Förändrad värld Lupple & Medi

Hon flinade och såg på henne.
"Åh snälla var min lärare. Jag kommer vara dig tacksam." Sa hon och höll ihop sina händer.

"Ja det är det jag menar. Ddet gick inte så långt men vart bodde ni sa ni?"

Hon vände sig om och försiktigt andades hon. Man kunde se missfärgningen på hennes hår.
"Varför sövde du mig när jag skulle läsa bok igår? Jag hade inte tänkt lämna rummet och du sticker en spruta i mig."

Armelle såg på henne och skrattade lågt. "Jag älskar att retas med Dorian. Men denna sak vill jag ha mamma och pappas godkännande om först. Han kommer flyga i taket och då är det alltid bra att ha Lathan och Maria på sin sida." Sa Armelle. "Men sen kan jag gärna vara din lärare." Log hon.

"I England bor vi. Nära vattnet." Log han och berättade vad stället hette för henne.

Alexander såg på henne och studerade såret. "Väldigt underligt. " Sa han fundersamt och gjorde en grundlig genomgång av henne. "För att jag sövde alla igår. Jag vet att Rafael berättade varför för dig så jag kommer varken be om ursäkt för det eller förklara samma sak igen." Sa han lugnt.

"Men vi ber dem inte berätta för Dorian. Jag vill kunna ta hand om mig själv. inte förita mig på er hela tiden. Inte för att jag uppskattar det för det gör jag. Det blir bara jobbigt för mig i huvudet." Hon såg ner.

Hon log och nickade.
"Det låter faktiskt underbart." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Allan kommer faktiskt igen ikväll. Fast han kommer självklart vara svagare, mindre kaxig. Dorian och Lucifer kommer hämta honom."

Hon kved av smärtan och nickade sedan.
"Han sa vem som var här. Jag ber om ursäkt. Han är en hemsk varelse. Har Rafael berättat vad som hände mig?"

Armelle nickade sakta. "Jag förstår precis. Jag tycker du ska kunna köra själv." Sa hon ärligt. "Det är bra att vara självständig." Log hon.

Rafael såg på henne. "Är det inte bättre att de är där han är inlåst? Jag menar Allan är lurig." Sa han försiktigt.

Alexander nickade. "ja jag vet." Sa han lugnt. Han förstod inte varför hon fortfarande blödde. "Hur hände olyckan?" Undrade han.

"Så varför envisas han? För det är Dorian är en sak." sa hon surt.

"Han kan inte ta sig in hit. inte utan Halos medgivande. Hon äger trots allt huset." Hon såg på honom.
"Vi lovade ju att han skulle se Jimmy. Vi kan hitta på något bs att han inte får vara ute när solen gått ner."

"Den som hände nu? Rafael kyste mitt ena ben. Jag fick en sådan pass rysning att jag halkade och ramlade.."

Armelle nickade sakta. "Ja för att det är Dorian. Men jag tror också han är...han tycker om att ta hand om dig." Sa hon lugnt.

Rafael svalde hårt. "Jag är nog mer rädd för hur det kommer påverka människorna." Förklarade han ömt.

Han nickade sakta. "Okej." Sa han och tvättade hennes sår försiktigt.

"det är klart att han gör. Men jag vill kunna köra själv. Jag kan inte rida på hästar in till staden." Hon såg på matvarhuset och log sedan.
"Om jag har pengar själv ska jag kunna ta körkort."

"Vi kan göra ett isolerat rum. Så de inte hör. Vi kan göra som igår och söva alla om du önskar det."

Hon låg stilla och såg in i väggen.
"Kan du berätta om dig själv? hatar att det ska vara så tyst."

Armelle såg på henne. "Begär att ni ska dela på hans pengar. Du måste ha pengar Halo." Sa hon allvarligt. Parkerade bilen och klev ur.

Rafael såg på henne. "Vi kan inte söva dem i veckor. Det vore inte hälsosamt." Sa han tyst.

Alexander skrattade lågt. "Vad vill du veta?" Undrade han och studerade listan på mediciner som kliniken hade på henne.

"Jag har massor med pengar. Jag kan inte bara ta av honom." Hon såg Flora och Aurora hoppa ut och hon log.
"Bra ddå har vi hjälp. Jag tror vi tar tre vagnar."

"Nej jag vet. Sa inte vi ska söva dem i veckor. Kanske ikväll om det behövs."

Hon funderade och kved till.
"Varför är läkare onda och petar i sår?"

Armelle såg på henne. "Då kan du verkligen ta körkortet." Sa hon lugnt och tog en vagn till sig och tog fram två till. Aurora tog en av vagnarna och följde med dem in i affären.

Han suckade tyst och nickade sakta. " Om det är er plan." Sa han lugnt.

Alexander såg på henne. "För vi måste se vad som händer så vi kan göra det bättre." Förklarade han ömt.