åh Vinther. Självklart. " Sa hon och harklade sig, började fumla lite med sina papper.

Lathan steg in och la en arm på Dorian.
"Dorian." Sa han kallt och såg på honom för att sedan gå fram till servitrisen.
" Andas. Vi kan vänta." Sa Lathan vänligt och kvinnan nickade för att gå iväg och kolla ifall nått bord var ledigt.

"Ja men självklart älskling. Jag kan be om att de häller upp dem framför våra ögon." Han krokade fast henne i has arm och började gå.
"Så andas."

Willow såg på honom och lade huvudet på sned.
"Jag är inte rädd Dorian. Det är Ingen fara." Hon såg på kvinnan och log mot henne.
Hon verkade rädd för Dorian.

Allie nickade sakta, log stort mot honom.
"Tack." Sa hon och pussade hans kind, lutade sig mot honom och följde med honom in.
"Kommer det vara många vampyrer där?" Sa hon nyfiket och såg på honom.

Dorian smekte Willow över ryggen, synade rummet.
Det var många kända ansikten här inne.
Armelle klev in och såg sig omkring, såg på Dorian och himlade lite med ögonen.
"Försök bete dig Dorian. För Willows skull." Sa hon lågt men allvarligt.
Dorian stirrade mot henne men såg sedan på Willow och andades djupt.
Kysste henne sakta på kinden.
"Älskar dig." Viskade han och höll stadigare om henne, lät sin blick vila på henne.