Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Soof:}
Ehm, hej?

Jag vill bara säga att jag inte mår så bra nu.
Det är så mycket som trycker ner mig dagligen och det känns som att alla de där som finns där för mig, inte finns där när jag behöver dem. Jag har två stycken jag verkligen kan vara med i skolan, men ibland räcker inte det, fattar ni vad jag menar?
Alla andra av mina vänner bor utspridda i detta lilla land vid namn Sverige.
Det känns som att allt jag gör ändå inte spelar någon roll, för folk bryr sig ändå inte.
Min familj strular bara hela tiden och jag har verkligen svårt att prata med någon av mina föräldrar (de är skilda) och min mamma har träffat denna skitkille och de har fått ett barn ihop, jag vill knappt tänka på det.
Och denna kille skrämmer mig, ordentligt och jag orkar helt enkelt inte.

Jag ser även mina kompisar dras ner i skiten, så de kan ju inte orka hjälpa mig hela tiden och eftersom atrt jag har lovat att finnas där för dem, finns jag där.
Ärligt talat älskar jag att finnas där för dem.
Men ibland orkar jag bara inte.
Som nu, jag vill bara försvinna, gå under jorden.

Sedan har jag fått problem med detta som kallas mat också och det känns som att vad jag än proppar in i min mun får mig att bli tjockare och jag gör denna röst jämnt och ständigt att jag inte räcker till, att jag är fet och det mest skrämmande:
Det är min egen röst.
Jag hatar mig själv mer och mer hela tiden. Mitt utseende, hela mitt jag.

Jag vill bara att någon ny fin människa där ute ska kunna lyssna på mig och kanske se det ingen ser, något fint i mig och trösta mig i denna stund.

Jag behöver kontroll också och det kan jag verkligen inte få.
Så jag har börjat göra dumma saker (ni vet vad jag menar) och det suger.

Tacksam för att någon kan svara.
Tack i förväg.

_{Skrivet av Soof:}
Ehm, hej?

Jag vill bara säga att jag inte mår så bra nu.
Det är så mycket som trycker ner mig dagligen och det känns som att alla de där som finns där för mig, inte finns där när jag behöver dem. Jag har två stycken jag verkligen kan vara med i skolan, men ibland räcker inte det, fattar ni vad jag menar?
Alla andra av mina vänner bor utspridda i detta lilla land vid namn Sverige.
Det känns som att allt jag gör ändå inte spelar någon roll, för folk bryr sig ändå inte.
Min familj strular bara hela tiden och jag har verkligen svårt att prata med någon av mina föräldrar (de är skilda) och min mamma har träffat denna skitkille och de har fått ett barn ihop, jag vill knappt tänka på det.
Och denna kille skrämmer mig, ordentligt och jag orkar helt enkelt inte.

Jag ser även mina kompisar dras ner i skiten, så de kan ju inte orka hjälpa mig hela tiden och eftersom atrt jag har lovat att finnas där för dem, finns jag där.
Ärligt talat älskar jag att finnas där för dem.
Men ibland orkar jag bara inte.
Som nu, jag vill bara försvinna, gå under jorden.

Sedan har jag fått problem med detta som kallas mat också och det känns som att vad jag än proppar in i min mun får mig att bli tjockare och jag gör denna röst jämnt och ständigt att jag inte räcker till, att jag är fet och det mest skrämmande:
Det är min egen röst.
Jag hatar mig själv mer och mer hela tiden. Mitt utseende, hela mitt jag.

Jag vill bara att någon ny fin människa där ute ska kunna lyssna på mig och kanske se det ingen ser, något fint i mig och trösta mig i denna stund.

Jag behöver kontroll också och det kan jag verkligen inte få.
Så jag har börjat göra dumma saker (ni vet vad jag menar) och det suger.

Tacksam för att någon kan svara.
Tack i förväg.

_{Skrivet av Soof:}
Ehm, hej?

Jag vill bara säga att jag inte mår så bra nu.
Det är så mycket som trycker ner mig dagligen och det känns som att alla de där som finns där för mig, inte finns där när jag behöver dem. Jag har två stycken jag verkligen kan vara med i skolan, men ibland räcker inte det, fattar ni vad jag menar?
Alla andra av mina vänner bor utspridda i detta lilla land vid namn Sverige.
Det känns som att allt jag gör ändå inte spelar någon roll, för folk bryr sig ändå inte.
Min familj strular bara hela tiden och jag har verkligen svårt att prata med någon av mina föräldrar (de är skilda) och min mamma har träffat denna skitkille och de har fått ett barn ihop, jag vill knappt tänka på det.
Och denna kille skrämmer mig, ordentligt och jag orkar helt enkelt inte.

Jag ser även mina kompisar dras ner i skiten, så de kan ju inte orka hjälpa mig hela tiden och eftersom atrt jag har lovat att finnas där för dem, finns jag där.
Ärligt talat älskar jag att finnas där för dem.
Men ibland orkar jag bara inte.
Som nu, jag vill bara försvinna, gå under jorden.

Sedan har jag fått problem med detta som kallas mat också och det känns som att vad jag än proppar in i min mun får mig att bli tjockare och jag gör denna röst jämnt och ständigt att jag inte räcker till, att jag är fet och det mest skrämmande:
Det är min egen röst.
Jag hatar mig själv mer och mer hela tiden. Mitt utseende, hela mitt jag.

Jag vill bara att någon ny fin människa där ute ska kunna lyssna på mig och kanske se det ingen ser, något fint i mig och trösta mig i denna stund.

Jag behöver kontroll också och det kan jag verkligen inte få.
Så jag har börjat göra dumma saker (ni vet vad jag menar) och det suger.

Tacksam för att någon kan svara.
Tack i förväg.

_{Skrivet av Soof:}
Ehm, hej?

Jag vill bara säga att jag inte mår så bra nu.
Det är så mycket som trycker ner mig dagligen och det känns som att alla de där som finns där för mig, inte finns där när jag behöver dem. Jag har två stycken jag verkligen kan vara med i skolan, men ibland räcker inte det, fattar ni vad jag menar?
Alla andra av mina vänner bor utspridda i detta lilla land vid namn Sverige.
Det känns som att allt jag gör ändå inte spelar någon roll, för folk bryr sig ändå inte.
Min familj strular bara hela tiden och jag har verkligen svårt att prata med någon av mina föräldrar (de är skilda) och min mamma har träffat denna skitkille och de har fått ett barn ihop, jag vill knappt tänka på det.
Och denna kille skrämmer mig, ordentligt och jag orkar helt enkelt inte.

Jag ser även mina kompisar dras ner i skiten, så de kan ju inte orka hjälpa mig hela tiden och eftersom atrt jag har lovat att finnas där för dem, finns jag där.
Ärligt talat älskar jag att finnas där för dem.
Men ibland orkar jag bara inte.
Som nu, jag vill bara försvinna, gå under jorden.

Sedan har jag fått problem med detta som kallas mat också och det känns som att vad jag än proppar in i min mun får mig att bli tjockare och jag gör denna röst jämnt och ständigt att jag inte räcker till, att jag är fet och det mest skrämmande:
Det är min egen röst.
Jag hatar mig själv mer och mer hela tiden. Mitt utseende, hela mitt jag.

Jag vill bara att någon ny fin människa där ute ska kunna lyssna på mig och kanske se det ingen ser, något fint i mig och trösta mig i denna stund.

Jag behöver kontroll också och det kan jag verkligen inte få.
Så jag har börjat göra dumma saker (ni vet vad jag menar) och det suger.

Tacksam för att någon kan svara.
Tack i förväg.