I Dödens Labyrint

Demi kollade tystefter Oskar och sen på Joel och satt sig tyst ner på hans säng. "när du stack så fick du mig seriöst på tankar att ta livet… ja vet ite varfäör men tänker mer skulle aldrig klara mig utan dig."sa hon nu ärligt. "för runt dig mår jag bra."sa hno nu. "och kring Oskar och pappa så klart"sa hon

Joel satt sig på knä framför Demi.
- Älskling kolla på mig, sa han och tog hennes huvud mellan sina händer.
- Jag skulle aldrig låta något hända dig eller någon annan. sa han och log mot henne.

Demi kolalde in i hans ögon och fick ett litet leende emot honom. "jag litar på dig"Sa hon och log försitkigt

Joel log och satt sig ner bredvid henne.

Demi log till "Jag skär mig för jag e stressad över ksolan, mår inte bra alltid vet inte varför men antar det e md det att min mamma inte vill veta ordet av mig"Sa ohn nu

- Demi strunta i din mamma, sa Joel och tog hennes hand.
- Jag och Oskar finns här för dig oavsett vad, sa han och kysste hennes hand.

Demi log emot honom och tänkte lite grann "Vet det och e glad över det för ni e mina bästa vänner och du e både bästis och pojkvän"Sa ohn

- Du ska veta att du kan komma till mig vad som en bekrymar dig eller något, sa joel.

Demi log emot Jole "Vet det"Sa hon och gav honom en puss på munnne

Joel besvarade pussen.