prs yehet & kkaebsong

Joshua himlar lätt med ögonen åt den äldres ord och skakar på huvudet, jösses. När Zihao sedan rullar ner på golvet, tar nittonåringen tillfället i akt att ställa sig upp. Att gå runt med endast en tröja som når ner över låren går inte för sig, nej, han behöver definitivt mer kläder för att gå ner.
"Tror du att du klarar av att skifta?" Frågar han medan ett par mjukisbyxor dras över benen.

Zihao gav nittonåringen en menande blick innan han vände de mörka ögonen mot dörröppningen. Jovisst, efter att han fått i sig någonting så skulle det väl inte vara några som helst problem. Men tjugoåringen var alldeles för feg och osäker för att gå ner och tigga mat alldeles själv. Han behövde Joshua, annars skulle det bara sluta illa. Och för den sakens skull var han även i ett relativt stort behov av kläder. Relativt, host. Snarare i ett extremt stort behov av kläder.

Nittonåringen står och ser undrandes på Zihao en kort stund med höjda ögonbryn, innan han än en gång skakar på huvudet åt sig själv.
"Ska jag komma upp med mat?" frågar Joshua aningen roat och kammar igenom sina rosa, röriga lockar. Han kommer behöva fixa dem, Zihaos också. "Du kan inte skifta nu, eller hur?"

För det första, Joshua skulle inte behöva gå och hämta mat åt tjugoåringen. Då skulle lilla Zihao bara känna sig som en börda. För det andra, nope, han var alldeles för hungrig och uttorkad för att orka skifta. Förhoppnings skulle det inte vara några problem efter att han fått röra lite på sig och ätit. Om det var det skulle han på riktigt bli förbannad på sig själv, vilket han helt ärligt redan var. Xie Zihao är lika med en massa trubbel och problem.

Joshua bär upp Haru i sin famn och öppnar dörren till rummet.
"Kom, vi går ner och äter lite.. de kommer nog vara lika förstående som Jordan." Berättar nittonåringen med ett leende. Försiktigt börjar han tassa ner för trappen, och som vanligt kommer två stycken Weasley tvillingar upp bakom dem.
"Sovit gott? Ska mystävlingen börja nu eller?" Frågar Fred, verkar som att vännerna är mer exalterade än turturduvorna själva.

Åh herregud. I samma sekund som tvillingarna uppenbarades från tomma intet, snubblade Zihao över framtassarna och rullade ner för trapporna i en trasslig hög av päls och ben. Tjugoåringen överdrev inte ens när han sa att han var feg. Och inte bara feg på det sättet, utan han var även extremt lättskrämd. Åtminstone så pass att han lyckades ramla ner för hela trappan utan att blinka. Aj. Det var inte direkt skönt att slå i stegen heller. Absolut inte faktiskt. Han skulle säkert få en hel drös med blåmärken.

Det verkar inte som att tvillingarna tänker be om ursäkt, nej de börjar små fnissa istället åt sina busigheter. Joshua däremot, skyndar sig ner till sin fästman och slingrar armarna om honom, för att sedan stryka fingrarna över ställena där han smällt till. Fy fan.
"Tvillingarna kan vara riktigt läskiga ibland, och elaka." påpekar nittonåringen och himlar med ögonen åt de längre, gud så irriterande av dem. "Hur går det, kan du stå upp?"

Kunde han stå upp? Det var faktiskt ganska tveksamt med att kroppen nyss drällt nerför typ tjugo trappsteg och slagit i en och en annan vägg under tiden. Ja, de där tvillingarna kunde helt klart gå en på nerverna och även om Zihao inte borde ha blivit arg, så kunde han inte undgå att bli det trots allt. Till hans stora försvar så hade han faktiskt rätt så ont efter fallet nerför stegen, så det var inte underligt att humöret droppade. Att Weasley tvillingarna stod och skrattade åt tjugoåringen gjorde definitivt inte saken bättre. Fan vad de skulle få igen.

Försiktigt slingrar Joshua armarna hårdare om Zihao, låter Haru landa på golvet, och drar istället upp den stora vargen i sin famn. Dock är tjugoåringen hemskt tung i jämförelse med Joshuas egna muskelmassa... det kommer definitivt inte att gå bra.
"Vi ger dig lite att äta så får vi se om du klarar av att skifta.." med ett svagt leende tvingar han benen mot köket med Zihao i sin famn. "Kanske går ännu sämre nu när du slagit ett och ett annat ben."

Det säger du inte? Med en irriterad suck, borrade han ner sig i den yngres famn och försökte att tänka på något annat än hämnd. Men det gick tyvärr inget vidare, eftersom allt han kunde tänka på var hur han skulle gå och dränka tvillingarna i toaletten. De förtjänade det, nu skulle det säkert bara göra ännu mer ont än vanligt att skifta. Urk. Zihao sneglade upp mot Joshua med smala ögon, förmedlade klart och tydligt sitt missnöje. Däremot lät det där med maten bra, då tjugoåringen som vanligt var utsvulten.