De utvalda

Ethan hade fått en kopp kaffe upp då han kände att han behövde det och bad då också om en fruktskål. Då Eletha knackade på så öppnade han och log lite. "Godmorgon". Han släppte in henne och stängde dörren.
"Idag ska jag ha samtal med några i mitt hushåll, de ska nog få ökad lön så de blir troligtvis inte våldsamma...":

"God morgon." log Eletha svagt och nickade. "Nej, troligen inte, man brukar inte bli så arg av löneförhöjning." skrattar hon lite innan hon ställer sig bakom hans stol och ordnar anletsgraden till kalla och stela.

Ethan skrattade lätt han med innan han också tog på sig en min som anstod en lord. Han fick inte heller visa känslor hur som helst, även om han var en mycket barmhärtig lord.
Snart kom det in arbetare som fanns i huset, en efter en, Ethan pratade lite med varje och gav alla högre i lön, alla var mycket glada, några såg lite sura ut över att de trodde de skulle få mer, men ingen sa något.

Eletha gjorde inte en min, inte rörde sig hon var som en staty orörlig. Randa hade lärt henne väl, han hade fått henne till en viljelös slav och var stolt över henne, då Eletha slutat bry sig blev det så. Hon såg på tjänstefolket, men allt verkade gå bra.

Tillslut var det dags för den sista, en man i medelåldern, mycket glad och positiv, men slarvig och lat. "Jag är rädd att jag inte kan ge dig löneförhöjning, du har inte gjort ditt jobb ordentligt, men du ska få en andra chans nu". Mannen som alltid hade ett leende på läpparna såg först förvånad ut, sedan arg. "Vad? Jag har arbetat bra! Det måste vara något misstag!". Ethan skakade på huvudet och mannen flög fram. "Sabla lord!" morrade han.

Med ett enda tag får Eletha tag i mannens nacke och drar honom bakåt. Hon trycker honom mot väggen, "Var glad att du får ännu en chans." säger hon med kyla och trycker den vilt kämpande mannen mot väggen.

Ethan suckade sorgset. "Eletha släpp honom". Han vände sig sedan mer mot mannen. "Du får gå härifrån nu". Han gnuggade sina tinningar.

Eletha gjorde genast som hon blev tillsagd men såg till att mannen försvann så han inte kunde skada Ethan innan hon stängde dörren om honom.

Ethan suckade djupt och såg på Eletha. "Jag vill så gärna ge alla allt jag äger, men jag kan inte...". Han fick inte, och han ville att Simon och Hektor skulle ha något. "De hatar mig...Tror jag är högfärdig...".

Eletha nickar, kommer fram till honom och lägger armarna om honom bakifrån. "Det är väl så det blir....." sa hon, mer kunde hon inte trösta med. "Jag älskar dig." sa hon och kysser hans panna. Sedan ser hon på honom och möter hans blick, "Många lorder har älskarinnor......" sa hon trevande och såg in i hans ögon. Hon menade om hon skulle bli hans.