prs yehet & kkaebsong

Med ett nöjt smackande gosar Joshua ner sig hos tjugoåringen och gömmer ansiktet i den varma päls. Drömmarna kryllar det av i det stackars huvudet, men hans undermedvetna vill gosa med den stora björnen, och känna sig varm och välkommen.

Myspys, det var bättre än allt annat i världen. Rättare sagt myspys med Joshua. Det var absolut inte samma sak att gosa med typ Haru eller katterna. Nittonåringen var hundra gånger bättre än någon annan, precis som tjugoåringen kände sig som den absolut bästa nallebjörnen. För det var han faktiskt, även om det var någonting han bestämt helt själv. Men vem tyckte inte att en stor, lurvig varg var gosig? Speciellt när nallebjörnen i fråga kunde förstå allting som sades.

Joshua är en riktigt mysmonster under sömnen, tuggar försiktigt på tjugoåringens öra medan han sover under tystnad. Gud, han skulle inte kunna klara sig utan den äldre, hur ska han kunna vinna imorgon? Att inte klänga på den äldre verkar omöjligt. Särskilt nu när Joshuas läppar undermedvetet kräver uppmärksamhet så att han nafsar på Zihaos öra. Jösses.

Aj, aj, aj. Även om Joshuas tänder inte direkt var jättevassa så stack det ändå i örat som han gnagde i. Började han nafsa ännu hårdare skulle tjugoåringen förr eller senare säga ifrån. Däremot kunde han inte hålla sig från att gnälla klagande nu heller, eftersom det faktiskt gjorde lite ont. Kunde inte den yngre bara vira armarna omkring honom istället för att sätta tänderna i hans stackars öra? Huden var så tunn och ömtålig där.

Det lilla gnällande som flyr från Zihao, får den lilla hundvalpen, Joshua, att gnälla själv och kravla sig fast hos den äldre. Både armarna och benen är slingrande om den stora vargen, medan täcket glider lite över hans axel, jo han fryser, men det är klart och tydligt att nittonåringen vill gosa och mysa. Dock stannar han där, och faller in i en stillsam sömn utan att det undermedvetna ställer till något hyfs.

Jösses, skulle Joshua ligga och klänga på Zihao hela morgonen eller? Det var inte så att set var obekvämt eller så, men lite då och då råkade den yngre lugga honom. Självfallet resulterade det i att tjugoåringen gnällde ännu högljuddare. Snart skulle han väl lyckas väcka hela huset. För att inte tala om den yngres små hundvalps läten. De fick honom bara att vilja tjuta ännu mer, då hjärtat totalt smälte av det gulliga lätet. Alltså, det vad på riktigt det mest bedårande lätet i hela världen.

Smackande öppnar Joshua sina trötta, sega ögon och möts av en gnällande lurvig varg.
"Godmorgon.. " mumlar han och gömmer ansiktet i pälsen, benen slingrande om Zihao. "Du är den bästa kudden och nallebjörnen någonsin."

Jag vet, är det perfekta gosedjuret. Ingen är gosigare än mig, förutom du. Konstaterade Zihao för sig själv och gäspade stort, troligen med världens absolut sämsta andedräkt. Men gosigheten borde vägt upp för det. Lite då och då var det verkligen en fördel att ha lurvig, tjock päls. Den gjorde det liksom lättare att vara otroligt söt och klappvänlig på samma gång - någonting som i alla fall nittonåringen verkade uppskatta. Resten av folket i huset hade inte ens fått chansen att skaffa sig en uppfattning ännu.

Med en rynkad näsa lutar Joshua bort sitt huvud från tjugoåringen när han gäspar stort. Jo, andedräkten är inte det bästa, men han äslakr Zihao och kan inte hålla sig borta. Försiktigt lämnar han små kyssar över den äldres lurviga ansikte.

Gosigt, gosigt, gosigt. Med belåtna ögon, välte tjugoåringen halvt om halvt över den andre och följde Joshuas exempel med pussarna genom att dra tungan över den yngres ansikte. Ännu mer myspys. Zihao slingrade sig, om möjligt, ännu närmare nittonåringen och grävde bokstavligen ner sig i den välbekanta, säkra famnen. Där kunde han slappna av och ta det lugnt. Resten av huset var bara farligt och fyllt med en massa okända människor. Inte bara okända människor, utan även folk som Julian och liljah, som han inte litade ett skvatt på.